Tabu? ...det skiter jag i...

Det som skulle vara en mysig, fantastiskt, alldeles underbar graviditet… blev något helt annat än just det…

Det blev en graviditet full av oro, ångest, tårar, obesvarade frågor om framtiden ja allt annat än lycklig...

Känslan av att min sista graviditet…

Var inte en graviditet som jag kunde njuta av…känslan är mer att jag blev berövad den…

Den blev så överskuggad av allt det som var jobbigt och tungt…så det fanns liksom inte tid att ”NJUTA” och det är med sorg i själen och hjärtat jag skriver det…

Jag Ångrar inte mitt barn…jag är bara ledsen att jag inte fick känna den glädje som borde ha fått gjort…

Det är med sorg jag ser tillbaka på min graviditet…😢

Det är med sorg jag har fått acceptera att amning av mitt barn inte var möjligt…jag pumpade ut mat till Adam i 3 månader i hopp om att någon gång… någon dag så kanske…kanske jag kan amma honon …❤️

Det var min vilja som fick mig att fortsätta kämpa…men efter 3 månaders kamp så gav jag upp… för då orkade JAG inte mer…😢😢😢😢

Jag hade gjort det jag kunnat…pumpat var 3:dje var 4:de timma nästan dagligen i 3 MÅNADER!

Jag gick fram och tillbaka till sjukhuset i Lund i mer än 2 veckor för att lämna maten jag pumpat ut till Adam...för att jag ville ge honom "det bästa" JAG kunde...

Jag fixade inte det mer…😢😢😢😢

"Det ÄR skillnad att kunna men INTE vilja amma och att vilja men INTE kunna amma😢😢😢😢"

(jag lägger ingen värdering i amma/inte amma... Det är upp till var och en...detta är MINA känslor och tankar)

Jag har gått med de här könslorna ensam, undangömda, i hemlighet, alldeles FÖR LÄNGE !

Skriver dett för att det har gnagt/gnager mig än men det finns inget som kan ändra på hur det blev...jag kan bara FÖRSÖKA acceptera det...skriva av mig känslorna och försöka bearbeta det och komma vidare och leva i nuet och fortsätta kömpa för Adam (OCH DE ANDRA SÅKLART)...❤️❤️❤️❤️❤️

Så skönt att få ur mig detta!

Och jag vet att jag inte är ensam...det är bara inget man pratar om...glädjen är den man visar...sorgen den gömmer man oftast i bakgrunden eller i garderoben i tryggt förvar..."för ingen att se"

Visst kan kännas fel att känna "sorg" över detta då mitt barn blivit hjärtopererad, och fler operationer väntar...men fortfarande något som jag har rätt att känna...

SORGEN ÄR STOR...ANNARS HADE JAG INTE BEHÖVT BEARBETA DET...


💖 Leverans till sjukhuset (på väg till Adam på BIVA)

Gillar

Liknande inlägg