... och säga att detta outfitinlägg är liiiite nervöst att publicera. Jag har inte på väldigt länge, om nånsin (don´t really remember), lagt ut bilder på en outfit där jag bär tajta brallor som dessa. Men, dom negativa, kritiska tankarna är under ett pågående krig med mig då jag börjat fightas tillbaka. Jag fegar dock ur lite och kör inga helkroppsbilder, men man måste ju börja någonstans, right? Visst är det riktigt intressant att även få veta vilken gata vi fotade på (Richard Berghs väg) och vilken speed limit det är där? Haha!

Det jag allra helst vill visa i den här outfiten är örhängena, tröjan och mina lårhöga boots. Tycker verkligen färgen på örhängena blev en cool kontrast mot färgen på tröjan! :-)

Röd stickad tröja från Ivyrevel, ni hittar den HÄR och dom har just nu 30% på allt stickat så gillar ni den- PASSA PÅ!

Örhängen från H&M som jag tyvärr inte kunde hitta på hemsidan, men dom finns säkert att hitta i någon av H&M´s butiker.
Länkar några andra örhängen därifrån dock som jag också tycker är riktigt fina och som skulle passa till tröjan men som även sticker ut lite:
HÄR, HÄR & HÄR

Byxorna är svarta leggings i lite tjockare material, också från Ivyrevel köpta för ganska längesen.
Stövlarna är från Nelly och jag försökte hitta dom men dom hade inte kvar just dessa med spetsig tå. Dock har dom ju andra over knee boots, DESSA t.ex.

Men gillar ni dom jag har på mig så är dom faktiskt till salu! Så skriv en kommentar om du skulle vara into those :-)

Kappan och väskan är supergamla och kommer också från H&M :-)

Hej på er och hoppas ni har en fin start på nya veckan?? Först och främst: sorry för mitt trötta face på bilden precis här ovanför. Insåg nu att det ser ut som inte jag sovit på några nätter och att jag borde valt en annan bild, men jag orkar inte byta nu.

Hur som helst! I det här inlägget tänkte jag lite snabbt förklara anledningen till mitt ganska långa uppehåll från bloggandet och varför jag fortfarande är ganska frånvarande jämfört med hur jag varit innan. Förut la jag ju ut något på bloggen i stort sett varje dag, var väldigt aktiv på andras bloggar och följde många andra, vilket var superroligt.
Så vad var det som hände då?

Jo, som dom flesta vet som följt min blogg ett tag så håller jag på och kämpar i en behandling mot min ätstörning. Det är självklart en krävande behandling och man är ALDRIG ledig. Så bara det är ju väldigt utmattande. Alla som mår eller mått dåligt vet att psykisk ohälsa tar oerhört mycket på energin både psykiskt och fysiskt. Och alla hanterar vi det olika. Mitt sätt att hantera mitt dåliga mående har alltid varit, sen låååååångt tillbaka i tiden, att ALDRIG stanna upp. ALLTID ha saker att göra och att göra dom till 100 %. Alltid veta nästa steg, och nästa och nästa och nästa. Om jag ska "vila" eller "ta det lugnt" så måste jag i så fall göra något som ger resultat. Till exempel skriva på bloggen, skriva mejl som måste skickas, planera in hur morgondagen ska se ut och när jag ska få gjort andra saker, osv osv. Inte bara sitta utan att göra något av tiden. Jag har så himla svårt att släppa saker, att inte hela tiden tänka på nästa steg och framför allt att inte flänga omkring. Byta rum, byta miljö, hinna vara på så många ställen som möjligt på en dag... Ja, ni fattar. Det är helt säkert många som känner igen sig.

Det här gick till slut inte längre. Jag antar att kroppen helt enkelt bara protesterade så starkt den kunde eftersom jag inte lyssnat på eller känt av några tidigare signaler. Jag satt vid matbordet och jag bara kände hur allting började snurra, hur kroppen blev alldeles matt och orkeslös. Jag minns inte jättemycket av vad som hände, men det jag kommer ihåg är att det till slut inte gick att sitta upprätt vid bordet, utan att jag bara föll ihop på golvet. Sen är det mesta ganska svart. Minns att någon sa "Hon andas ju inte!" och att någon annan sa att dom skulle ringa ambulans.
Så jag åkte ambulansen till sjukhuset, vilket jag typ inte heller kommer ihåg. Kommer inte ihåg vad som hände när jag kom dit. Men dom kollade såklart så att det inte var något fel på hjärtat eller något annat och försökte hitta orsaken till att jag ramlat ihop och slutat andas. Jag fick stanna över natt för att dom ville vara säkra på att allt funkade som det skulle och för att se att jag kvicknade till ordentligt efter att jag fått dropp osv.

Deras förklaring till det som hänt var just det att kroppen var i sån sjuk stress och hade varit det under så himla lång tid. Ångest, stress, utmattning helt enkelt. Känns helt sjukt... Jag fattar det ju på ett sätt, för jag vet ju själv hur jäkla mycket press jag känner över precis ALLT precis HELA TIDEN. Men inte trodde jag att det kunde leda till något sånt här. Kan absolut säga att jag lärde mig en läxa och att jag när jag kom tillbaka från sjukhuset fick ta en paus från precis ALLT. Förutom behandlingen då, den kan man ju inte pausa ifrån utan att det får för negativa konsekvenser. Men jag var väldigt begränsad i vad jag fick ägna mig åt på dagarna och bloggen var en av dom sakerna jag var tvungen att pausa ifrån. Jag försöker fortfarande att hålla fast vid det tankesättet att inte dra igång med all den där pressen, även fast jag lite smått börjar med några saker igen. Men det är verkligen svårt! Det blir så lätt att man faller in i gamla vanor. Men, jag vill VERKLIGEN inte utsätta mig för samma sak en gång till! Jag har misshandlat min kropp så otroligt mycket, det är ett under att den fortfarande fungerar. Inte bara den här händelsen, det har varit så mycket grejer innan det relaterat till min anorexi... Grejer jag inte vill skriva ner här för jag vet att det kan vara jobbigt för andra med samma problematik att läsa om. Men det är verkligen ett under att mitt hjärta fortfarande slår och det är fan i mej på tiden att jag börjar visa lite tacksamhet och tar tillvara på det jag har! D´accord Hilma?!

Det blev en rätt lång text och jag fattar om det är segt att läsa. Kortfattat? Vad betyder det? Haha, ha en fin kväll allihopa. PUSS

... i den här rutiga blazern från Ivyrevel! Alltså huuuuuur snygg är den inte?! Här matchar jag den med en svart polotröja, ett par svarta, vida byxor från Gina, svarta boots och en svart liten ryggsäck.

Självklart kan jag inte vara seriös hela tiden. Varför ska det vara så svårt!? Hur som helst, kavajen hittar du HÄR. Varken byxorna, väskan eller polotröjan finns längre att köpa men alla tre är ju produkter som enkelt går att hitta liknande. På Ivyrevels hemsida bär Kenza ett par ljusblå jeans till kavajen och det är också SÅÅÅ SNYGGT! Kenza... vad vore modevärlden utan henne?!