Jag behövde nog det här

Permitteringen rörde om i grytan.

När jag fick beskedet om min permittering kändes det tungt och skönt på samma gång. Det kändes tungt då det skulle innebära mindre jobb vilket i slutändan också resulterar i en lägre lön. Det kändes också tungt eftersom jobbet alltid vart en sån självklar del av min vardag. Jag har alltid jobbat mycket så att gå ner till att jobba knappt halvtid var en väldig omställning. Samtidigt kändes det skönt att kunna få den där extra lediga tiden och jag var glad över att jag faktiskt har jobbet kvar. För idag måste man vara tacksam om man fortfarande har ett jobb att gå till. Jag vet inte om jag fortfarande hade haft det om jag tillexempel hade vart kvar på hotellet? Så tacksam över att fortfarande ha jobbet kvar måste jag säga.

Flashback till jobbet på hotellet som jag verkligen trivdes med för det mesta. Det var ju dessutom där jag och C träffades, tänk att det redan är fyra år sedan vi blev ett par. Så galet!

Permitteringen har gett mig otroligt mycket tid att tänka och reflektera vilket jag tror att jag har behövt. För om jag skall vara helt ärlig mot mig själv så har det senaste året vart extremt tufft och påfrestande på så många sätt. Jag har jobbat väldigt mycket, känt mig stressad ofta och ibland har jag till och med känt mig ofrivilligt frånvarande. Innan jag fick beskedet om permittering vet jag att jag satt och tittade mig i spegeln om mornarna och det var liksom någonting som inte riktigt stämde. Jag kände inte igen mig själv, kände mig fruktansvärt sliten och trött. Inget smink i världen kunde rädda upp det, och då bör tilläggas att smink ofta kunnat rädda upp mitt trötta ansikte på den tiden jag steg upp kl. 04.00 för att vara på jobbet 05.30. Det här var liksom något annat. Men så nu, ett par veckor in i permitteringen och det känns som att jag fått livet tillbaka. Jag har fått möjlighet att sova ut, varva ner och ibland bara vara. Sova en stund på soffan efter en lång promenad. Så såhär ett par veckor senare kan jag verkligen tacka permitteringen för att jag fått en möjlighet, som jag annars antagligen aldrig hade unnat mig, att faktiskt varva ner och ta hand om mig själv lite bättre. Jag kommer ta med mig det här in i framtiden och verkligen prioritera min hälsa, och mitt välmående bättre. Lyssna på kroppen och inte köra mig själv i botten, det är aldrig värt det!

Hur har ni det i dessa tider? Jobbar ni på som vanligt eller har ni blivit påverkade av allt som händer?

Ta hand om er!

Gillar

Kommentarer

hilmak
hilmak,
Va härligt att du kunnat vända det till något så positivt!! <3 Kram
nouw.com/hilmak