Me too

#meetoo

Tänkte prata känsliga ämnen idag, yey.

Enligt Nyhetsmorgon på TV4 har 80% av kvinnorna i Sverige blivit utsatta för någon form av sexuella trakasserier, jag skulle gissa på att den egentliga siffran är typ 99.9 men att många sorgligt nog inte vet vad som klassas som sexuella trakasserier då många former av trakasserierna klassas som typ " boys will be boys" eller liknande som normaliseras och tyvärr är det det som gör det "okej" i mångas ögon.


Jag tänkte berätta kort om några gånger jag har blivit utsatt.
Vissa värre än andra, alla dock vidriga.

När jag var ungefär 10 gick jag på en låg & mellanstadieskola i centrala Lund med mina vänner från förskolan. Jag trivdes där.
Vi hade ett antal gemensamma lektioner med närliggande skolor vissa dagar i veckan och på en annan av dom skolorna gick en kille som konstant ville bråka med mig och så fort han fick chansen att göra mig upprörd tog han den.
Vi tyckte illa om varandra alltså.

När jag i femman eller fyran hade stukat foten och hoppade mig genom skolan på kryckor stötte vi på varandra utanför matsalen.
Vi var ensamma på våningen vid tillfället och han tog sin chans att rycka kryckorna från mig och spraka mig på benen.
Jag kommer ihåg att jag fick hoppa mig upp för trapporna till gymnastiksalen för att be min lärare om hjälp.
Men vet ni vad han sa när jag berättade?

"Det är bara för att han tycker du är söt"

Just denna historien har inte med sexuella trakasserier att göra, men det leder fram till det i slutändan ändå.
Läraren som sa detta till mig har nu blivit sparkad pga sexuella trakasserier.

Det var inte sista gången någon sa till mig att våld och trakasserier = kärlek.

Några år senare fortsatte problemen och slutade med en rätt omtalad misshandel på mig och min kompis av ett 30 tal ungdomar, samma personer som jag fått höra av vuxna bara tyckte jag var söt.
Där stod jag och blev spottad på, kvarhållen, mordhotad och kallad h**a.

Men visst, dom tyckte nog bara om mig. Det är väl så man visar det? Uppmuntra unga kvinnor att vara med män som slår och hotar, eftersom det är tecken på kärlek.
Säkert inte alls något som kan leda till många destruktiva förhållanden där trakasserier i alla dess former förekommer dagligen.





Eftersom jag fick detta berättat för mig så ofta började jag tro att detta var ett typiskt oskyldigt pojkbeteende, vilket ledde till att jag sa ifrån mindre när något inte kändes helt okej och försökte ignorera faktiska sexuella trakasserier och till och med övergrepp.


När jag var tretton blev jag första gången utsatt för ett sexuellt övergrepp.
Detta har jag skämts för i flera år, jag kände mig äcklig, smutsig och har fortfarande inte berättat om innan.

Andra gången var jag femton.

Tredje gången sexton.

Jag vet idag att det inte var mitt fel, ingenting jag ställde till med själv och ingenting att skämmas för.
Men det visste jag inte då.

Kille numero uno försvann från Facebook, Eniro och annan sorts media där man lätt kan kolla upp honom. Försvann i princip från jordens yta.

Kille numero dos gjorde motsatsen. Han åkte hem till mig, tvingade mig prata med honom och sa att "om du känner dig äcklig kan vi bli tillsammans så kanske det känns bättre?"
När då svarade att han var dum i huvudet och jag aldrig vill höra eller se från honom igen så hotade han med att sprida rykten om mig, vilket han gjorde då jag blockade honom och bröt kontakten.


Inte bara handlingar, men också kommentarer och ord jag och mååånga andra fått utstått kan kränka så fruktansvärt mycket. Om jag hade skrivit en bok med vidriga saker snubbar sagt till mig sen 2013 då jag flyttade till Orust så hade den vart lika tjock som en av Stephen Kings böcker i princip.

En intressant konversation som definitivt hade stått med löd så här:
-"Är inte du mamma, hur kan du då se bra ut?"
-"va?"
-"vi är fem killar och en brud i bilen, varför lägger vi inte henne på motorhuven och *** henne?"


Jag hoppas människor kommer bli bättre på att sluta skuldbelägga folk som faller offer för sådant här.
Om min dotter någonsin blir utsatt för något som inte känns okej så vill jag att hon ska våga berätta för mig så jag kan hjälpa henne. Det sista jag vill är att hon tror på vad folk säger om henne eller lyssnar på folk utan vett.
När folk fortsätter att förminska och förlöjliga saker dom anser som något typiskt för pojkar eller något som bara är på skoj så bidrar dom till allt detta.
Det skadar alla. Det är fortsättningen på den machokultur vi har.

Jag vill inte se på #metoo som en tillfällig internettrend. Jag hoppas fler kommer fortsätta våga prata om det mer och inte låta det dö ut om en vecka när nästa hashtagtrend kommer.
Det är ingen rolig trend som bara är tillfällig just nu, det är ett stort problem och folk som har fått nog.
Men kom ihåg att bara för att någon väljer att inte berätta om det så betyder det inte att det inte har hänt.




  • Nära Husie, Öster, Malmö

Gillar

Kommentarer