Header

Jag gråter. Jag skrattar. Jag drömmer. Jag sliter mig i håret och kämpar som en tok. Aldrig någonsin har jag kämpat för något så mycket som jag gör för det här körkortet. Prestationsångesten jag har på mig själv är inte att leka med. Jag vill göra allt perfekt, på alla sätt, varje gång jag ger mig in i något. Så även denna gång.


Med tanke på hur snabbt dagarna går så närmar sig teoriprov och uppkörning med stormsteg. Men ikväll läser jag bara, jag hoppar proven på körskolans sida (som jag för övrigt gjort klart redan men ändå sitter och övar på. Bästa resultaten, alla rätt - är vad som räknas) och dricker vin. Det är bara jag och J hemma då min dotter är på kryssning. Jag försökte få med J med, men han ville verkligen inte och till slut fick jag helt enkelt sluta tjata.


Sallad med kyckling, hummus och grönkål serveras till vitt vin.


Det är melodifestivalen ikväll igen och vi laddar upp. Har ni lyssnat på bidragen? Jag har smyglyssnat på de 30 sekunder man kan höra på SVT play. Oftast tycker jag helt annorlunda när jag hör dom live på tvn sen, men jag är för nyfiken för att inte lyssna innan.


Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments


Det var helt enkelt inte tänkt att bli fotboll denna helg eftersom J varit dålig. Men igår blev vi uppringda och dom tyckte att han skulle vara med OM han kände att det funkade. Vi sa ja och där stod vi i morse, klockan 9.15, vid sidan av planen för pepp-talk och sen match.


Jag värmde mig i bilen medan killarna var inne i omklädningsrummet med tränarna. När jag satt där i bilen kom en kvinna och ställde sig bredvid vår bil, hon ställde sig så nära att jag inte kom ut. Hon rättade till bilen efter att hon insett sitt lilla missöde. Men, den kvinnan kunde helt enkelt inte parkera. Hon rättade till bilen, men ändå inte bättre. Jag fick klättra ut genom passagerardörren.


Ikväll är det Mello igen och jag ska bunkra upp med frukt och vin!

Likes

Comments

Att komma tillbaka till jobbet efter några dagar hemma är en speciell känsla. Jag älskar mitt jobb! Jag har fantastiska kollegor att arbeta tillsammans med och vi skrattar varje dag. Jag är så lyckligt lottad.



Hej på er!

Vet inte om ni kan förstå hur skönt det var att kliva in genom dörren på jobbet i morse. Det finns så mycket jobbenergi inom mig och jag känner mig manad för vad som komma skall idag. Barnen lämnades i skolan. Båda trötta, men ingen med feber och förkylningen är OK säger Julle om han slipper anstränga sig mer än vad skolarbeten kräver. Min stora kille, jag är så stolt över dig som tar ansvar! Vi vilar från fotbollen och hoppas att han piggar på sig och kan vara med på söndagens träning. Dumt att utmana ödet.


Jag får hjälp med hämtningen i eftermiddag då jag har körlektion med ny handledare. Så här i slutet ser bilskolan gärna att man byter och kör med lite olika personer och det, efter en stunds fundering, kan jag nu förstå varför och känner mig trygg med deras beslut. Jag gillar verkligen min bilskola. Det känns otroligt bra. Va tomt det kommer bli den dagen körkortet är klart. Drömmen! Jag längtar så.


Jag är inne på dag 3 utan socker. Det är tufft, det ska jag absolut inte sticka under stolen med. Det kräver planering inför varje måltid och jag är expert på att slänga i mig onyttigheter när jag är hungrig. En prövning som kommer göra hela kroppen gott.


Ingen har väl missat att det är Alla hjärtans dag! Överallt ser jag det, var jag än tittar. Jag vet inte varför men jag blir lite ledsen. Även om jag har barnen att fira med var det länge sedan det inte fanns någon speciell vid min sida en dag som denna. Det är väl en av nackdelarna med att skilja sig. Ensamheten man kan känna trots att man har folk omkring sig.


Likes

Comments

Vilken otroligt tråkig rubrik....

Jag såg den här hos någon som delat på Facebook i förra veckan och blev så full i skratt. Det är väl så här det kommer bli...

Det är jag och barnen hemma nu. Agnes fick komma hem tidigt från fritids idag eftersom jag ändå är hemma med Julle som är förkyld och hostig. Det var idrottsdag (simning) och jag kände inte riktigt för att släppa ner honom i vattnet med den hosta och förkylning han har i kroppen nu. Så onödigt. Han får krya på sig och vara med vid nästa tillfälle.


Så här hemma plockas det. Agnes rum städas och sängar bäddas rent. Det är så skönt att kunna göra det efter sjukdom, eller mitt i sjukdom också för den delen, för att känna att man städar bort en del av bacillerna. Jag ska dra en repa med dammtrasan och sprayen också. Älskar doften!


Likes

Comments

När bussen till bilskolan inte går mer än 2 gånger i timmen blir det lång väntan. Det spelar ingen roll när på dagen jag kör för jag är alltid framme minst 15 minuter för tidigt när jag tar bussen. Tänkte när jag åkte hit att det blir så skönt när våren kommer, men då kanske jag redan har mitt körkort och inte behöver sitta här och vänta.


Det är ju då ännu bättre. Tänk så skönt det blir när det här är klart.


Det känns som om det var ett tag sedan jag var här. I torsdags körde jag sist och igår var det halkbanan. Det gick bra, det var bara att lyssna och göra som dom sa. Men jag var illamående innan jag kom dit.


Nu kör vi!

Likes

Comments

God morgon fina ni!


Det är så mörkt utanför fönstret och idag är första dagen jag känner att jag verkligen saknar ljuset. Snön som kom igår är mer eller mindre redan borta. Det är plusgrader ute vilket gjort att det bara är blött. Men jag ska inte klaga, det är så här vintern ser ut, även om jag tycker annorlunda får jag leva med det. Skönt ändå att det inte är allt för mycket snö när man övningskör. Det gör allt mycket enklare.


Just det. För bara två dagar sedan bestämde sig Michaela och jag för att köra 30 dagar utan socker. Det synliga sockret. Redan i morse kände jag att det var svårt. Jag älskar frukost, men är så dålig på att planera. Att jag vid min sida då har en kostrådgivare och en fantastisk vän gör saken mycket enklare. Det finns ingen som jag kan prata med som den här tjejen. Jag får så mycket tips och råd varje gång jag behöver dom. Michaela vet precis vad hon säga säga i rätt stund.


Igår kväll tittade jag igenom bilderna från dopet för dryga 1,5 vecka sedan. Magiskt. Det var så fint att jag missade att ta upp kameran. Sista delen av akten kunde jag knäppa lite kort. Jag var så inne i allt och att få vara i kyrkan ger mig ett lugn. Jag är inte troende, men kyrkan är något speciellt och kommer alltid vara.

Likes

Comments

Ska jag en gång för alla kunna lyckas med 30 dagar sockerfritt? Vad är det för fel på mig egentligen. Vadå ta till det lättaste när hungern slår in. Nej, nu får det vara slut. Ingen mår bra av för mycket socker i kroppen.

Något jag däremot INTE kommer göra är att läsa på varje förpackning vad det innehåller. Jag kommer ta bort det synliga sockret till att börja med. Bara det är svårt nog.


Krispiga tulpaner står på bordet hemma. Och igår testade jag en ny N!ck´s. Den här var en riktig vinnare.

Idag är en sån där dag då jag försöker pussla ihop mitt liv. Det är så mycket jag ska göra hela tiden och jag blir alldeles matt när jag tänker på det. Söndagar brukar vara riktigt sköna dagar för mig men den senaste tiden har det mest inneburit kaos och söndagsångest. Jag vill komma tillbaka till lugnet och känna att jag har kontroll igen. Försökte mig på den där lugna söndagsmorgonen med en brakfrukost. Det var länge sen.


I morgon väntar halkbanan. Hjälp! Jag kan inte låta bli att vara rädd och nervös. Alla säger till mig att det kommer gå bra, att jag kommer tycka att det är kul osv. MEN, det hjälper inte. Tyvärr. Jag kommer säkert säga efteråt "det där var väl ingenting" eller "det var jättekul", men i dagsläget kan jag inte annat än att vara skitnervös och illamående.


Likes

Comments

3 veckor. 2 timmar/veckan. 6 tillfällen, 12 timmar.


Körkortsteorin är slut och jag känner mig sänkt. Jag tror att det är förkylningen som tagit mig, men den bryter inte riktigt ut så jag går och känner mig sådär mitt emellan. Det har varit några givande tillfällen på bilskolan. Veckorna har gått fort och jag känner mig så nöjd att jag gick alla dessa tillfällen. Jag har lärt mig en hel del samtidigt som mycket varit nyttig repetition som jag redan läst om. Men det spelar verkligen ingen roll, jag behöver upprepning nu.

Från och med i morgon då är det just me. Jag ska köra testen som bilskolan har och läsa i böckerna. Det är bara att mata för det sätter sig allt eftersom. Det är inte riktigt som att plugga till ett prov, detta måste jag ju kunna när jag ska ut i trafiken. Men det ska nog gå bra.


Jag ska krypa ner i sängen och tanka så många timmars sömn jag kan. Även om jag skulle vilja läsa så spelar det ingen roll. Så trött som jag är nu kommer jag inte ta in någon information i alla fall.


Likes

Comments

Jag har precis kommit från en givande körlektion. Det går framåt men jag är väldigt upprörd på mig själv som är så feg. Jag behöver visa att jag klarar det här och inte vara så otroligt gnällig, för det är precis rätt ord på mig. Och vem sjutton tycker om gnäll? Ingen!

Nej nu är det faktiskt dags att visa framfötterna och med en uppkörning i sikte så har jag lovat mig själv att det ska gå vägen första gången, här ska inga fel göras.

Att jag har fantastiska kollegor har jag alltid vetat. Men när ens kollegor ser vilket jobb man lägger ner, att man gör allt för att försöka pussla och ordna det så alla är nöjda och glada - då blir jag extra lycklig!

Jag gör allt för att alla andra ska trivas. Jag är en sån person som faktiskt bryr mig. Jag tycker att det är så viktigt att alla trivs på jobbet, det är mitt främsta mål. Att bry mig om mina kollegor och se till att dom trivs med det dom gör. Självklart är inte alla uppgifter roliga och alla dagar är inte en dans på rosor, men om man jobbar som ett team och inte mot varandra - då lyckas man!

Häromdagen fick jag massor med små påsar. På dessa stor små fina ord som gjorde mig tårögd. Älskade fina kollega, du gjorde min vecka! Polly som jag älskar!

Nu rullar jag mot jobbet. Några timmar innan jag har teorikurs ikväll. Sen ska jag hem och kurera mig. I morgon blir det bio!

Likes

Comments

Den här fotbollsmamman var uppe riktigt tidigt denna morgon. Med havregrynsgröt i magen och kläder som jag tog från stolen är jag redo för dagens cup ute på Ekerö. Det sägs vara kallt i hallen då det ligger is under mattan dom spelar på, känns ju inte direkt som något man vill höra en kylig söndagsmorgon när man redan är trött och frusen.

Men vi taggar till. Försöker glömma att vi är trötta. Jag peppar min son och kommer stå vid sidan av planen och heja på killarna som om det vore deras sista match. Utan att vara pinsam.

Heja heja IFK Haninge!

Likes

Comments

Det kunde inte ha blivit en så mycket bättre start på årets Mellotävling. Jag är så glad att rätt låtar gick vidare och för första gången är jag riktigt nöjd med vilka som åkte ur. Annars brukar det alltid vara så att jag sitter och håller på "fel" låt.

Att John Lundvik hade en bra låt, det kunde jag nästan räkna ut. Men att han skulle ha folket på sin sida - halleluja!


Vi har ätit gott och jag är nu proppmätt. Direkt i säng nu då Julle och jag ska upp innan tuppen i morgon. En fotbollscup på Ekerö väntar och vi drar hemifrån vid 6 på morgonen.... Snark. Jag får helt enkelt bara inse att det inte kommer vara första gången detta sker. Den här helgen som jag tänkt bli en plugghelg blev något helt annat. Jag får ta med mig boken och läsa i de små pauser jag får.


Jag fick ett meddelande från barnens pappa, där min dotter är denna helg. Jag orkar inte så sött! Man ser klart och tydligt vem vår lilla tjej hejade på. Oj så lyckat att han då gick direkt till final!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

2 februari 2018. Det är fredag!


Jag måste först bara få säga att jag är väldigt kluven till det här med att köra bil. I början älskade jag det, nu när jag börjar komma upp i de högra hastigheterna och man ska hålla koll på alla regler, skyltar, andra bilar och människorna runt omkring - då nästan hatar jag det. Det har alltid varit regler, skyltar, människor och bilar. Men det går så fort nu och jag blir osäker. Inte bra.

Nästa vecka behöver jag ta mig i kragen och inte vara så försiktig. Ta det på rätt sätt nu när jag säger det, självklart ska man vara försiktig, men det går inte att köra mesigt. Jag behöver tuffa till mig och våga - annars blir det där körkortet aldrig mitt.


Januari månad var en av de tuffaste och bästa månaderna hittills. Det var så mycket roliga utflykter och många fina minnen kommer jag för alltid spara i hjärtat.

Fredag då och andra jouren för mig detta år. Bara för att jag har alla fredagar känner jag mig alltid som en bov när jag ber någon annan jobba för mig. Det har varit begravning, Gotlandsresa, cirkus...you name it. Nu ska jag i alla fall jobba och det tar ett tag innan jag behöver be någon jobba för mig igen.


Januari var också den månaden jag fick min första mindre "kollaps". Det låter värre än vad det är. Kroppen sa ifrån en dag och jag fick en försmak på vad som komma skall om jag inte skärper mig och börjar tänka mig för. Ta hand om mig själv och prioritera det som faktiskt är viktigast. Det är inget jag kan göra över en natt utan detta kommer jag få jobba med...länge. Kanske till och med resten av mitt liv.


Likes

Comments

Ni som är skilda och har barn vet säkert precis vad jag pratar om när jag säger att "mammahjärtat är helt igen". Det går inte, oavsett hur lång tid mina barn är borta, att beskriva den där känslan när barnen kommer hem igen. Det är sån lycka och det man tidigare känt med att något saknats är som bortblåst.

Tyvärr ser mina situation inte ut som alla andras när det kommer till min skilsmässa. Jag vet att alla skilsmässor ser olika ut och det finns dom som har det mycket kämpigare än mig, absolut. Det är ingenting jag tänker gå in på, men jag önskar - flera gånger om dagen, att situationen såg annorlunda ut.

Det här pusslandet som jag nu tragglar med har jag aldrig varit med om tidigare. Vad andra runt mig än säger, vad de andra än tycker och tänker, vad de tror att jag vill, så är det fel. Jag önskar ingen något ont och om jag kunde blicka framåt och förklara för min omgivning hur framtiden kommer se ut, att det ljusnar ju längre fram vi kommer, så skulle jag göra det - utan att blinka. Men nu vet jag att så inte är fallet och jag får snällt ta en dag i taget.


Min högsta önskan är bara att vi ska få vara lyckliga.

Det är onsdag och idag har jag massor på schemat. Jag stänger på jobbet, har körlektion, Agnes ska hem med en kompis efter skolan, Julle ha fotbollsträning och jag har ett mål att klara minst ett körtest till innan jag somnar. Det här sista kan man tycka att jag ska skippa om jag känner mig stressad, men ICKE. Jag skjuter inte på min körkortsutbildning nu när jag kommit så här långt.

Om det är något som får mig att stå på benen just nu är det just det. Körkortet runt hörnet.


Likes

Comments

När jag åker på en resa har det alltid varit lättare för mig att hoppa sockret. Inte den här gången.


Efter att vi gått hur långt som helst under lördagen så köpte vi med oss lite lördagsgodis hem. Jag smaskade på några chokladbitar samtidigt som jag läste teori. Det är min kvällslektyr numera och det gick ännu bättre med choklad till.

God Morgon från ett grått mulet Stockholm.


Jag hade svårt att vakna idag, men det var otroligt skönt att vakna upp i sin egen säng. Även om Scandic både har fantastisk service, fina rum och sköna sängar så är det alltid - borta bra men hemma bäst, för mig. Jag gillar att vara hemma helt enkelt.

Idag är det körlektion igen. Jag har riktigt saknat att köra bil, även om jag nu är lätt illamående inför det som komma skall. Landsväg och 70km/h. Det kan kännas skitlöjligt för er som har körkort och kört ett tag, men det är väldigt tufft att gå från 40km/h till 70, bara sådär. Jag kör alltid för långsamt.

Jag är, eller har varit kanske jag ska säga, en sån där i trafiken man kör om och blir galen på! haha. Idag ska jag ta för mig och visa att det där körkortet tillhör mig. Jag har kontrollen och det ska jag också visa.


Likes

Comments

Jag är framme på den finaste ön av dom alla. Jag blir lugn i själen varje gång jag kommer hit. Det spelar ingen roll om det är sommar eller vinter, höst eller vår - jag älskar Gotland!

Det är fotbollscup som gäller i helgen och vi är alltså här med Julles fotbollslag. Vi befinner oss på Scandic, ett hotell som jag bott på tidigare och fullkomligt älskar. Att bo inne i stan är oslagbart på sommaren, men nu funkar det minst lika bra att bo här vid hamnen. Det är nära till allt ändå.

Varje gång jag kommer hit blir jag så lycklig när jag ser husen på höjden. Där skulle jag vilja bo!

Vi har ett jättefint rum med utsikt över vattnet. Här kommer vi trivas i två dagar och jag kan säga redan nu att jag kommer tillbaka. Ett sånt här rum skulle man alltid ha. Drömmen.

Om en liten stund ska lampas släckas. Jag ska läsa lite mer i körkortsboken. I morgon drar cupen igång och det blir en tidig start. Fyra matcher och sen aktivitet på eftermiddagen följt av middag med laget.

Under kvällen här, när vi alla ätit vår middag, hände en liten olycka. En av killarna i laget skadade sig och fick åka till akuten så dom fick tejpa ihop honom. Den snabbaste service jag någonsin skådat fick dom på lasarettet och på dryga timmen var dom tillbaka vid hotellet. Tyvärr ingen fotboll för honom i morgon, men hjälten får sitta på bänken och heja på. Vilken krigare!

Likes

Comments

Varför kan jag bara inte acceptera hur situationen ser ut? Varför måste jag hela tiden försöka vara så duktig och göra allt på ett sätt som jag tycker är rätt? Nej, det är dags för mig att öppna mina sinnen och börja se verkligheten för vad den verkligen är.

Efter den fruktansvärt jobbiga och känslomässiga urnsättningen i fredags, som mer eller mindre var en liten begravning, var det som om allt släppte på något vis. Jag insåg där och då att jag har för mycket i mitt liv att vara glad och tacksam över. Mitt liv fortsätter medan andra liv släcks.


Det är så här livet ser ut. Man föds, man lever, man dör.


Att jag sedan har tappat mig själv de senaste månaderna gör att jag inte har levt till fullo. Jag har mer eller mindre trampat vatten och försökt hålla mig ovanför ytan.
Jag har i hela mitt liv kämpat för alla andra, men aldrig mig själv. Jag sliter som ett djur under dygnets vakna timmar och glömmer lätt bort vad som är viktigast här i livet. Det finns så mycket jag kan vara stolt över och jag vill inte att den delen av mig försvinner. Jag vill inte vakna upp om 20 år och ångra något. Därför har jag tagit tag i delar som kräver förändring. Jag kämpar med många demoner fortfarande. Att jag varje dag kämpar med att inte ha dåligt samvete för allt kommer jag nog få fortsätta med ett tag framöver. Men i den här livsprocessen hoppas jag till slut kunna finna ro. Jag vill tillbaka till den plats jag en gång var och ärligt kunna säga det är NU livet är som bäst.

Likes

Comments

Åh vad jag njuter av att snön äntligen har kommit! (Till viss del)

Jag är en person som gillar alla årstider. Det finns alltid något positivt med allt. Det gäller bara att se det fina och inte det negativa. Att vara ute i snön och leka med barnen, . Jag kommer så väl ihåg våra sena eftermiddagar förra vintern när vi åkte pulka och sen gick in och värmde oss med varm choklad. Bara en sån liten enkel sak kan jag leva på hur länge som helst. Det är dags att damma av mina skidbyxor så jag kan ge mig ut i backen med barnen. Barnet i mig kommer fram när snön kommer.

Idag blev min son hemskickad från skolan. Hans lärare ringde mig innan lunch och sa att Julle var dålig. Hem kom jag med en blek och illamående kille. Börjar vi "vabruari" redan i januari i år? Jag hoppas att det här går över fort, jag avskyr när mina barn är dåliga.


Nu ska jag krypa ner i sängen med min teoribok. Några sidor hinner jag läsa innan jag släcker ner. I morgon bitti ska jag köra så jag behöver vara utvilad och klar i huvudet till dess.


Likes

Comments

Jag kämpar verkligen med den här teorin. Tycker att det är så tråkigt, men det är nyttigt och jag måste göra det om jag någonsin ska kunna få det där körkortet som nu är målet. Resten av månaden och även första två veckorna i februari är det körning och teorikurser mer eller mindre varje dag. Det är dom kommande två fredagarna jag inte har något, men annars är det fullt ös. Nästa vecka startar mina teorikurser på bilskolan. Två timmar - två dagar i veckan. Jag kommer förhoppningsvis att lära mig massor.


När jag läser nu känns det inte som om något går in riktigt. Men jag tror att lite fastnar för jag känner igen det när det sen kommer på tal eller om jag får upp en fråga i appen. Det som verkligen har varit nyttigt för mig är att köra och läsa samtidigt. Att det har blivit intensivt är bara bra. Jag behöver ett slutmål att jobba mot och sen planera därefter.

Det blir mycket körkorts-prat här och det är absolut inte meningen. Dock är det tyvärr en väldigt stor del av mitt liv nu och dom närmaste veckorna kommer det vara det enda jag gör i princip. Pluggar!

Likes

Comments

Efter skolan igår - innan skolan idag (och jo, han hade mössa hela tiden).

Barnarbete, vad är det? Haha skämt osido. Julle har varit till stor hjälp med snöskottningen både igår när vi kom hem och nu under morgonen. Dock fortsätter det att snöa så vi gav upp ganska fort för vi insåg att vi behöver skotta sen igen. Jag älskar det! Snön! Dock tycker jag att den här stormen som är på besök gärna kan försvinna. Det är inte skönt när det blåser så här.


Det finns så många fördelar med snön egentligen. Att vara ute och leka blir så mycket lättare. Vi har en väldigt bra backe här i närheten som jag tänkte testa med barnen. Kanske inte idag när Julle har fotbollsträning, men i morgon efter skolan... 


Pulkaåk, snöbollskrig, ljuset, den vackra vyn. Snö på träden... Bara att kunna bygga en snölykta på tomten. 

Jag som precis kommit in i bilkörningen ska nu börjar köra i snö! Jag försöker se det som bra träning men jag kan inte undgå att känna smått panik inför vad som komma skall. Jag har en otroligt grym handledare som jag känner mig trygg med så jag tror inte att det ska vara några problem om jag behåller lugnet.

I morgon bitti är första körlektionen i snö!

Likes

Comments

Livet. Om jag vetat det jag visste idag för 15 år sedan skulle jag se på livet annorlunda. Jag ångrar inte de vägar jag gått för jag har fått de finaste livet kan ge än. Mina barn. Men jag kanske skulle prioriterat annorlunda. Jag kanske skulle valt andra vägar, kortare vägar, för att komma hit.

Alla val du gör här i livet leder dig vidare. Och just nu är jag på en plats där jag inte vill vara. En mörk plats. En deppig och tråkig plats där ingen vill vara. Jag känner mig inte deprimerad. Absolut inte. Men jag känner mig ledsen. Ledsen över att jag hade en bild i huvudet av hur allt skulle bli, och så visade det sig att bli tvärtom.

Jag har dom finaste människorna omkring mig som jag behandlat så illa. Skjutit bort, bråkat med, skrikit åt. Människor som bara vill mig väl. Och att inse det gör så ont, överallt. Jag blir ledsen, men kan inte säga förlåt. Varför? Jo för att det gått så långt att jag grävt ner mig i ett hål där bara jag själv kan ta mig upp ifrån.
Hur svårt det än är, hur många hinder jag än kommer stöta på, måste jag någonstans förlåta mig själv. Jag var naiv och dum som trodde att livet kunde planeras. Det finns ingen som kan planera sitt liv.

Livet. Det är inte värt det om man inte är glad och lycklig. Jag önskar jag kunde knäppa med fingrarna och vara där, på den ljusa glada sidan, där jag en gång var. Men istället för att låsa in sig kanske jag borde klättra upp för stegen, ett steg i taget, tills jag är där uppe igen.

Likes

Comments