Nu är det nog!

Först vill jag bara säga att detta inlägg innehåller mer personliga och ganska jobbiga saker angående min anorexi, så om någon tycker det är jobbigt att höra om så vill jag inte att ni läser det här inlägget <3 Vill inte göra någon illa.

Ja, nu är det faktiskt nog. Jag är så j*vla trött på det nu, och jag tänker inte låta det här ta makten över mitt liv igen. Jag har varit sjuk i min anorexi i SÅ MÅNGA ÅR nu och jag har varit i behandling SÅ MÅNGA gånger och den här behandlingsperioden har varit väldigt lång. Den längsta. Nu har jag varit fast i en jäkla korsning ett bra tag där jag velat fram och tillbaka, inte velat eller vågat ta steg som har varit och fortfarande är behövliga. Jag har jobbat med behandlingen, sen har jag blivit rädd och backat. Fallit tillbaka. Inte vågat stå ut i rädslan, obehaget eller tanken på att släppa taget. Inte vågat lita på dom som vill hjälpa mig, utan litat på mina egna känslor och tankar som jag VET kommer från min sjukdom fast i stunden vet jag inte det. Den har övertag och just nu säger den till mig att jag ska vara jääääääkligt försiktig med att utföra dom skrämmande saker som jag blir ordinerad här. Men nu är det faktiskt nog. På riktigt. Nu orkar jag inte hålla på så här längre. Nu vill jag testa och se vad som händer om jag släpper taget och vågar fortsätta när det blir som mest obehagligt.

Inga ursäkter till att någon gång då och då göra ett undantag. Jag har alltid varit en 100%-tjej som alltid ska göra alltid fullt ut, vad det än är. SÅ GÖR SAMMA SAK MED DETTA DÅ HILMA! 100 %, prova och se vad som händer!

Jag läste ett så himla bra citat som verkligen var spot on för mig.

"Do not give your past the power to define your future".

Jag ska verkligen försöka att släppa det som varit. Fokusera här och nu, den fakta och kunskap jag fått under den tid jag varit här i behandling och jobbat och en gång för alla göra detta fullt ut. För det är fan inte okej att hålla på och vela fram och tillbaka. Antingen gör jag det, eller så göra jag det inte. Och sjukdomen har tagit tillräckligt lång tid av mitt liv redan och jag är SÅ trött på det nu. Trött på att komma en bit, sen falla tillbaka och göra andra och mig själv besviken. Nope, nix, non, nein. Nu är det nog med halvdant arbete och det är nog med att låta sjukdomen komma in och dra mig till sig igen. Självklart kan jag inte bryta mig loss från allt på en gång. Men det jag menar är att den planen vi har och dom steg jag behöver ta, ska jag ta nu. På riktigt.

Skrämmer det mig? Ja. Är jag livrädd och ångestfylld? Ja. Men det kan inte längre få vara en ursäkt. För jag har folk omkring mig som stöttar, hjälper och förklarar för mig hur saker och ting egentligen är.
Nu drar vi på Justin Biebers Forever och jobbar på med resten av den här dagen.
PUSS & KRAM vänner

Gillar

Kommentarer

lindaviktoriaaa
lindaviktoriaaa,
Emmaengstrom
Emmaengstrom,
Bästa och älskade Hilma, blir både så glad och arg på en och samma gång av att läsa det här! Anorexin är en förjävlig sjukdom som förstör livet till 110%, vi är inte värda den!! Jag VET att du kan, och jag finns och stöttar dig alltid vilket jag hoppas du vet om <3 Vi SKA bli bra från denna skiten!! Vet inte vad jag ska säga egentligen, mer än att du är så otroligt stark, fin och grym på alla sätt och vis. Massor av kärlek och kramar till DIG Hilma <3
nouw.com/emmaengstrom
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229