Allmänt

Herregud, jag glömde ju den näst bästa serien av dom alla när jag rabblade bra serier i förra inlägget!
Outlander - den fantastiska serien om Jamie och Claire och deras magiska kärlekshistoria.
För er som inte läst böckerna...dom är ännu bättre!
Älskar, älskar, älskar denna historia.
Vilken författare och vilket oerhört jobb hon lagt ner. Ni som sett och läst böckerna förstår vad jag pratar om...

Och har ni missat serien...se den. Bara en rekommendation!

Likes

Comments

Allmänt, Jag, Kost, Plantbaserad kost, Veganskt

Äntligen! 🙏🙏

Det blev dock inte wok som jag tänkte från början utan överblivet ris som jag stekte med tofu, morötter, rödlök, spetskål, gröna ärtor och groddar. Och en marinad på tamarisoja, sesamolja, vitlök, färsk riven ingefära och liiite ketchup.
Galet gott i all sin enkelhet.
Och 7 smartpoints för dom som räknar såna.

Jag lagar all mat från eget huvud, avskyr att följa recept! Kollar bara vad som finns i kyl och frys och sen kombinerar jag hej vilt. Med tiden får man ju ganska bra koll på vilka smaker som gifter sig och ibland har man turen att hitta nya höjdarkombinationer. Ibland händer det att det blir oätligt också, men det är ganska sällan numera.
Jag kanske skriver ihop ett inlägg imorgon om foodpreppen. Är lite inne på att göra en linsgryta och vegansk k*ttfärslimpa med potatis morötter och brunsås till mig. Till resten av familjen blir det nånting med köttfärs och en korv stroganoff....tror jag iaf.

Nu är kottarna parkerade i soffan med en film och vi ska kura ihop oss i sängen och se de första avsnitten på nya säsongen av Homeland. Det är verkligen en favoritserie.
Vill ni ha tips på några, i mitt tycke, grymma serier så ska ni se Sons of Anarchy (bästa bästa serien!!), Nashville, Blacklist, Bron, Homeland och Prison Break.
Är ni inne på riktiga klassiker så är ju Vänner, Beverly Hills 90210 och Förhäxad måsten att se! 😍🙌
Jag har försökt mig på Game of Thrones men är en av dom där som inte fastnar i den. Tycker den är sådär bara...men kanske måste ge den en till chans?

Kram på er!

Likes

Comments

Allmänt, Kost, Plantbaserad kost, Vabruari, Veganskt

Fick precis ganska roligt åt att autokorrekt envisas med att ändra rubriken till "Längtar efter nyttig man." 😂
Fast nej...jag har inget behov av en nyttig man. Det är faktiskt en av de vanligaste frågor jag fått sen jag började äta veganskt för snart ett år sen; "äter din man samma mat som du?"
Svaret på det är nej, både Erik och barnen äter kött. Vilket jag inte har något som helst problem med.
Vad Erik äter eller inte äter är något jag överhuvudtaget inte lägger mig i. Jag har ingen målsättning att veganisera världen utan äter som jag gör pga hälsoskäl. Men om jag samtidigt kan inspirera andra som är nyfikna eller intresserade av att äta mer plantbaserad kost så är det ju jätteroligt!
Erik smakar gärna min mat och gillar mycket av den medan barnen totalratar det mesta. Nikita gillar mina linsgrytor och Mileon älskar vegobullarna. Men that's it typ 😁

Just nu längtar jag sååå mycket efter nyttig mat. De två sista veckorna har varit helt upp och ner här hemma med magsjukor, influensa och maten har varit därefter. Snabblagat i form av makaroner, korv, nudlar, mackor och köpmat. Det har inte funnits energi till att laga mer vettig mat.
Men nu är jag rejält less på bara bukfylla och vill ha god mat igen!
Imorgon är det dags att återuppta söndagarnas foodprep. Det vill säga att vi lagar ett gäng olika rätter, veganska och vanliga, som vi sen äter av under veckan som kommer. Det är ärligt talat en av de bästa grejer vi nånsin kommit på. Vi spar in massor av pengar och tid på vardagarna då vi kan göra roligare saker samtidigt som vi äter vettig mat.
Grymt ju!
Idag har jag tänkt försöka masa mig upp ur sjuksängen och slänga ihop en vegansk wok med marinerad tofu, risnudlar, grönsaker och en marinad som jag gör av tamarisoja, sesamolja, vitlök och ingefära. Älskar verkligen den woken!

Dagens frukost blev också en nyttig goding...

En skål vattenmelon. Riktigt riktigt gott för en ond hals!

Har fortfarande hög feber och mår allmänt urkigt, men det känns bättre än igår. Är så less på sjukdomar, februari, snö och kyla nu.
Vill bli frisk och få tillbaka energin.
Behöver också bli piggare till imorgon då Erik åker bort i två dagar och jag blir själv med två pigga understimulerade barn. 😂🙈
But first things first...Lite Alvedon och kaffe borde få mig på fötter och sen ska jag försöka komma på nåt kreativt att roa kottarna med så dom kanske slutar tjafsa i åtminstone fem minuter.
Kommer ni ihåg hur det var att få vara sjuk innan man fick barn? Slappa dagar i soffan, filmer i mängder och litervis med glass.
Det var tider det!

Likes

Comments

Allmänt, Jag, Personligt, Hjärtfel

Usch hörni, inatt har maran ridit mig som man sa förr i tiden.
Två riktigt riktigt vidriga mardrömmar har jag haft.
I den första drömde jag att det var dags för min hjärtoperation och att jag vaknade mitt under operationen och såg hur jag låg med uppfläkt bröstkorg medan dom skar i hjärtat. Vaknade alldeles skakig och kallsvettig.
En timme senare vaknade jag av nästa dröm. Den handlade om ett slags dödens väntrum. Rummet var fullt med vattentankar. Alla hade sin egen tank och man fick stå bredvid den och vänta på sin tur medan vattnet sakta fyllde rummet och kom högre och högre upp längst kroppen. När vattnet nådde ansiktet var det dags att kliva in i sin tank och drunkna. När alla i just den rummet var döda och instängd i sin tank så tömdes rummet på vatten och andra kunde sen gå och titta på dom döda personerna i vattentankarna.
Efter den drömmen vaknade jag och grinade som ett litet barn. Helt förstörd var jag och låg sen vaken resten av natten.
Har fortfarande inte riktigt ruskat av mig obehaget...

Apropå obehag så har förkylningen tydligen hittat mig idag. Har feber, snorar och har taggtråd i halsen.
Ligger utslängd på sängen och mår urk!

Barnen är pigga och fulla av energi och världens snällaste farmor och farfar erbjöd sig att ha dom idag. JA TACK!!
Jag ska bara ligga här och snörvla resten av dagen. Kanske kolla på en film eller två 🙏

Hoppas er fredag är lite roligare än min!

Likes

Comments

Allmänt, Jag, Familj, Vab, Vabruari

Imorgon ska den här "dumma mamman" byta ut kaffet mot tio liter vin och gömma sig under en sten långt ut i skogen!

Who's with me?

Om jag inte blir arresterad innan dess vill säga...
Min skitsura son säger att han ska ringa polisen och berätta hur dum jag är som inte låter honom slå sin storasyster, och då ska polisen tydligen sätta mig i fängelse för det gör dom med dumma mammor! 🙄😂🙈

Med vänlig hälsning den dumma mamman som är less på att vabba och vars adress från och med imorgon kommer vara:
Under den största stenen
I den barnförbjudna skogen
Långt långt bort

Likes

Comments

Jag, Hälsa, Viktresa, Kost och träning, Vab

Godmorgon på er!
Sitter här med dagens första kopp kaffe - bästa koppen konstaterar jag varje morgon.
Idag styr jag vabskutan själv igen. Kottarna mår tack och lov mycket bättre och min migrän håller sig förhoppningsvis borta idag. 🙏
Insåg precis att jag inte varit utanför dörren sen i måndags, och som jag längtar ut nu.
Längtar efter mina älskade promenader som inte blivit av på två veckor då jag inte nått tipptopp.
Något jag saknar ännu mer är gymmet!
Det är en stor sorg att aldrig kunna träna på det sättet igen. Få gå till gymmet, grym musik i lurarna och bara få ge järnet och bränna ur alla tankar och känslor i kroppen.
Älskade verkligen det!

Förhoppningsvis kommer jag kunna bli lite mer fysiskt aktiv när jag blivit normalviktig och inte längre har övervikt som en extra belastning. Jag kommer aldrig kunna lyfta tunga vikter, men lättare vikter med fler repetitioner kan tänkas funka. Om inte annat så finns det olika typer av rörelseträning och funktionell träning och yoga som skulle vara optimalt för min kropp.
Men än så länge är jag för tung, det blir alldeles för tungt för hjärtat att göra något annat än att gå. Som tur var älskar jag mina promenader och hoppas att jag snart kan komma ut en sväng igen!

i Hummelstad, dit vi ska flytta, finns det tydligen superfina vandringsleder i skogen som jag verkligen ser fram emot att få gå på. För att inte prata om alla grusvägar som leder rakt ut i ingenstans. Vilken dröm att få upptäcka alla dom 😀🙌

Men först och främst ska jag bli av med den här basillusken i kroppen och hinna knata ett par mil till i lilla Sandviken innan det är dags att ta mig an Småland.
Nu är kaffet slut och jag ska släpa fram typ ett halvt ton play doh till kottarna och sen är det dags att försöka spåna fram ett uppsatsämne. 💪

Ha en härlig dag hörni!

Likes

Comments

Allmänt, Familj, Vab, Vabruari

Men blök!
Nikita har varit dålig hela veckan i nån slags influensa. Hon är förkyld, har hög feber och hostar som en galning. I morse väcktes vi av att Mileon kräktes ner sig. Andra magsjukan på mindre än två veckor!
Och jag själv bäddade ner mig med feber och migrän igår kväll, vilket jag också vaknade med imorse. Mår som ett kråkslott typ.
Erik, min hjälte i skinande rustning är hemma och styr skutan idag. 🙏
Alltså hur kommer det sig att vabruari alltid utan undantag blir just en vab-månad. Är det som mest baciller i omlopp just då, eller är det den månad man är som mest inomhus...eller vad?
Mileon kräks inte längre *peppar peppar* och båda är tillräckligt sjuka för att vara nöjd med att ligga utslagna i soffan med surfplattan.
Jag själv har precis tryckt i mig all migränmedicin jag har och hoppas att det ska bita på skiten.

Kan det inte bli sommar snart med mindre sjukdomar, sol och värme?
Är så totalless på snö och kyla nu.

Ja, det här blev ju verkligen ett totaldeppigt inlägg men förhoppningsvis återkommer jag med ett lite piggare och gladare humör till nästa inlägg.

Hoppas ni andra har en härlig onsdag och njuter av solen som iaf behagar titta fram här.

Likes

Comments

Allmänt, Jag, Personligt, Viktresa, Kroppspositivism

Jag vet att många av er får inspiration och motivation av min viktresa så jag tänker att jag kommer köra åtminstone ett sånt inlägg i veckan.
Det är en väldigt tudelad känsla för mig att å ena sidan ha kommit till en punkt där jag accepterat mig själv och trivs bra i den kropp jag har nu och vill försöka inspirera andra att gilla er själva precis som ni är. Och sen samtidigt göra en viktresa och försöka inspirera andra även där.
Och tro mig, när jag hade mitt konto på Instagram så blev jag kallad hycklare både en och två gånger...
Grejen är att jag måste ju gå ner i vikt. Jag måste bli normalviktig för hjärtats skull. Men det jättejätteviktiga för mig är att göra det på ett sätt som inte innebär svält, hets och press. Jag har haft anorexia två gånger, jag har svält mig och hatat min kropp sen jag var 11 år. Inget jag rekommenderar någon. Och det är här jag verkligen skulle vilja inspirera andra! Jag vill visa att det går att ta sig från en extrem övervikt till normalvikt på ett sunt och hållbart sätt. OM det är så att man vill gå ner i vikt.
Är du överviktig och nöjd med din kropp? Fan vad härligt, vad glad jag blir för din skull. Då är du på helt rätt plats i livet!
Hänger ni med på skillnaden?

Jag förespråkar alla att försöka tycka om sig själv precis som man är, för jag lovar att du ÄR amazing precis i detta nu. Du behöver inte ha en viss vikt eller form för att duga och det är definitivt hög till att gamla orealistiska ideal hamnar i det förflutna där dom hör hemma.
Men OM du av olika skäl vill eller behöver gå ner i vikt...så var snäll mot dig själv. Dieter och quick fixes är inte lösningen. Hitta istället ett sätt som är hållbart för dig, där du kan hitta just din balans och ett sätt att leva där du inte bestraffar dig själv. Där det finns utrymme för ett glas vin, en pizza, choklad eller vad som ger guldkant i din tillvaro.
Hoppas det klarlagt min ståndpunkt lite bättre nu!

Så...min egen viktresa har som sagt kantats av svält och hetsätning sen jag var 11 år. Min första anorexiadiagnos fick jag som 16-åring, den andra när jag var 20 år.
Jag har haft viktpendlingar på över 50 kilo och på BMI-skalan har pendlat mellan extrem fetma och normalvikt.
Jag har alltid lagt allt mitt värde i min vikt. Kanske inte konstigt med tanke på att jag vuxit upp i ett hem där människor alltid bedömts utifrån vikt. "Titta vad smal och fin hon är", " Du skulle kunna vara så fin om du blev lite smalare", "Du kommer alltid vara tjock men har iaf ett sött ansikte".
Det var vardagskommentarer. Jag ursäktades inför andra pga min vikt, samtidigt som jag fullkomligt trycktes i kakor och skit hemma eftersom jag växte upp med en klassisk feeder.
Jag lärde mig fort att duktighet låg i att svälta sig, och svälten blev också ett perfekt sätt att plåga och bestraffa mig själv när inte rakbladen och sönderskurna armar räckte till vill säga...

Det var först bara för nåt år sedan nånting förändrades. Jag träffade en rådgivare på ett gym jag blev medlem i ( ja, jag menar dig Anna om du läser det här) som fick höra lite om mig kämpande med vikten. Hon berättade vad hon tänkte när hon såg och pratade med mig. En bild av mig jag inte alls kunde relatera till då. Men som ändå väckte en tanke. Kunde det vara så att alla andra inte uppfattade mig som ful, fet och misslyckad?
Kunde det vara så att alla inte tänkte likadant som personen jag växt upp med?
Det där blev starten till en revolution inom mig. Jag kom att upptäcka att det fanns många där omkring mig som tänkte massor av bra saker. Jag startade upp mitt Instagramkonto igen och började posta bilder på mig och inte en enda gång fick jag en kommentar om att jag var det eller ful.
Snarare tvärtom. "Wow, vad snygg du är", "Vilken utstrålning", "Önskar att jag såg ut som du".
Jag var i fullständig chock av kommentarerna som trillade in.
Dom kunde väl inte mena mig?!
Det blev ett slags kaos i hjärnan tills jag vände hela tanken från: vad tycker alla andra om mig? till vad tycker jag själv om mig?
Då började magin hända på riktigt. När jag tog en ordentlig titt på mig själv och konstaterade att jag duger. JAG tycker om mig själv.
Alla andra har två val - take it or leave it. Gillar dom inte mig eller hur jag ser ut så är det ju faktiskt deras problem, inte mitt.
Efter att ett helt liv gått och varit så beroende av andras gillande så var det en otroligt befriande insikt. Det gav mig energin och modet att börja gå min egen väg. Att sluta bry mig så förbaskat mycket om vad andra tycker och tänker, hur man "borde" se ut eller "borde" göra.

Och nu, gott folk, nu börjar mitt liv bli roligt på riktigt!
Det är också sen jag började tycka om mig själv som jag lyckats hitta min balans och ett hälsosamt sätt att gå ner i vikt på.

Förut tittade jag på dessa bilder med förakt. Jag kände mig så jäkla ful, misslyckad...arg som låtit mig själv se ut sådär.
Idag tittar jag på bilden med andra ögon. Jag var inte ful. Större än idag ja...men inte ful. Däremot var jag väldigt olycklig, vantrivdes i den kroppen och var tung och orörlig.

Det här är dagens form

Den slitna vab-looken bjuder jag på 👌 - 15 kilo sen i augusti. Kilon jag tappat utan en sekund av vare sig svält eller självhat och det tycker jag är bedriften, inte kilona i sig.

Det är en viss skillnad på utstrålningen på dessa bilder om man jämför med bilderna ovan. Det är inte främst viktminskningen det hänger på , utan det faktum att jag tycker om mig själv vilket inneburit all skillnad i världen!


Låt INGEN annan någonsin tala om för dig att du inte duger. Ingen förälder, ingen pojk/flickvän, ingen vän. Ingen!
Du inte bara duger, du är fantastisk precis som du är! Ok?
Du. Är. Fantastisk.

Punkt!


Likes

Comments

Allmänt, Jag, Personligt, Skribent

Min största svaghet är min bristande tro på mig själv. Jag har jobbat hårt med det och kommit en bra bit på väg, men det är långt kvar till mål här.
Snart tar jag min examen, under förutsättning att jag överlever C-uppsatsen vill säga. Och där kom osäkerheten igen. Skriva kan jag ju, jag har gjort snart hela den här utbildningen med bra betyg och ändå så tvivlar jag på att jag kan skriva en uppsats på egen hand.
Varför skulle jag inte fixa det? Men den där lilla inre rösten är en riktig bitch och säger att jag inte är tillräckligt bra.
Och efter uppsatsen, som jag SKA fixa, så är det dags att söka jobb.
Jag kommer ha en akademisk examen och är kompetent på så många plan, ändå tvivlar jag på min förmåga att kunna hitta ett jobb.
Vem skulle vilja ha mig, jag som inte kan ett skit?
Detta tänker jag medan faktum är att vid de tre senaste arbetsintervjuerna fått jobben på stående fot.
Jag kan det här, jag är ju ostoppbar när jag ger mig sjutton på nånting. Måste bara få in det i mitt eget huvud.

Sen är ju frågan vad jag vill göra efter min examen. Skriva - drömmen är att få skriva.
Böcker, noveller, texter.
Men återigen så tvivlar jag på min förmåga att lyckas. Jag tänker att jag inte kommer kunna försörja mig på att skriva och därför behöver ett annat jobb för att få en inkomst. Men om jag skaffar ett jobb så kommer tiden till att skriva inte att finnas.
Ja, det är mycket att fundera på.
Men först och främst måste jag ge mig själv en spark i arslet och inse mitt eget värde.
Joråsåstte...

Osäker jäkel...

Idag roar jag mig med att söka jobb, ragga kurslitteratur och spåna på uppsatsämne. Därav mitt lilla meltdown.

Hoppas ni har en härlig tisdag!

ps. Nån mer än jag som börjar bli seriöst less på det eviga snöandet nu? ds.

Likes

Comments

Allmänt, Jag, Hjärtsjuk, GUCH, Hjärtfel

Det här har verkligen varit en neverending dag. Det har gått i ett och genererat tusen olika tankar och intryck.
Nu har jag slängt mig raklång på soffan och överväger att stanna här resten av kvällen.
Idag hade det kommit en kallelse till ett nytt hjärtultraljud med posten.

Gjorde ett i början av sommaren, det var då läkaren upptäckte det andra hjärtfelet.
Och nu är det tydligen dags igen då. En massa blodprover, hjärtultraljud och möte med min hjärtläkare.
Det är ultraljuden som avgör när det är dags för operation. Så länge det är små eller inga försämringar så slipper jag operation, men om ultraljudet visar något annat så är det dags att göra något åt det. Hoppas såklart på att läget ska vara lugnt än så länge men försöker också stålsätta mig inför tanken om hon skulle säga att det är dags nu.
Operationen är ingen picknick. Komplicerad och med en lång rehabilitering.
Skrämmande som fan för att vara brutalt ärlig.
Men jag är lyckligt lottad och har fått en andra chans som de flesta inte fått.
Jag fokuserar på det och sen får jag ta en utmaning i taget!

Just precis nu tänker jag bara ligga raklång här i soffan och njuta av att det är kväll. Det enda som skulle kunna göra kvällen ännu bättre är smulpaj med Oatlys vaniljsås. Undrar om det är värt att resa mig upp ur soffan för? 🤔😂
Det tål att tänkas på i alla fall! 👌

Likes

Comments