dagligen, resor, konserter

Det finns en liten filmsnutt från konserten som ni kan se inne på min instagram @ hlouisej.

Just nu pågår Peace and Love för fullt här hemma i stan och just nu inväntar jag mamma och pappa. Vi tänkte ta en öl här hemma innan vi åker ner till området och inleder fredagen med Stiko Per. Imorgon åker vi till Stockholm igen för Monsters of Rock så vi hörs senare i helgen.

Ha det! 👋

Likes

Comments

resor, konserter, musik

I torsdags åkte jag och mami iväg på en festivaldag i Norrköping på Bråvalla. Fick bland annat se Bring me the Horizon och The 1975 igen och även Mumford & Sons men bland det mäktigaste var ändå Rammstein. Showen var fylld med fyrverkerier och eld och massa annat och dom bjöd verkligen på en minnesvärd kväll.

Just nu sitter jag i Stockholm och väntar på mamma som kommer med tåget två timmar senare än beräknat pga ett brofel i Uppsala, och ikväll ska vi gå och se Rihanna. Skoj!

Vi hörs 👋

Likes

Comments

konserter, musik

​And love is what you gave us.

Torsdagen den 9 Juli befann jag mig i Stockholm, på Tele 2 Arena för att se Sir Paul McCartney och hans Out There turné inta Sverige. Det var rent av kaos när vi skulle ta oss till Stockholm och vi fick ta en omväg med tåget via Västerås/Eskilstuna vilket gjorde oss en timme försenade till huvudstaden. Snurriga som vi alla tre var satt vi oss på tunnelbanan ut till Hornstull för att försöka leta reda på vårt boende för natten.

Minutrarna gick snabbare och snabbare och vi hann inte mer än in på hotellrummet innan vi fick vända och åka mot arenan. Efter många om och men kom vi fram, tog oss in i arenan och letade reda på våra platser. 19:30 var det sagt att Paul skulle komma ut på scenen, men tiden gick och strax före åtta satte ett bildspel igång på storbildsskärmarna. Mannen själv kom inte ut förrän någon gång efter åtta, men oj vad det var värt all väntan.

Han körde igång med Eight Days A Week och på den vägen vart det. Låt efter låt, hit efter hit, klassiker efter klassiker sprakade ur högtalarna. Jag vet inte riktigt vilken låt eller tillfälle som var det bästa under kvällen men det mest magiska var definitvt när Hey Jude sjöngs av hela arenan.

Tårarna rann och jag hade en sån löjligt lycklig känsla inom mig under den biten av låten.

Jag kan inte påstå att jag är ett stort fan av varken The Beatles eller Paul, men det finns inte en själ på den här jorden som inte vet vilka de eller han är och det var utan tvekan en av de bästa, mest magiska och fantastiska konserter jag varit på. Stämningen i arenan under hela kvällen var beundransvärd.

​9 Juli 2015. 

Likes

Comments

konserter, resor

Fredag den 26 Juni. Jag satt mig på 10-tåget ner mot Norrköping och tog mig sakta men säkert mot flygfältet där festivalen höll till. Trodde helt ärligt att jag skulle spy, om och om och om igen för ångesten, nervositeten och spänningen har aldrig varit högre än när jag såg följde efter alla festivalare till armbandsutlämningen. Kom in på området lagom tills Tove Styrke började uppträda på stora scenen så jag vandrade omkring lite för att kunna ha koll på området senare mot kvällen.

15:30 skulle All Time Low börja spela så jag köpte mig en öl och satt mig ner på backen framför scenen och väntade. Det känns alltid så himla nervöst och pirrigt när man ska se ett band man gillar och jag försökte skjuta ångesten åt sidan så långt det bara gick. Jag har aldrig varit på festival själv så att stå där bland massa andra människor var svårt, men så jäkla kul!

Precis i tid kommer killarna ut på scenen och drar igång. Låt efter låt spelas och dom spelar alla låtar jag har längtat efter att få höra. När dom spelar Missing You tystas hela publiken ner och sjunger med i en stor kör. Allting är så himla fint. Det känns så overkligt att stå där när jag bara några timmar tidigare var på jobbet.

Efter ATL hade jag egentligen ingenting planerat förrän Lars Winnerbäck. Alltså att stå intryckt mot ett kravallstaket medan Lasse sjunger Vem Som Helst Blues och Kom Ihåg Mig, då känns livet bra jävla fint.

Solen började gå ner och jag knallade runt och tittade på Emeli Sandé, Milky Chance, Sabinda Ddumba, Seinabo Sey och massa massa fina akter i väntan på Robbie. Kl slog 23 och där kommer han. Alla klassiker man bara hört på radio eller sett på tv dånar ut ur högtalarna och där står jag. Hur är det ens möjligt? Hur?

Det väller in mer och mer folk, och alla är så jäkla glada och fria och det är helt fantastiskt. Robbie är fantastisk, en legend, en true entertainer och jag är fortfarande i chock över att jag sett honom. Det känns på något vis som att tiden går i slow motion men helt plötsligt blir publiken helt galna och vrålar fram "one more time" i kör.

Jag börjar sakta men säkert förflytta mig till scenen bredvid för att se Muse och jag säger bara W-O-W??? Jag stod en bra bit bak och förlitade mig på storbildsskärmarna och jäklar alltså. Jag har suttit i flera minuter och försökt komma på hur jag ska beskriva det på bästa sätt men det går bara inte. Allt jag kan säga är att har man inte sett Muse live så har man gått miste om något.

Wow.

Regnet började falla och likaså konfettin. Vilket avslut på kvällen. På min festival upplevelse.

Allt folk började dra sig mot campingen och jag packade långsamt ihop för att ta mig tillbaka till tågstation för att spendera ett par timmar på ett smutsigt golv mittemot toaletterna innan tåget skulle komma och ta mig hem till Borlänge igen.

I samma stund som jag låg där på perrongen och väntade, så lovade jag mig själv att, Bråvalla - nästa år ses vi igen!

Likes

Comments

resor, konserter

För precis ett år sedan befann jag mig i Båstad, redo att möta upp två tjejer och få åka på en hemlig spelning med Mando Diao. Hela eventet var sponsrat av Red Bull och allting var en stor hemlighet med massa ledtrådar och mystiska challenges vi skulle låsa upp för att komma närmare till det slutgiltiga svaret. Biljetterna kostade ingenting, det enda du behövde göra var att hålla koll på när hemsidan var öppen (det var olika tider hela tiden efter att du låst upp en nivå) och klicka på en knapp för att få fylla i dina uppgifter och så hade du biljetter.

Klockan 07:58 satt jag mig på tåg ett av fyra som skulle ta mig från Borlänge till Båstad. Hela resan tog allt som allt ca 8 timmar, med byten i Sala, Katrineholm och Göteborg. Att resa ensam så långt för första gången var minst sagt ångestfyllt. Och vi ska inte ens snacka om hur pirrigt och nervöst allting var för jag skulle få se Mando!

När jag kom fram till Båstad runt kl 15:00 gick jag direkt till vandrarhemmet för att checka in och invänta I som jag skulle möta upp innan vi skulle till mötesplatsen vid tågstationen. När vi kom dit mötte vi upp M och väntade in en av alla de bussarna som skulle ta oss till den hemliga platsen. Bussarna släppte av oss vid landsvägen och lät oss gå den sista biten ner till en otroligt vacker plats. Hovs Hallar.

M, I och jag sprang fram och ställde oss vid kravallstaketet direkt för att invänta våra killar. Och vilken jävla konsert! 3000 människor var samlade och det var nog den mest magiska spelningen jag varit på med Mando Diao. Egentligen handlade konserten/eventet om deras nysläppta skiva Aelita, men dom spelade massvis med gamla favoriter. Setlist!

Efter konserten tog vi en buss tillbaka in till stan och vinkade av M innan jag & I fortsatte till Pepe's Bodega där det var efterfest. Bandet & deras management var där och dom spelade massvis med låtar från både nya och gamla skivor. När klockan passerade ett på morgonen fick vi nog, efter att bara skymtat bandet då & då, och drog oss hemåt. 

Vaknade upp dagen efter och käkade hotellfrukost innan det var dags att bege sig mot tåget. Spenderade ytterligare åtta timmar på tåget hemma i olidlig värme och träsmak i rumpan. Men det var så värt det. 

Kommer aldrig glömma den här dagen. Tack till Mando Diao, management och Sony Music för att ni gjorde den här resan möjlig för mig. ​​​​​

Likes

Comments

konserter

16 Mars 2015. Of Mice & Men gjorde deras första konsert i Stockholm.

Mamma och jag åkte ner till Stockholm på förmiddagen, lunchade och gick vilse på stan innan vi tog tunnelbanan till Fridhemsplan och checkade in på vandrarhemmet. Fördrev tiden genom att lyssna på nya albumet, Restoring Force, för mammas skull, innan vi började bege oss mot Tyrol. Köade i ca 1 timme innan vi fick komma in och vänta på att Volumes & The Amity Affliction skulle öppna upp kvällen.

Lyckades precis innan Of Mice & Men kom ut på scenen trycka in mig mellan väggen och kravallstaketet på sidan av scenen, tillsammans med en tjej jag träffade under kvällen. Den 1 ½ timmen som konserten höll på upplevde jag en sån mix av känslor att jag var snurrig efteråt. Kan dock meddela att det här var första gången jag grät under en metal konsert.

När Let Live spelades kunde jag inte hålla tillbaka tårarna. Den låten var den första jag hörde med OM&M och kommer aldrig glömma ögonblicket jag slog på den på Spotify. Lyssnade oavbrutet på den i säkert en timme innan jag lyssnade igenom resten av albumet och övriga låtarna.

Efter konserten stannade jag och H kvar och försökte få tag på lite plektrums/set lists. Phil kom faktiskt personligen ut dit vi stod och gav H en set list. När vi precis var redo och gå därifrån utbrister H att "där är han!!", jag snurrar runt och inser att Phil kommer ut från backstage så vi rusar dit och ställer oss i kö tillsammans med ett par andra och 20 minuter senare har jag fått två kramar, ett par selfies, en signerad biljett och haft en mest löjliga konversationen jag kan tänka mig. Vi pratade om hans svettiga scen byxor för Guds skull!!

Lycka är inte ord nog att beskriva kvällen & jag levde så länge jag bara kunde.

För att avsluta detta megalånga inlägg och även anledningen som gjorde min PCD lite lättare så repost:ade Tino en av mina bilder från konserten & Austin gillade den sista bilden i detta inlägg. 7th heaven, släng dig i väggen - jag är på cloud 9.

Likes

Comments