Söndagen börjar så smått lida mot sitt slut och jag har precis landat i soffan. Vart igång hela dagen så verkligen så skönt att få komma ner i varv lite nu såhär på kvällen. Vid 10.30 i förmiddags satte jag mig i bilen och körde upp till Lerum. Blev helt sentimental när jag körde genom kommunen jag växt upp i. Det kändes så konstigt och jag träffades av hundra olika känslor, rakt in i hjärtat. Vet inte varför jag har så svårt att släppa taget om minnen, människor och händelser. Någon som känner igen sig? Det är sjukt läskigt i alla fall. Man börjar liksom fundera på hur alla de där människorna man någonsin känt mår osv. Vad de gör och hur det gått för dom i livet. Man vill liksom ringa upp alla sina gamla kompisar och prata minnen. Samtidigt som man vet att det inte funkar så. När jag plockade upp lillebror, pappa och hans tjej så släppte det dock en aning. Vi åkte upp till kusinerna, den yngsta fyllde 18 igår. Så födelsedagsbrunch blev det för hela slanten, väldigt trevligt faktiskt. Efter brunchen sedan var det bara att sätta sig i bilen igen och åka vidare till nästa firande.
