2 Dagar gammal...operationsdagen

Vi träffar läkaren som ska operera Adam, han förklarar vad han ska göra, och jag känner bara "hur ska du kunna lyckas med detta", hjärtfelet Adam har heter Truncus och dessa operationer görs endast 2-3 gånger/år, så det är ett ovanligt hjärtfel.

Läkaren (och hans team) ska:

stänga hålet mellan kamrarna

sätta i en ny klaff då en saknades

koppla om så lungartären får en förbindelse till höger kammare eftersom det endast finns ett stort kärl, ingen förgrening som skulle varit.

Operationen skulle komma att ta hela dagen enligt läkare, klara ikväll någon gång.

Jag ville egentligen bara ha svar på två frågor, men det var två frågor jag inte vågade ställa, då jag inte var bekväm med vad svaret kunde ha blivit,

Hur många sådana här operationer har du gjort? och Vad är överlevnadsstatistiken?

När det är dags , så rullas Adam iväg mot operationssalen, vi får följa med upp i hissen, ut i korridoren, där vi blir stående en stund.

Jag ville filma honom, när han rörde sig, men just då låg han helt stilla, "tänkte att jag vet inte när jag får se honom röra på sig igen, på grund av respiratorn efter operationen och alla läkemedel mot smärtorna.

Jag hinneer tänka att jag vill ta en bild på honom när han är "orörd" för det kommer aldrig igen, han kommer för alltid ha ett ärr. (låter kanske konstigt men det kändes betydelsefullt just där och då, mitt i allt elände)

Vi följer med in som i en hall, för att säga hej då...känslan när du skickar in ditt två dagar gamla barn till en operation, som du inte vet om han kommer att överleva, blir tårögd bara av tanken på det...

8.40 nästan exakt 2 dagar gammal på klockslaget, så rullas Adam in på operation.

En livsnödvändig operation där, hålet mellan kammrarna sluts och en omkoppling görs av lungartären till höger kammare, samt insättning av en saknad klaff, (som kommer från en kalv)

Vad skulle vi göra nu då? Finns ju inget som kan få en på andra tankar mitt i allt det här, men det sista vi ville göra var att bara sitta och vänta, rakt upp och ner på en stol i ett rum, då går ju inte tiden.

Vi gick och skrev in oss på patienthotellet, och lämnade in sakerna på rummet, för att sedan ta oss ner på stan. vi behövde ju kläder. både jag och Henke.

Vi gick ner till stan från patienthotellet, det var inte jättelångt men med tanke på hur jag mådde efter snittet så var det en plåga att ta sig ner till stan, hade sådana smärtor, gick som ett band av smärta över hela magen,

Från vänster sida till höger över hela magen över revbenen och magsäcken, för varje steg jag tog så kändes det som om någon misshandlade mig inifrån, var en obeskrivlig smärta, (och då har jag som sagt fött 4 barn tidigare), så vet ju att det finns smärta och smärta.

Det här var helt galet, de värktabletterna jag åt för snittet hjälpte alltså inte, men snittet kände jag inget utav.

Vi köpte lite kläder och käkade lunch på stan, handlade "hem" saker för att ha lite att "tugga på", fanns ingen direkt förvaring på patienthotellet för mat, (fanns en kyl en våning ner man kunde förvara lite småsaker i)

Jag fortsatte att pumpa då jag fick låna en pump från avdelningen, ville verkligen att mjölken skulle komma igång, det blev mitt jobb, pumpade var 3-4 timme.

timmarna gick och den nervösa oron växte för varje timme, men man försökte trösta sig med att, eftersom vi inte hört något så lever han ju i alla fall...

Efter flera timmar på stan tog vi taxi tillbaka då jag helt enkelt inte fixade att gå mer på grund av smärtorna i övre delen av magen.

När vi kommit "hem" igen så packar vi upp det vi handlat och lägger oss på sängen för att vila....

DÅ, ringer telefonen, vi hinner titta på varandra och tänka tanken, är det inte förtidigt...(operationen skulle ju hålla på till kvällen, pappa svarar och får den glada nyheten att allt gått bra!

Adam hade överlevt operationen!!!!!

Tårarna sprutar!, denna gången av glädje för en gång skull under den här tuffa och turbulenta tiden som varit...

Vill bara springa till sjukhuset, men de sa till oss innan att från det att de ringer och meddelar att operationen är klar tills dess att han blivit installerad på rummet så tar det ett tag, så går över ca 40 min efter samtalet.


Adams en gång orörda bröstkorg

Gillar