Jag hade egentligen tänkt skriv om något helt annat just nu. Känns som att det ofta är så btw, haha! Jag hade i alla fall ett inlägg på lager som jag planerat att skriva nu... Men jag känner inte alls för det. Det är så mycket andra tankar som vill komma före just nu. Och jag vet inte riktigt vart jag ska börja ärligt talat... Det är något väldigt läskigt, det här med att dela med sig av sig själv. Att våga berätta om sina inre kamper. Men jag ser så många underbara bloggare göra det och vet att jag uppskattar det extremt mycket, på något sätt för det oss samman. Låter det cheesy? I alla fall, jag tänkte att jag skulle ta ett djupt andetag och låta fingrarna glida av sig själva över tangenterna, i stort sett. Låta tankarna komma, dom som inte vill lämna mig ifred just nu.

När jag skriver detta är det ungefär en och en halv timme kvar tills jag ska till Habiliteringen på möte med min kurator. Vi ska prata om min aspergerdiagnos. Något jag inte velat nämna så mycket i bloggen för att jag vet knappt själv vad jag ska BÖR säga om det. Bör jag säga något alls? Ja, jag vill det. För jag är övertygad om att det finns hur många tjejer som helst där ute (och killar) som har haft det så som jag haft det. Som levt med en aspergerdiagnos i många, många år utan att veta om det. Sen får man reda på det... och då är det som att hela ens världsbild bara... fullkomligt kastas om. Det är så otroligt mycket känslor och tankar som bara tumultartat kastas omkring inom en.

För att inte det här inlägget ska bli en kilometer långt borde jag kanske fatta mig så kort som möjligt... Eller åtminstone dela upp allting. Jag fick min diagnos för nästan exakt 2 år sen. Jag åkte till Göteborg ihop med mamma två gånger i maj 2017 och en gång själv. Sista gången, då var mamma med, fick vi beskedet att jag har autism. Asperger används tydligen inte längre inom vården och så fast jag fick höra att jag skulle tänka på det som asperger för det är ju vad det är liksom. Det finns många olika typer av autism. Det är typ så mycket jag vet! Efter att jag fått min diagnos blev det inte så mycket mer... Mamma och jag klev ut på gatan i Göteborg, helt vimmelkantiga båda två, och det enda vi kunde säga var: "Det är DÄRFÖR...". För det var verkligen så det kändes. Det är därför allt är... som det är... därför allt varit som det varit! Det var så uppenbart.

Men som sagt, det blev inte så mycket mer efter det. Jag var då riktigt, riktigt sjuk i anorexi som jag kämpat mot sen jag var ungefär 13. Och perioden efter att jag fått diagnosen så var jag mitt i valet och kvalet om jag skulle söka hjälp på ett behandlingshem som jag varit på vid 3 tillfällen tidigare genom min sjukdomsperiod. Jag var illa däran och det var tvunget att gå först. Aspergerdiagnosen kom liksom i skymundan. Det är först nu, när jag kommit en bit i min behandling, som jag ska börja lära mig om min andra diagnos- autismen. Under tiden jag varit i behandling har jag haft starka tvivel till den här andra diagnosen. Jag har tänkt att det säkert inte påverkat så mycket, att jag kanske rent utav inte har autism och att jag kanske lurade mig till en diagnos (hur man nu skulle kunna göra det?). Jag har skjutit undan det rent omedvetet också för kampen mot min ätstörning tar ALL kraft och energi, 24/7. Men nu har jag kommit till den punkten då jag inte kan komma vidare mot friskheten om jag inte också börjar lära mig om min autism. För mina två diagnoser hänger ihop. Dom är så jävla opassande ihop så ni förstår inte, men ihop hänger dom. Och påverkar varandra. Den ena diagnosen uppkom helt klart av den andra. Och eftersom man föds med autism så var det ju den som kom först...

Jag har alltså precis startat upp dom här mötena på Habiliteringen där jag, äntligen, ska få lära mig vad tusan den här diagnosen innebär. Jag kommer förhoppningsvis gå på ett möte varje gång jag är hemma på permission (permission är en del av ätstörningsbehandlingen för att öva sig på att vara hemma och använda dom redskap man lär sig i behandlingen). Så just nu är det... rörigt i mitt liv. Jag har varit så himla vag med detta, inte vetat hur mycket jag ska skriva om. Rädd att ni som läser ska bli obekväma och rent utav sluta läsa min blogg för att jag drar ner stämningen med mina problem. Jag skriver INTE detta för att folk ska tycka synd om mig. Jag skriver detta för att jag på något sätt ska göra det klart för mig att... Ja, det här är jag. Så här har det varit, så här är det nu och så här vill jag att det ska bli. Jag har såååå mycket mer jag vill skriva om detta. Ni anar inte hur mycket. Men jag tror det räcker så här så länge. Blev sjukt mycket text ändå och jag hoppas verkligen ni orkat er igenom allt <3

När jag första gången hörde den här låten blev jag väldigt tagen... Den beskriver så bra hur jag känt mig under min uppväxt, innan jag visste att det fanns en förklaring till att jag alltid känt mig så annorlunda. Den stämmer läskigt bra överens med mina tankar som barn... 

Om en liten stund måste jag bege mig mot mötet på Habiliteringen. Hoppas ni har en fin dag allihopa! PUSS 

Hej hopp vilket underbart väder det är i Skövde idag! Helt fantastiskt! Är det det hos er också? Idag är första dagen som jag verkligen har den där superstarka, oslagbara vårkänslan inombords. Startade morgonen med Plazas stora vårmode- nummer, bara det kickar ju igång inspirationen! Sen kom min fina kusin hit så tog vi en riktigt lång promenad. Och majjj gadd vi svettades lite i våra vinterjackor till och med!!
Kan verkligen inte få nog av solen, vill bara vara ute hela tiden ☀️

Det blev lite ändringar i dagens planer, mötet på Make up Store blev flyttat. Så nu ska jag göra lite andra ärenden (rätt tråkiga) i centrum och sen hänga med lillsyrran lite förhoppningsvis. Sen har jag ett videomöte jag behöver passa tiden till. Många möten blir det!

Hoppas att ni har en bra tisdag vänner, PUSS

Hej och glad måndag allihopa! Min dag har startat ganska rörigt måste jag säga... Först och främst har jag så sjukt ont i halsen och huvudet, tror den där förkylningen bara bestämmer sig för att bli sämre och sämre tyvärr. Jäkla skit! Sen hände det en del andra oväntade saker här i morse ihop med att jag ska packa inför veckopermissionen jag åker iväg på nu i eftermiddag. Jag tar alltså tåget mot Skövde vid halv 2 ungefär. Det blev en rivstart med andra ord, och så en förkylning som håller på att bryta ut på det. Hmm... Vi får se hur den här dagen slutar helt enkelt. Tänkte jag kunde dela med mig av hur veckans planer hemma ser ut än så länge!

Måndag: Idag är det resa hem som gäller. När jag kommer fram till Skövde ska jag och mamma handla lite och sen lär jag inte hinna med så mycket mer än att packa upp och komma i ordning hemma. Ska bli kul att komma hem, men som vanligt nervöst! Nu är det ju dessutom en hel vecka.

Tisdag: På förmiddagen hoppas jag att jag ska träffa min fina kusin och gå en promenad och bara prata. Vi får aldrig slut på saker att prata om och det ska bli superkul att ses, det var så sjukt längesen! På eftermiddagen har jag en sminktid på Makeup Store, ska bli spännande!

Onsdag: Dagen med stort D skulle jag vilja säga... Den här dagen är SMOCKFULL! Dessutom är alla grejer extremt jobbiga, jag ser INTE fram emot den här dagen. 1. Möte på hemligt ställe. 2. Cellprov på mödravården. 3. Möte på Habiliteringen.

Torsdag: Hmm låt mig tänka... Vad var det denna dagen... Just det! Optiker. Ska äntligen få tummen ur och kolla upp vad som händer med min syn egentligen.

Fredag: Stallet, stallet, stalleeeet! Hoppas jag. Sen får jag se om jag även bokar tvättid för den här dagen, vore nice att få lite grejer tvättat. Kommer antagligen städa och greja lite då samtidigt.

Lördag: Stallet, stallet, stalleeeeet med lillsyrran! Det ska bli SÅ kul, hon ska börja ha hand om Bobbos kompis så vi ska dit ihop för första gången och hon ska få greja lite med den hästen. Och jag ska rida! <3

Söndag: Pack, städ och hej baberibba för jag åker tillbaka till Varberg på eftermiddagen. Men jag HOPPAS jag hinner träffa min bror innan för han fyller nämligen år.

Så här går tankarna kring planeringen just nu i alla fall, sen får vi se vad som händer och sker. Först och främst ska jag komma på tåget med min ASTUNGA väska. Har försökt få med mig så mycket grejer jag kan för att så smått plocka med mig mer och mer av mina pinaler hem från Varberg. Man får ta lite i taget, jisses vad grejer. Men så har jag ju varit här fett länge också så det är inte så konstigt kanske... Förlåt om jag verkar stressad och allmänt förvirrad när jag skriver haha, ska ta några djupa andetag nu och bara GET SHIT DONE! Hoppas ni får en superfin måndag allihopa, kom ihåg att ni är BÄST. Each and everyone of you <3