Vad som är viktigt, på riktigt

Hejsan godingar!

Jag får inte riktigt något grepp om den här dagen. Känner mig trött men samtidigt rastlös och full av energi. Jag saknar gymmet, HERREGUD vad jag saknar gymmet. Jag längtar verkligen efter att få köra ett svettigt pass, ta ut sig ordentligt och känna träningsvärken. Den här ofrivilliga vilan är inte charmig längre. Självklart älskar jag att ligga och bara mysa med min lilla son, men jag saknar samtidigt att träna något enormt. Det känns inte som att jag gjort någonting vettigt på hela dagen och vädret är inte speciellt uppiggande heller. Jag har surfat runt på diverse webshoppar, lagt allting jag vill ha i varukorgen, sett totalbeloppet och klickat ner. På något sätt är det så tillfredställande att nästan köpa en massa saker. Just nu suktar jag efter nya boots, träningskläder, porslin, möbler och ett gäng riktigt stora, mysiga mattor. Jag känner även ett stort behov av att uppdatera min garderob. Samtidigt som ingenting av det där känns som prio just nu. Visst är det en konstig paradox det där, samtidigt som någonting känns så viktigt så känns det helt onödigt.

Det enda som faktiskt är viktigt på riktigt just nu är den här lilla killen och vår familj. Jag är så tacksam över platsen jag är på just nu. Jag kommer på mig själv ibland med att bara sitta och titta på honom, min son. Han är det finaste jag någonsin sett. Ibland plockar jag upp honom bara för att få krama om honom. Jag ska göra allt jag kan för att han ska få en så trygg och fin uppväxt som bara möjligt. Jag vill att han skall känna samma trygghet i sin familj som jag gjorde i min under min uppväxt.

Därför blir det viktigt för mig att inte vill fokusera på vilka materiella ting vi fyller vårt hem med, utan istället vilken känsla vi fyller det med. Visst kan jag kan längta efter nytt porslin och nya möbler, men om vi aldrig skulle äta middag tillsammans eller mysa ihop i soffan, vad spelar då de där prylarna för roll? I grund och botten är det ju inte sakerna som gör oss lyckliga, eller som skapar minnen, utan vad vi faktiskt gör med dom. Det viktiga är att vi äter middag tillsammans inte vilket porslin vi äter på. Sedan betyder detta självklart inte att det inte är roligt att plocka fram fint porslin, men ni fattar. Jag känner bara att jag blivit så mycket mer medveten om vad som faktiskt är viktigt här i livet sedan jag blev förälder. Det låter säkert klyschigt men det är så sant. Jag vet egentligen inte riktigt vad jag ville få fram här men kände väl egentligen bara att det var skönt att reflektera en stund. Känner ni igen er? Hur tänker ni?

Gillar

Kommentarer