Senare No. 19 "Det är inte dig det är fel på"

Det är inte dig det är fel på, det är mig.”

Nej! Jag vet att det är mig det är fel på, men du... Du älskar ju mig för det, visst gör du?”

Tystnad...


Vi hade druckit en del vin, det hade vi. Jag såg hur du och dina vänner klunkade direkt ur Jägermeisterflaskan. I soffan satt ett nyfunnet par och hånglade, nästan lite för intensivt bland folk. Det skulle bara vara du, jag och några få utvalda gäster, det dök upp fler än så, långt många fler än så.

Jag låste in min på toaletten och öppnade badrumsskåpet, svalde kvickt ned en tio milligrammare, tittade mig själv i spegeln och hyperventilerade några minuter. I hallen stod en brud och rökte samtidigt som hon försökte få av sig sina stövlar, hon askade rätt ut och tog ett par djupa halsbloss innan hon fimpade ciggen mot väggen. I sin korta svarta kjol stegande hon och hennes väninna in i lägenheten, förbi mig utan att säga hej.


Det dröjde inte länge innan hon hade höjt volymen på stereon och börjat åma sig framför killarna i soffan. Min sambo sa ingenting, han tittade på henne med intressanta, trånande ögon.

Jag gav honom en sur blick och han förstod. Vi gick ut på balkongen och började gräla. Det klirrade till inifrån vardagsrummet när mina Orreforsglas träffade marken. Någon dude stöp över soffbordet och tog med allt i dudens väg ner i fallet.


Jag blev förstås ledsen och började gråta. Mina vänner hade gått när festen började spåra ur och jag försökte få tag på dem när jag slog igen ytterdörren och lämnade festen bakom mig. J svarade och jag fick komma dit.


På vägen fick jag ett sms:

Förlåt för det jag sa. Det är inte dig det är fel på, det är mig!”


Jag ringde upp på en gång och sa med gråten i halsen:

Nej! Jag vet att det är mig det är fel på, men du... Du älskar ju mig för det, visst gör du?”


Och sen... Tystnad i luren, fram tills klick, tut, tut, tut...

  • 184 visningar

Gillar

Kommentarer

Himelia
Himelia,
tildans
tildans,