Att svälta sig själv - var det värt det?


Jag ramlade över lite gamla bilder på mig själv och kom på mig själv att sakna min gamla kropp - innan jag snabbt ryckte tag i mig själv och frågade mig själv: var det värt det? Var det värt det bara för en kropp som skulle passa in i samhällets normer? Var det värt det att svälta mig själv och alltid hänga på gymmet för jag behövde vara smal? Nej, det var det inte. Jag fick en smalare kropp, men jag fick en rad andra problem som jag kommer behöva tampas med när det kommer till vikt och mat för resten av livet.

Don't get me wrong, jag har inte gått upp så mycket i vikt för att jag behandlat min kropp bra. Snarare har den fått njuta av livets goda i överflöd, och det är inte heller bra. Men jag mår fan så mycket bättre nu än vad jag gjorde då - när mitt liv kantades av att tvinga min kropp till att bli så liten den bara kunde. Visst kan man gå ner i vikt på ett hälsosamt sätt, och det vill jag nu. På många sätt trivs jag bättre i mina kurvor, trots att jag fått dem på lite oönskade ställen. Men så kommer dem tillfällena då man står i provhytten och ingenting passar och man bara bryter ihop.

Men fortfarande... var det värt det? NEJ! Jag är en mycket gladare människa nu än då, tro det eller ej. Och det har inget att göra med hur min kropp ser ut, utan alla erfarenheter den här kroppen fått gå igenom för att den vågade tacka ja till spontana middagar och utekvällar med vänner, för att den vågade hitta på saker och skippa gymmet. Jag hade inte bytt ut alla dessa underbara partykvällar och minnena med mina vänner bara för att få tillbaka min smalare kropp. Att börja träna igen och äta lite bättre vet jag är viktigt. Jag har velat så mycket för att jag är otroligt rädd att falla tillbaka i samma destruktiva mönster av svält. Men den som lever får väl se? Jag är starkare nu än då, det vet jag iallafall.


Gillar

Kommentarer

Instagram

Instagram