Nu har det gått en vecka sedan vi kom hem från vår livs resa och det är först nu som man inser vad vi har vart med om. Det var väldigt konstigt att komma tillbaka hem och återgå till vardagen och veta att livet för alla de vi träffat i Afrika, fortsätter. Nu i efterhand känns det nästan overkligt att vi var där nere och gjorde de saker vi gjorde, det känns lite som en dröm faktiskt. Vårt schema var fullspäckat och vi utnyttjade verkligen varje ledig stund vilket gjorde att veckan inte kändes så kort. På den tiden vi hade såg vi en helt annan värld, en helt annan verklighet och ett helt annat liv än vårt eget hemma i Sverige. Vi har sett stora kontraster i den svenska kulturen jämfört med den sydafrikanska och vi har kommit till många insikter om vad som faktiskt betyder något i livet.


Musiken och dansen ligger afrikanerna varmt om hjärtat och vi svenskar framstår mer eller mindre som stela pinnar bredvid dem. Som vi skrev i ett tidigare inlägg så föds dessa människor in i ett samhälle präglat av dans och musik. Man lär sig de kulturella sångerna och danserna redan som liten, ofta i hemmen då det är en sådan naturlig del av vardagen.

Vi tror att dansen och musiken spelar väldigt stor roll för dessa människor. De lever i väldigt tuffa förhållanden och då tror vi att genom att de samlas och sjunger och dansar tillsammans så får de ut väldigt mycket glädje av det. För trots deras svåra situation sprider de så himla mycket glädje, ofta mer än vad vi svenskar gör som lever i så mycket bättre förhållanden. Man kan likna det med gospelmusikens uppkomst som var de svarta arbetarnas sätt att behålla glädjen i livet.

Människorna och hela atmosfären är mycket mer öppen och välkomnande än den i Sverige. Det märkte vi redan då vi kom till flygplatsen i Johannesburg då personalen var väldigt trevlig och inbjudande. Vi tror absolut att detta kan ha att göra med just dansen och musiken, att ingen är rädd för att visa sig eller höras. Det spelar absolut ingen roll vem man är eller hur man ser ut och det är nu vi faktiskt inser hur stängt vårt eget land är. Bara det att man knappt hälsar på sina egna grannar är nästan otänkbart för en Sydafrikan.


Vi har fått se och vart med om så mycket på väldigt kort tid, mycket som vi inte kan förklara. För att förstå hur livet faktiskt är för dessa människor så måste man själv uppleva och se det. Denna resa har förändrat vårt tankesätt och syn på många grejer och man inser hur bra vi har det. Tacksamhet är något vi borde bli bättre på här i västvärlden.


För att sätta punkt för denna resa vill vi bara säga tack till alla som var med och som vi fått lära känna.

Ayeye Star for Life Ayeye

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Idag var det dags att åka tillbaka till Mduku High School för att inviga att de nyligen blivit en Star for Life skola. Ceremonin skedde också i ett tält, men ett mycket större tält än förra gången. Tältet var fullt av barn och vuxna och tillsammans var vi runt tusen personer där inne, vilket ledde till att det blev extremt varmt där inne. Även denna gång startade hela kalaset med sång, dans och glädje. Efteråt följde en rad tal av både sponsorer, elever, coacher och rektor. Såklart var Star Choir där tillsammans med Triple and Touch för att uppträda.

Star for Life har ett projekt som kallas Marching for Love. som bygger på att gruppen Triple and Touch tillsammans med The Star Choir åker runt i Sverige och gör konserter tillsammans med svenska skolor och/eller andra körer. Det var på detta sättet vi kom i kontakt med Star for Life då de var på vår skola hösten 2015.

Nicole Touma, som har vart med här nere som sångerska, sjöng även en låt där barnen fick vara med och sjunga. Det var så fint och väldigt känslosamt att lyssna till alla röster som fyllde tältet. Till sist var det dags för skolkören att sjunga och dansa. För här nere dansar man alltid när man sjunger, det hör liksom till. Efter detta gick vi ut mot flaggstången där den nya Star for Life flaggan hissades till den Sydafrikanska nationalsången framförd utav Star Choir. Även denna gång blev det lite bilder på och med barnen.

På eftermiddagen hade vi det lite ledigt och då fick vi äntligen tillfälle att koppla av lite i solen. Dagarna här har vart fullspäckade och fulla med massa intryck vilket tar ganska mycket på en, allting är så nytt och annorlunda jämfört med hemma. Detta var sista kvällen tillsammans med hela gänget då vissa ska resa vidare till Kapstaden imorgon och vissa (bl.a vi) ska resa den långa vägen hem, så då serverades det en bomamiddag på hotellet. En bomamiddag är ungefär som en bushmiddag förutom att en bomamiddag är ett inhägnat område. I detta fallet ägde den rum på hotellets gård och egna bomaområde. Där serverades god mat och härlig underhållning. Det var öppen scen så den som ville fick ställa upp med ett nummer och det bjöds på både det ena och det andra. Vi alla hade en riktigt trevlig kväll men det var lite jobbigt att säga hejdå till alla som vi inte kommer träffa imorgon. Det har vart ett riktigt härligt gäng och vi har upplevt mycket tillsammans, så även fast vi inte har vart här särskilt länge så har vi kommit varandra nära.

Imorgon är det som sagt dags för oss att säga tack och bock till Hluhluwe och Afrika för denna gången. Vi har upptäckt en helt ny värld här nere och fått ett nytt perspektiv på saker och ting, det kommer kännas konstigt att komma hem till verkligheten igen där allt är som vanligt.

Likes

Comments

Klockan ringde runt 7:30 och det var dags för ännu ett skolbesök men idag på en Primary School. Eftersom Hanna mådde dåligt idag fick jag åka iväg utan henne. När vi kom fram till skolan hade barnen lektioner och vi skulle in till ett klassrum där det var en föreläsning av Thomas Björkman. Klassrummen är verkligen något helt annat än hemma i Sverige, det finns få skolbänkar, man skriver på griffeltavla och det är ganska smutsigt. Föreläsningen pågick i ungefär en timme och när den var slut var det dags för småkidsen att komma in i klassrummet. Dem satte sig blandat med oss andra och det var dags för lektion. Vi alla var tvungna att välja en ålder på elva eller tolv år och helt plötsligt var vi alla en stor klass. Barnen gick upp och berättade om sina drömmar, det var en skolkör som sjöng och mycket afrikansk dans.

När barnen berättar om sina drömmar inser man hur viktigt det är att vuxna människor tror på dem. Att man uppmuntrar barnen till att fortsätta, inte ha några ursäkter och att aldrig aldrig ge upp.Att få se skolkören sjunga var annorlunda, det var fyrstämmig sång och alla hade så sjukt mycket energi. Vi hemma i Sverige jobbar ofta på ett scenuttryck, men det är verkligen något som bara ligger i deras utstrålning medfött. Att få se glädjen i dessa barns kroppar gjorde mig verkligen rörd och det var verkligen en upplevelse för sig. Lektionen tog slut och det blev party igen. Vi sjöng och dansade alla tillsammans och det var verkligen ett glädjefyllt klassrum. Vi gick sedan ut och där blev det fortsatt sång av barnen och massor av foton återigen. Vi åkte sedan tillbaks till hotellet och där var det uppdukad lunch på trädgården.

Resten av dagen tog vi det väldigt lugnt för att orka morgondagen.


Likes

Comments

Vilken dag!

Efter en god frukost gick bussen från vårt hotell till Mduku High School för ett besök. Ingen utav oss hade någon aning om eller hade några större förväntningar på vad det var vi skulle få se. När vi körde in på skolans område fick vi se något helt annat än en svensk skola. Skolan var avlånga byggnader gjorda utav betong och i alla fönstren satt det barn som nyfiket kollade på oss när bussen rullade in på gården. Vi klev av bussen och gick mot ett tält som var uppsatt för workshopen vi skulle vara med på.

Star for Life har som sagt en stor ambition att stärka ungdomars självkänsla och jobbar aktivt emot spridningen av HIV och aids. Star for life bygger inte själva upp skolor utan sätter istället in coacher som är utbildade utav organisationen i befintliga skolor. I Sydafrika finns just nu ca 70 personer anställda i olika skolor runt om i landet. Coacherna, som själva är från Sydafrika, undervisar bl.a i workshops för barnen där de pratar om de fem huvudpunkterna i Star for Lifes arbete:

* I go for my dreams

* Aids-free, that’s me

* I decide

* I’m committed

I make it possible

Att gå in i det tältet var en helt obeskrivlig upplevelse. Barnens glädjetjut och lycka när vi kom in är något som vi aldrig tidigare upplevt och aldrig kommer glömma. Musik spelades och det var verkligen fest, alla dansade och sjöng, svenskar och afrikaner tillsammans. När alla hade lugnat sig lite satte vi oss ner för att lyssna på en utav coacherna som höll i workshopen. Hon pratade mycket om hur viktigt det är att tro på sig själv och att utbildning är jätte viktigt. Att aldrig någonsin ge upp, vad som än händer, var något hon tryckte extra mycket på. Det var så häftigt att sitta där och lyssna på hur hon verkligen pushade barnen till att vara sitt allra bästa i varje ord hon sa och att se barnen vara så engagerade i sitt lärande. Jantelagen är något som absolut inte finns här. Barnen är väldigt framåt och är inte rädda för att ställa sig på scen och berätta om sina egna erfarenheter och drömmar. Att ambitionen till sitt eget lärande är mycket större här än hemma i Sverige, förstår vi nu att det inte är så konstigt. Den motivationen eleverna får på dessa workshops och av dessa fantastiska coacher är något vi hade behövt i Sverige också. Även hur barnen är stöttande mot varandra är en stor skillnad kulturna sinsemellan.

När workshopen var slut var det återigen dags för lite musik och Mr Ken (1/2 i Triple and Touch) tog upp oss båda på scen där vi fick vara med och sjunga och det blev återigen ett riktigt party. Det var nog inte en enda person inne i tältet som inte rörde på sig eller sjöng. Efteråt ville verkligen alla barnen ta kort och vara med på kort med oss. Det var lite sjukt, man kände sig nästan som en kändis bland alla exalterade barn. Å andra sidan, det är väldigt ovanligt att det kommer vita människor till dessa platser och vissa av barnen har kanske aldrig ens sett en vit. Det går inte att beskriva känslan att möta och prata med dessa barn, det är något man måste uppleva själv.

Vi åkte senare tillbaka till hotellet och kl.16 var det dags för allihopa att ännu en gång åka till Thanda för ännu en safari och lite senare, en bushmiddag. En bushmiddag innebär att man sitter och äter mitt i nationalparken där djuren går fritt runt om. Vi var runt 50 pers som var på denna middag och det var så fint uppdukat med massor av ljus och brasor tända. Det varade dock inte så länge för oss då Hanna ganska tidigt i middagen svimmade, antagligen pga vätskebrist, och vi fick åka tillbaka till hotellet.

Likes

Comments

Imorse var det återigen dags för en tidig safari. Generellt så har eftermiddagssafarin vart den bästa eftersom den har innehållit flest djur. Men det är riktigt häftigt att åka på morgonen och se området vakna till liv. Mörkret lättar snabbt och det är lite mysigt att sitta i jeepen och titta ut över den stora gröna parken och lyssna till ljuden som hörs runtom. Denna morgonsafarin bjöd däremot inte på så många djur, nästan inga faktiskt. Mot slutet av safarin stannade vi för en liten fikapaus mitt i parken. Det är ganska skönt att få sträcka på benen lite när man har suttit still i en bil två timmar. Efteråt åkte vi tillbaka till tältcampet för att äta en lång och god frukost. Sedan gick vi till vårt tält för att packa ihop våra grejer då vi skulle åka vidare till Hluhluwe hotell.

När vi väl var framme fick vi snabbt vårt rum och sedan har vi haft hela dagen ledig. Det var första dagen med sol så vi tog tillfället att sola och bada lite i poolen. Efter att vi hade ätit lunch gick vi ner mot gatan som ligger precis nedanför hotellet, även detta en lite speciell upplevelse. Sydafrika är ju ett av världens farligaste länder så när vi skulle gå utanför hotellets område gick vi förbi flera vakter och igenom en stor grind. Väl utanför hotellet var det som en helt annan värld. Vi gick till mataffären som låg närmast för att köpa vatten och det kändes väldigt konstigt att gå in där som de enda vita. Det var en helt ny situation för oss och man fick sig en liten tankeställare, det kanske är såhär man känner sig som svart i det vita samhället. Inte för att det var något hotfullt mot oss men man kände med en gång att man var annorlunda.

När vi kom tillbaka till hotellet så hade det kommit lite fler, bland annat musikerna i Triple and Touch och några till som hade vart ute på en skola på förmiddagen. Det var kul att få träffa och prata lite med de som faktiskt är ute och arbetar med Star for Life projekten. Många har vart med länge och har sett mycket. Mot kvällen var det dags för middag och det var buffé som stod på menyn denna gången, riktigt mumsigt. Precis i slutet av middagen kom det in två killar i restaurangen, en som dansade och en som spelade djembe. De som vi satt med berättade att det var Zulu dans och att de gör sånt varje kväll. Killarna gick vidare ut mot poolen och vi följde efter för att se vad som skulle hända. I hörnet av poolen var det ett tiotal barn och ungdomar som sjöng, dansade och spelade trummor. Efter ett tag blev båda vi två uppbjudna att vara med vilket verkligen är en upplevelse vi sent kommer glömma. Det är så fruktansvärt mycket glädje i deras musik och dans så man kan omöjligt låta bli att ryckas med själv. Vi tror att musiken och dansen är en stor faktor till att dessa människor orkar hålla hoppet och humöret uppe, trots de tuffa förhållanden de lever i. Om vi två blev helt upprymda av att se deras uppträdande, och än mer att få vara en del av det, så måste väl de också bli det.


Likes

Comments

Inatt blev vi som sagt väckta tidigt. Innan vi skulle ut på safarin fick vi dricka te och äta en afrikansk skorpa för att sedan, kl 05:00, hoppa in i safarijeeparna. Vi åkte med våran guide och spanare och vi hann knappt åka utanför hotellets område innan vi såg zebrorna i soluppgången.

Vi var ute i ungefär tre timmar och hann se tre av ”the big 5”: giraffer, elefanter och noshörningar. När vi kom tillbaks välkomnades vi av personalen som stod med varma handdukar till oss att tvätta våra händer med. Vi fick en väldigt god frukostbuffé och efter det var det var det free time. Vi satte oss då ute i loungen och pluggade, läste etc. Runt 14tiden var det lunch och efter det höll en av resenärerna ett musikquiz. Efter det tog vi en liten paus innan det var dags för ännu en safari. En djurfylld safari som slutade i spänning då vår bil fastnade i ett hål. Tre meter ifrån oss låg två lejon vilket gjorde det extra spännande. Tillslut kom vi loss med hjälp av en annan bil och började åka hemåt. När vi kom tillbaka så skulle vi snart äta middag, men först blev vi bjudna på en liten överraskning. Alla samlades runt brasan och in kom dansade och sjungande afrikanska kvinnor. Efter ett tag blev även kvinnorna på hotellet inbjudna att vara med, en härlig glädjefylld upplevelse.

Det var häftigt att se eftersom att vi aldrig har upplevt detta hemma i Sverige, iallafall inte där vi kommer ifrån. Det är väldigt glädjespridande och kvinnorna fick verkligen med alla att dansa och sjunga, det var omöjligt att inte sitta och le. Efter dansen fick vi berättat för oss att dessa kvinnor har lärt sig denna sång och dans redan ifrån barnsben, vilket också var väldigt imponerande. Vi tror verkligen att musiken och dansen i Sydafrika är en stor del av kulturen och det är ett helt annat uttryckssätt här än i Sverige. Dessa människor har en helt annan röst och rörelsemönster än vad vi har och ingen verkar vara rädd för att visa upp det utan det känns mer som att det är så det ska vara.

Efter detta fina framträdande fick vi en bomamiddag, bomma äter man egentligen utomhus men eftersom det var lite regn i luften fick vi ta det inomhus. Vi har nu gått och lagt oss eftersom det har varit en lång idag och imorgon ska vi upp 4:15 då det är morgonsafari igen! Nattinatti.


Likes

Comments

Äntligen har vi landat i sängen efter en lång dag med mycket nya intryck.

Vid 10tiden imorse landade vi i Johannesburg och där upplevde vi den afrikanska gästvänligheten. Vi hämtade vårt bagage och fick med en gång hjälp av en mycket trevlig Sydafrikan att hitta incheckningen till nästa flyg. När bagaget var incheckat så satte vi oss på ett cafe och redan här fick vi ett litet smakprov på att musik används på ett annat sätt än i Sverige, då personalen bakom disken inte var rädda för att ta en ton eller två. Dessutom fick Hanna en ny follower på instagram. ;)

Vid 13:30 avgick flyget till Richards Bay där vi blev väldigt förvånade över hur flygplatsen såg ut samt vart den låg, den var extremt liten och låg mitt i en by.

Från Richards Bay åkte vi sedan buss till Thanda som tog ca två timmar. På vägen fick vi se mycket av den Sydafrikanska kulturen och naturen. Vi åkte förbi flera byar med hus som liknade skjul, det var faktiskt sjukt att se. Man har vetat att människor lever såhär men man har aldrig sett det med egna ögon som vi nu gjorde. En ganska tom känsla.

När bussen inte kom längre bytte vi fordon till safarijeepar som tog oss till vårt boende. Innan vi skulle ut på kvällssafari fick vi en sen ”lätt” lunch. Sedan hoppade vi in i safarijeeparna och åkte iväg för att kolla på djuren.

Thanda, som safariparken heter, är 14 000 hektar stor. Mycket större än någon av oss hade föreställt oss men också mycket grönare och tätare skog än vi trodde, så coolt! När vi kom tillbaks till hotellet vid 19:30 var det dags för trerättersmiddag som var extremt god, sedan gick vi till vårt tält, tog en dusch och nu ligger vi här i sängen för att sova. Hotellet är verkligen över förväntan och personalen är väldigt trevlig vilket verkar känneteckna Sydafrika. Vi är mycket nöjda än så länge. Inatt ringer klockan 04:15 för en morgonsafari så nu säger vi godnatt!


Likes

Comments

Hej och hjärtligt välkomna till denna blogg. Vi sitter just nu på ett café på flygplatsen i Johannesburg och väntar på att boarda vårt sista flyg som ska ta oss till Richards Bay. Detta är som sagt en resa som vi gör som vårt gymnasiearbete. Vi åker med organisationen Star For Life som arbetar mycket nere i Afrika. Här nere bygger dom bland annat upp skolor och arbetar emot spridningen av HIV och aids. Att stärka ungdomars självkänsla och ge dom en bra utbildning är en stor del i deras arbete. Musik och dans är också en stor del i arbetet och en stor roll i detta har Triple And Touch. Det som vi hade tänkt att göra här nere är att få en uppfattning kring hur stora skillnader det är på hur människor i Sverige jämfört med Sydafrika använder sig av musik och dans i vardagen. Även hur stor del musik och dans har i de olika kulturerna.

För varje dag som vi är här kommer vi att skriva ett inlägg om vad vi upplevt under dagen och lite tankar kring vårt ämne. :)


//Hildiz och Hanniz


Likes

Comments