Den 1 November krossades mitt hjärta

Som rubriken lyder så vart mitt hjärta krossat den 1 November av att min älskade Boris fick somna in på grund av cancer.
Så jag har inte orkat med något inte ens mig själv den senaste tiden.

Men livet går vidare man ska bara lära sig att leva med denna tomhet som det är nu när man inte har någon som är med överallt o ingen o prata med när man är hemma o sambon jobbar. Denna tystnad som är, är verkligen hemsk man kommer underfund med verkligen allt han gjorde o var. Så han är oerhört saknad o kommer alltid att finnas i mitt hjärta.

Boris var verkligen speciell på alla sätt han var envis, tuff, omtänksam, kärleksfull o mysig. Han var verkligen egen på ett positivt sätt. Ville han sova ja då sa han till att man skulle gå o lägga sig för att gå o lägga sig själv det gick ju absolut inte. Sällskap var det bästa. O mysa med matte under kedjetäcket var toppen.

Även att åka bil var ju nått han verkligen älskade o det spelade stor roll vad det var för bil man åkte i. Hade man raggarbilen ja då skulle man ragga o njuta va vinden i pälsen. Stå på dörrsidan o titta ut. Eller som när man åkte merca ja då var man snorkig o hade nosen högt. Men det bästa var nog ändå o åka Volvo. Små bilarna som golfen o c3 var verkligen ingen höjdare, då skämdes han mest o fick han välja så valde han alltid bort dem.

Men tänket att jag skulle skriva lite om sista dygnet med Boris men det blir lite längre ner. Så är man känslig så ska man kanske inte läsa det


Sista dygnet med Boris


Redan på kvällen innan så började vi misstänka att något var fel med Boris då han var rastlös o hade svårt o komma till ro.
Redan då tog jag ett beslut att ringa veterinären på morgonen när jag vaknade. Så det var något jag gjorde. Vi fick tid kl 13.15 för undersökning. Jag är jätte glad över att vi fick tid så snabbt o samma dag. Så jag meddelade familjen o sambon vilken tid som gällde o sambon fick sluta tidigare så han hann hem i god tid. Även mamma kom ut för o följa med. För Boris skull. Jag själv var så vilsen så jag visste inte vad jag ville.
Men det vart en lugn stund hemma med både mamma o sambon med dans o mys.

Sen var det dags o åka o Boris följde så snällt med till bilen o han var nog nöjd med att han fick åka Volvo. Dagarna innan så hade han inte alls varit så sugen på o åka bil men då var det ju seat som gällde o det är ingen höjdare.

Men väl hos veterinären så gick allt bra. Det var en "ny" veterinär för oss men helt underbar o lugn. Det började med en vikt o den visade 11,4kg o det är en bra vikt för Boris då han är väldigt grovt byggd men absolut ingen ideal vikt för en Jack Russel. Men sen väl inne på rummet så vart det lite frågor innan det var dags för undersökningen.
Boris var verkligen så duktig o bara stod still även om han inte tyckte om det. Men han körde in huvudet under armen på mig, det typiska ser ingen mig så finns jag inte. Även när veterinären klämde o kände på magen så sa han inget, lustigt nog. Men tanke på att veterinären hittade nått i magen som inte skulle vara där. Så det vart blodprov o sen prata han om att beroende på vad proverna visade så var det tal om ultraljud eller röntgen.
Det här var första gången på alla år som jag haft Boris som vi tog blodprov o jag är fortfarande förvånad över hur duktig han var o inte rörde en min utan lät veterinären göra sitt. Sen så fick han infarten kvar o lindad bara så vi fick hålla koll på honom så han inte rörde den men han var så DUKTIG o brydde sig inte alls om den utan han bara gick omkring. Vi skulle få vänta i 20min på resultatet men efter en liten stund som kom han in med ultraljudet.
Det kändes inte så där jätte roligt eftersom han innan hade sagt att vi skulle vänta på proverna.

Men Boris även här var så Duktig. Jag lyfte upp honom på bordet igen. O han skulle ligga på rygg o det är ingen favvo ställning om han inte myser med husse. Men jag ställde vid huvudet o mamma fick ta bakbenen. O så still o duktig som han var gjorde mig chockad ända gången han vred o vände på sig var när husse försvann ur synfältet. Men veterinären började med att raka magen så att kontrast gelen skulle få kontakt med huden så ultraljudet visar rätt.

Tyvärr så tog inte det inte lång tid innan veterinären hittade vad som var fel. Han kunde inte säga vart cancern satt men antingen levern eller mjälten. Men det som var riktigt illa med det han hittade var 2 blödningar. Den ena var lite äldre o hade avtagit o slutat blöda. Bara ett rent mirakel. Men sen hittade han en aktiv blödning som sipprade ut sakta men säkert. Så Boris hade en aktiv blödning o han måste ha haft ont men det var absolut inget han visade absolut ingenting.
Men när veterinären sa att det var tumörer o blödning så var inte beslutet svårt alls.
Det var dags för Boris o somna in..

Vi fick höra de olika alternativen som fanns o jag var redan klar med allt.. Han skulle få följa med hem. De måste ju informera om allt. Sen fick vi tid för oss själva innan det var dags.

Det var den absolut bästa o lugnaste stunden man kan få. Det vart musik o dans med husse o massa köttbullar..
Man ska ju sluta på topp o köttbullar var ju verkligen nått han aldrig kunde motstå. Han gick runt till oss alla. Det var på nått lustigt sätt som att han gick runt o sa adjö.

Sen kom veterinären in o jag hade bestämt innan att han inte skulle upp på bordet igen utan han skulle få somna in i våran famn. Men den bild jag hade i mitt huvud vart inte riktig så det vart på nått sätt mkt bättre.

Jag lyfte upp honom i min famn o han la sig till rätta mot min axel, husse höll honom i tassen o mamma var oxå där man det är diffust. Jag var verkligen fokuserad på Boris.
Han fick första sprutan som är tillför att han ska somna o sova inför sista sprutan. Men Jag kände när han tog sitt sista andetag så jag frågade veterinären om han var klar men han bara tittade på mig o sa nej han har inte fått nått av sista sprutan.
Veterinären hade även varnat innan för att han kunde få massa ryckningar på grund av att hans andvägar var på verkade. Men han somnade in så lugnt o tryggt så det fanns inga som helst spänningar kvar i kroppen. Så Boris var verkligen klar med detta liv. Det kändes så bra att han fick somna in tillsamman med sin familj o dem som älskade honom.
Det sista jag sa till honom var att matte älskade honom.

Sen fick han på sig sitt täcke så var det dags att gå ut. Vi fick frågan om vi ville ha något o ta honom i men där sa jag nej. O jag visste inte vad som menades med det så har frågat efteråt o då ska det tydligen vara en svart säck o det hade inte varit värdigt för Boris alls.

Sen började sista resan för o komma till Boris sista viloplats. Den var tuff.
Men allt var verkligen perfekt.

Dagen efter så gjorde jag o Calle en gravsten till Boris o åkte upp med o satte den på plats o det vart så fint o mysigt o den passar Boris perfekt. Det är verkligen skönt o ha nått ställe o gå till även om man jämnt kommer ihåg Boris för den tokstolle han var.

​Allt detta lär ta tid men saknaden är enorm men han har det bättre där han är nu. 
Jag kommer aldrig glömma alla tokiga upptåg o egenheter han hade.

Men detta förklara oxå den tystnad det varit från mig då jag har haft väldigt svårt att hantera det o har en idag. 

#fuckcancer #jackrussel #ängel #alltidimitthjärta #sistavilan #RIP #distriktsveterinärerna 

  • 86 visningar

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229