Ett hejdå

Bloggen har inte blivit uppdaterad på semestern, vilket har varit riktigt skönt. De senaste dagarna har varit riktigt härliga, om än det är med visst vemod jag alltid sagt hej till mina nära nästan lika fort som jag sagt hejdå. Jag är ändå så tacksam för min stabila grupp mänskor som jag får träffa varje gång jag är "hem-hemma", de gör det möjligt att det gamla hemmet inte känns så långt borta.

Idag har dock tyvärr fått ett mindre roligt beskedr. Om jag har tur kan jag få ett lugnande besked imorgon, men förbereder mig samtidigt mentalt för att allt inte är som det ska.

Hur tänker ni kring sånt här? Vågar ni lita på att allt ordnar sig eller gör ni er redo för en eventuell katastrof? Själv försöker jag acceptera det jag inte kan kontrollera, leva som förr men också känna alla känslorna utan att förneka dem... så lätt i teorin men i praktiken så mycket svårare. Märker hur jag är mentalt dränerad av att hålla in allt å skulle bara känna för att gråta ut men jag orkar inte vara ledsen idag när jag dessutom ska säga hejdå till alla. Istället sätter sig oron i magen och i muskler och jag låter det bli så just nu. Imorgon kanske jag orkar med mer.

  • Nära Stockholm-Arlanda

Gillar

Kommentarer