En önskan

Sitter just nu hemma vid ett skrivbord placerat vid ett fönster. Oj vad det inte känns som slutet av november när jag kollar ut. Ja jag vet, jättekul att snacka väder... ni vet nog redan själva att allt är grått och mörkt nuförtiden.

Jag sitter i alla fall hemma och har gjort det i åtta dagar nu. Förra veckan var det självkarantän för att jag hade förkylningssymtom, denna vecka har jag isolering på riktigt. Jag tänker inte klaga, men jag saknar att träffa prata med människor. Med andra än mamma och pappa (sorry ily <3)

Igår bläddrade jag tillbaka och kollade lite gamla blogginlägg. Om man räknar bort vissa avbrott och längre pauser som jag har haft, så har jag ändå haft den här bloggen ett bra tag. Närmare fem år! Det sjuka är ju att jag hade en annan blogg innan denna också, som jag hade i kanske tre år.


Den delen av mig verkar inte dö ut. Jag kommer alltid tillbaka till att blogga på något sätt, och det är jag extremt tacksam för. Dels för att jag älskar att skriva på det här sättet, ett delgivande sätt som välkomnar dig att följa min vardag och mina tankar. Men även minnen att se tillbaka till. Till exempel mitt inlägg om Österrike. Massa fina bilder samt att jag berättar vad vi har hittat på och även gjort en lista med typiska saker jag ville hinna göra. Jag tackar mig själv redan nu för det, så att jag om några år kan bli påmind om allt det där.

Jag önskar bara att jag kunde lösa det här med att faktiskt orka lägga ut inlägg kontinuerligt. Det blir allt eller inget, varje gång. Kanske har någon av er tips på det?

Kram

Gillar

Kommentarer