Okej, vi kör en topp-3 nyårslöften! Kul!!

Topp- 3 tredje plats: Börja träna.

Aah okej, den här kan vara trixig och inte minst lurig att få tid till, men lite mer mer träning måste det bli under 2017. Kanske bara såpass mycket så att jag kan vara med i en bikinifitness-tävling eller så, kan ju inte vara så svårt, några armhävningar och ett par situps i veckan borde göra susen ;)

Topp-3 andra plats: Sluta röka.

Ooophf den här är inte lätt alltså! Har försökt många gånger, nikotinplåster hit och dit, haft på armar och ben, rygg och i pannan. Ja, för att inte tala om att den elektriska bolmande rökmaskinen jag sugit musten ur i tid och otid.

Får ju inte ens röka den på flyget liksom, kass! Och smakar illa.

Topp-3 första plats: datta-raaa-datta-ra

Om jag inte lyckas med mina andra nyårslöften, om jag inte gör en enda burpie under 2017 eller om jag får för mig att både börja röka och snusa så min andedräkt luktar äckel-päckel, ska jag försöka vara nöjd med mig själv ändå :) Jag tror att det är det bästa man kan försöka lova sig själv vid tolvslaget, det löser sig, försök ditt bästa om du vill, gör det bästa av situationen och går det inte, försök var nöjd med dig själv iallafall.

Det ska iallafall jag försöka med iallafall, sådeså!

Lycka till!!

Kram Himelia

Varmblossigt röda kinder lyser upp trottoaren under den grådassiga vinternatten.

Mörkret omsluter och bäddar omsorgsfullt in husen längs gatan i staden.

Ifrån mitt hjärta strålar värme och ett sken av sprudlande lycka i min färdriktning. Fötterna vill dansa fram över kullerstenarna på gågatan, trippande lätta steg utan att fastna med klacken.

Luften bär mig, frisk och kall får vinden tag i min kropp, jag svävar fram.

En kittlande, härlig känsla spritter i armar, bröst och ben. Jag är så lätt, så himla lätt.

Du har lyft ett klippblock, bort från mina axlar, rätat ut min hållning, gjort mig värdefull och förvandlat klumpen av ångest i mitt hjärta till ljuvlig kärlek.

Du har laddat de batterier jag trott var slut, förbrukade och trasiga.

Du har dykt från en avsats högt uppe bland de snöklädda bergstopparna, ner i de mörka havens okända djup.

Långt där nere fann du mig vilsen, trots bristen av syre i dina lungor blåste du liv i mig, och du fick med mig upp till ytan.

Det må ha varit tungt att dra mig.

Det må ha varit jobbigt att simma.

Men du fick upp mig till slut.

Gör om det en gång till är du snäll.

Om du orkar och vill.

För jag vill inget hellre än att bli upphämtad härifrån igen.

Kram Himelia

Juldagens morgon.

Vaknar upp och ont i magen. Känner efter, vrider några varv under täcket, ja trycket mitt i bröstet kommer som vanligt innan den varma sängen lämnas. Stress över att och besöka, farfar på sjukhuset och familjen till min vän. Åka hit och dit.

Magen är uppsvälld som en klumpigt tung ballong utan rolig kallijanka-helium. Mätt sedan tomtegröten till frukost igår. Ballongen uppblåst av julbord, fika, rockyroad, tryffel, skinksmörgås, mer gröt och julmust, litervis av julmust.

Så gott igår, känslan av att vara så tjock idag.

Överdådigt överflödig.

Antidepp och lugnade ihop med ett glas julmust.

Ljusglimten, lyckan i lillebrors ögon. Upp och isär slet han snöre och julklappspapper. Ett stort leende och stolt med klappen på armen.

Fortsatt God Jul allesammans!