När du sover...är jag vaken...

Att se när du sover...

Att lyssna till dina andetag...

Som avslöjar vart i sömnen du befinner dig...

Långa och djupa...

Korta och snabba...

Jag har nog aldrig lyssnat så intensivt...

På ett barns andning som din...

Aldrig tittat så ofta på något barns bröstkorg...

Jag har aldrig petat så mycket på något barn...

för att få en reaktion...och se att du fortfarande lever...

Aldrig varit så lyhörd som nu...

Allt blir så mycket mer...en enorm inre stress...att hela, hela tiden försäkra sig om att du mår bra...

Det är min uppgift att se om något är fel...att vara uppmärksam...att inget missa...det är upp till MIG...

Jag är din mamma...jag känner dig bäst...jag har ansvar över dig...min skyldighet är att se till att du mår bra...jag skulle aldrig kunna förlåta mig själv om jag var orsaken till att något händer dig...jag gör allt som står i min makt för att du ska ha det bäst! <3


Jag har alltid varit rädd att mina barn skulle dö ifrån mig när de var små (i PSD) (kunde flyga upp om nätterna för att kontrollera att de andades, gör så även idag med Adam), fast jag idag sover mindre än när de stora var små...

Har alltid tänkt att någon händer det... :(

Jag trodde att det var oro...

Idag vet jag bättre...det finns så mycket annat som kan hända...som det är mer risk för, mer sannolikt för att det sker...


Dags att sova...för att orka med morgondagen...(dagen)

Gillar

Kommentarer