Ibland tar känslorna över...

Med jämna mellanrum så slås jag av allt jag gått igenom hittills...försöker hålla mig uppe, vara tacksam, känna glädje, ja allt det som jag borde...men det är så svårt...speciellt när oron över alla frågetecken, som ingen har svar på kommer upp, för INGEN vet när...bara ATT det en dag är dags...

Jag vet att Adam är en stark kille, han har ju faktiskt överlevt en stor hjärtoperation endast 2 dagar gammal...det känns som att han är starkare än vad jag själv känner mig många gånger...

Jag har väldigt lätt för att gråta, ja jag har egentligen nära till alla mina känslor...men just gråten har jag svårt att hålla tillbaka...har vissa perioder gråtit så mycket på grund av allt...att glädjen känts så oändligt långt borta...så svårt när man tvingas brottas med känslan av sorg, maktlöshet, ovisshet..

Jag är en kontrollmänniska ut i fingerspetsarna men vad gäller min sons hjärtfel har jag noll kontroll...det är det läkarna som har...och att lägga min sons liv i andras händer än mina egna...det borde ju vara lätt i det här fallet eftersom jag inte är en hjärtläkare men samtidigt är Adam mitt barn...och för dem egentligen bara ett barn i mängden om man ska vara krass...även om jag självklart känner att de verkligen bryr sig om min son och vill att han ska ha det bra...så är det inte läkarna som tvingas gå runt med den dagliga oron över SITT barn...


Mammas Älskade lilla hjärtebarn...försöker vara lika stark som DU

Gillar

Kommentarer