Tågresan ner och förberedelser

När Adam lämnad sjukhuset, så var det dags för oss att ge oss av och skriva ut mig från avdelningen jag precis skrivit in mig på några timmar tidigare.

Bestä'lla sjukresa till mig, eftersom jag var nysnittad, samt att de fixade plats på kvinnokliniken i Lund då mitt snitt skulle ses över dagen efter, samt få tabletter mot smärta.

Vi hamnade självklart i en helvetes rusningstrafik, så när vi lämnade taxin hade vi 5 min på oss att ta oss till tåget, springandes som en galning utan att veta riktigt vart vi skulle, stirrades på den enorma tavlan

Som vi tillslut hittade vart vi skulle, sprang till spåret där tåget strax skulle avgå, jag sprang, sprang i trappan upp NYSNITTAD...vi hann precis med tåget, med 2 minuter tillgodo...

4 timmar och 20 min det är ungefär vad det tar att åka från Stockholm ner till Lund. Jag kan säga att det var några av de längsta 4 timmarna och 20 minuterna i mitt liv.

Jag grät i stort sätt hela resan ner på tåget., frågan som gnagde inom mig hela tiden var ju "kommer Adam vara vid liv när vi kommer fram???

När vi kom fram till Lund (Har Aldrig varit där tidigare) då är kl 21.25, det regnar, är mörkt, vi försöker få tag i en taxi, vi är lite vilse , kan man ju lugnt säga, två stockholmare, i Lund för första gången,

Geografi är inte min starka sida, vi båda tror att det är jättelångt till sjukhuset, det visar sig att det ligger ca 3 min från stationen med bil...Kommer fram till sjukhuset och vet inte alls vart vi ska.

Jag är i upplösningstillstånd och vill bara till mitt barn...nu...stöter på en av sjukhusets personal (kom som en skänk från ovan, från ingenstans)

Tillslut kommer vi dit vi ska. avdelning 67, ligger under Biva.

Vi får se Adam igen och även träffa en läkare som förklarar hur morgondagen ser ut.

Att operationen redan kommer ske IMORGON, vi skulle vara på plats vis 8-tiden på morgonen.

lämnar Adam ungefär vi 1-tiden på natten för att ta oss till kvinnokliniken som ligger en bit bort, (är en snäll sköterska som visar oss vägen, annars hade vi nog inte hittat i mörrkter, regnet öste ner.

Ber om en bröstpump så jag kan försöka pumpa ut mjölk, det kommer liiiite, men värdefulla droppar, som jag tar med mig över, blir några fler droppar från morgonen med

Tidigt nästa morgon så ber jag att de tittar till mitt snitt så jag kan skriva ut mig och gå över till Adam, tar med packningen (som mestadels var kläder till Adam som han inte kunde använda) Vi hann ju aldrig hem efter kläder.


bild 1. visar Adam under flygresan ner till Lund

bild 2. Är han framme på sjukhuset.

Gillar

Liknande inlägg