Mellaninlägg 12 Obehag för sociala sammanhang

Tanten framför med en genomträngande rökröst håller upp dörren, jag tackar, tar ett djupt andetag och går in. Folk står i ytterkläder vart jag än vänder mig, mössor, vantar och halsduk. Det bultar fortare och suset i huvudet gör sig påmint. Följer köns långsamma takt. En del skrattar, någon tycker det är kallt i vinddraget och huttrar strax intill mitt öra, jag ryser och blir nervöst äcklad.

Ljuden från alla skor som tar ett steg framåt gnisslar som fuktig fotsula på gympagolv, mitt fokus är helt tappat, det har försvunnit.


Ska jag ha händerna i fickorna eller stå med dem utanpå jackan. Jag gör både och, inget av alternativen känns riktigt bra. Rörelserna är påtvingande och vart ska jag fästa min blick?


När jag satt mig ned innan föreställningen pressar sig mina bänkgrannar sig närmare mig för att fler ska få plats, min zon är bruten, de sitter lår mot lår, kallt lår mot mina strumpbyxor. Jag vill bara försvinna, blundar kort och försöker andas, glömmer av och håller andan. Trycket får mig att vilja brista, brista ut i gråt eller bara svära högt åt de som sitter mig för nära.


Föreställningen börjar och publiken klappar händer, jag anpassar mig och testar att applådera så bra jag kan, inte för lite och inte för högt, jag vill inte sticka ut. Jag vågar inte att någon ska titta på mig, jag flackar med blicken för att undvika ögonkontakt. En kall snöflicka smälter längs min rygg.

Resten går bra, det är först när lamporna tänds och folket reser sig som obehaget eskalerar. Alla ska ut och det går alldeles för långsamt, de stannar upp, utbyter ord, är checka och trevliga. Paniken är nära och jag vill bara fly!

Fly långt bort, så långt bort att inte paniken och ångesten hittar mig igen. Borra ner mig i ett berg där ingen ser mig. Bygga en hydda på en strand, långt bort ifrån civilisation och känslor. Jag vill bort därifrån, på en gång.


***


Är det första gången ni läser mig blogg vill jag förklara upplägget.

Historien om mitt liv med allt vad det innebär (en del hemska saker) är numrerade i ordning, börjar med No.1 och så vidare. Läs gärna från början om du vill :)


Mellaninläggen kan vara tankar, reflektioner eller bara saker som har hänt, de är också numrerade men ordningsföljden på mellaninläggen är inte relevant.


Nä, nu måste jag gå och knyta mig, är helt slut i huvudet av dagens sus.


Kram

Himelia


  • 0 visningar

Gillar

Kommentarer

Madde
,
Känner igen den ångest och panik som du beskriver. Undviker folkmassor så mycket jag kan. Kram💗
AdinaNordin
AdinaNordin,
Känner igen den ångesten:(
nouw.com/adinanordin
Himelia
Himelia,