Lille lilleman :/

För lite mer än två år sen fick Kevin prickar på kroppen. En del blev väldigt infekterade. Vi trodde först att han fått vattkoppor, men när han haft kopporna i 6 veckor sökte vi hjälp. Besökte olika mottagningar och läkare och tillslut blev vi skickade till en hudspecialist som skrev i journalen att det var loppbett. Ja vi har katt, men han har inte loppor.

Sen efter åtta månader av utslag så la det sig ett tag. Kom tillbaka någon runda men vi fick en superstark kortisonlösning att smörja på utslagen och det hindrade dem från att vi stora sår, oftast. Det värsta är att den svider något så in i helvete. I början fick vi hålla fast lilleman men han lärde sig att stå ut medan tårarna bara rann och den lilla kroppen skakade. Han visste att det skulle hjälpa efter någon dag.

Sen lugnade det sig. Kom nån prick/utslag då och då men kunde gå månader emellan.

Två dagar efter branden, när vi sovit hos min pappa första natten, kom första pricken, sen några till. Vi flyttade in i lägenheten och prickarna kom en efter en. Sen la de sig med hjälp av kortisonen.

För någon vecka sen hade han hela magen full. Från ingenting till massor på några timmar eller över en natt. Vi behandlade och de flesta la sig.

Igår var hela ryggen/svanken full och några på armarna.

Jag blir galen. Jag lider så med honom. för det kliar. det svider och det gör ont. Att söka vård igen känns så långt bort eftersom vi bara blev runtskickade i månader sist, och att de skrev loppor i hans journal bara för de inte kunde komma på ngt annat...

Jag får inte ihop det. Inte alls :/ Någon som varit med om liknande?

Kan det vara stress?

Gillar

Kommentarer

linnea
linnea,
stackars kille www.linneajosefin.com
hjartebarnsmamman
hjartebarnsmamman,
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229