Åh vad jag längtar efter våren nu. Jag gillar inte vintern, hösten eller sommaren. Känns som jag är ganska ensam om att ogilla sommaren så mycket som jag gör haha. Men antingen så är det dödligt varmt eller så ösregnar det i flera veckor. Finns ju inget mellanting. Våren däremot, så njuter jag av vartenda solstråle och blir så lycklig i hela kroppen av allt grönt som exploderar i naturen. Saknar dock möjligheten att kunna odla, kunna pilla i rabatterna.. Men den dagen kommer väl sen också.
Vilken årstid är din favorit?

Just nu är det sjukt jobbigt med alla ytterkläder som ska på och av, det blir dygnsurt i hallen trots mattor, skydd och handdukar. Föttena är blöta mer än en gång om dagen. Och det där med att traska runt i snöslask är ingen kul grej. Eller när det inte är skottat... eller när det är is haha. Nej vintern får gärna ta slut nu. Och det räcker med snö.
Meeeen, jag är bombsäker på att vi snart får lite försmak på våren, sen kommer en vinterbomb till när vi minst anar det haha. Jag lägger inte undan vinterkläderna förrän i maj.

Jag hade bestämt mig för att sluta blogga. Men jag fixar inte det.

Idag har jag haft en sån där dag.. en dag när jag inte vet vart jag ska vända mig med alla känslor och tankar.
Bloggen!

Bloggen har alltid varit min plats att ventilera i. När jag skriver så bearbetar jag, och jag kan gå tillbaka och minnas.
Att minnas är svårt ibland, minnet sviker något fruktansvärt emellanåt och småsakerna blir obetydliga. De där små sakerna som egentligen är stora.

Dagen har gått i ett, och tre gånger har jag stängt in mig på toaletten och bara gråtit. Barnen har inte varit mycket mer tidskrävande eller så jämfört med andra dagar. Men jag har haft en klump i halsen och ont i hjärtat sen jag vaknade.
När jag vaknade imorse hade jag en klar bild på näthinnan av mamma.

Ja ni förstår säkert, en mamma är alltid en mamma. Och min är borta.

Om ett par månader är det fem år sen mamma rycktes ifrån oss. Jag vill inte skriva "lämnade" eftersom hon inte gjorde det. Hon togs ifrån oss. Och det gör fortfarande så in i helvetes ont.

Det blir lättare med tiden sa dom. När då?
Tomheten gör ont. Saknaden finns där hela tiden.

Fick jag inte sörja ordentligt eftersom jag fick Tilda 6 dagar efter att mamma somna in? Hela första året är som en dimma numera. Jag minns med hjälp av blogginlägg och foton.

Jag vill bara ringa dig. Jag vill höra din röst. Jag vill se dig le. Jag vill se dina tindrande ögon och jag vill höra dina semesterplaner och se dig plantera ut tomater i sålådorna. Dina gröna fingrar och din magi i köket, jag saknar det och är så rädd att bilderna på näthinnan, dofterna, ljuden... att allt ska blekna bort.

Nu har jag haft ännu en gråtattack och känner mej helt tom. Men jag behövde skriva av mig, och någonstans känns det som att jag skriver till dig. Det sa psykologen att jag skulle göra. Skriva till dig mamma.

I miss you.

Hellooo 👋 Bloggen har legat nere sen jag skrev sist. Hade helt enkelt glömt en faktura och kom seriöst inte på mina inloggningsuppgifter till webbhotellet heller haha. Men nu så!

Veckan har gått både fort och långsamt. Tilda hann bara vara på förskolan en dag sen var förkylningen där. Dagen efter när Alicia och Kevin åkte till skolan med farmor och farfar så sa Alicia att hon inte mådde så bra, och en stund senare ringde skolan och ville skicka hem henne 😵 Och följande natt blev både jag och Kevin attackerade av samma baciller. Vi tog Corona-test igår för att gardera oss.. men än har vi inte fått några svar och jag misstänker att det dröjer till måndag 🙄 Men jag är bara lite snorig emellanåt så mig går det ingen nöd på iallafall.

Vi har spenderat dagarna med att bygga med Lego, sätta upp tavlor, titta på Disneyfilmer och pyssla 🤩

När ungarna åkt till pappa så drog jag ner i byn och handlade lite, och fångade några Pokémons 🤭 Nu ska jag försöka få i mig någon vettig kvällsmat och sen... ja sen vet jag inte. Bara chilla och lyssna på musik högt som sören 💃🤪