Hej fina ni. Måndag idag och idag var dagen som jag absolut inte hade längtat till, det var dags för lillebrorsan att bege sig mot huvudstaden för att rycka in i militären. Vi är ju en väldigt tight familj och jag kan ofta tycka att det är riktigt jobbigt med förändringar så därför känns det riktigt jobbigt att Filip nu åkt. Han har inte ens varit borta en dag och jag saknar honom redan. Men jag vet ju att han kommer komma hem ett tag om 1 månad och sedan kommer han få komma hem på besök då och då under vissa helger framöver. Men 11 månader är lång tid och jag tror att det kommer kännas väldigt väldigt tomt utan honom, speciellt eftersom att det verkar som att dem inte får använda telefonerna mycket alls. Vi har inte hört något från honom sen han kom fram faktiskt. Men vi får hålla ut och sedan kommer vi få det underbart när vi väl får träffas igen <3.

Veckan som vi lägger bakom oss idag har varit underbar. I onsdags åt vi ju ute på Salteriet som jag visade er, sedan i fredags så for vi faktiskt iväg och bowlade samt spelade på såna där maskiner och vi avslutade sedan kvällen med sushi. På lördagen så agerade jag och R fyllechaffis till F som skulle ha en liten avskedskväll med några vänner som också ska iväg på olika ställen och förutom det så var den dagen väldigt lugn. Igår däremot så var jag, Rizvan, Filip samt Filips kompis iväg och spelade discgolf/frisbeegolf nästan hela dagen, haha. Vi var iväg i ca 4 timmar och gick över 12.000 steg. Men det var såååå kul och jag uppskattade verkligen att umgås med dem där ute i skogen. När vi sedan kom hem så käkade vi tacos innan jag, Rizvan, Filip samt mamma drog iväg igen för att spela ännu lite mer frisbeegolf, haha. Så det vart ett bra avslut på veckan. Idag har jag hittills bara kramat Filip hejdå, gråtit lite, jobbat en heldag och sedan följt med mamma en sväng till Birsta. Hoppas att ni har fått en underbar start på veckan. Stor kram.

#bestofnouw

Hej fina ni. Dags för 11:e utmaningen i denna 52-veckors-utmaningen. Som ni kanske märkt så har ju inte dessa inlägg kommit upp alla veckor vilket har berott på att det varit fullt upp och att jag inte haft energin eller tiden till att ta tag i detta. Därför har jag nu bestämt att jag ska fota 52-utmaningar som jag bestämde, men jag behöver inte göra det varje vecka. Utan jag tar en dem veckorna jag har tid och känner mig inspirerad, huvudsaken är att jag tillsist får ihop de 52 utmaningarna, hihi.

Eftersom att jag kan få lapparna vilken vecka som helst under året så anpassade jag dem efter att dem skulle vara möjliga att ta även om det är sommar eller vinter. Så vecka 11as utmaning är "ÅRSTIDEN". Jag valde därför att fota något jag inte brukar fota, fjärilar. Vi var i stugan när jag hade dragit lappen och jag tänkte först gå ut och fota familjen nere vid bryggan, men sen såg jag hur det kryllade av fjärilar och samtidigt tänkte jag att, det förknippar jag ju faktiskt med just sommaren. Så därför är här veckans foton bestående av uuunderbara fjärilar! Vad tycker ni om dessa? Kram.

#52veckorfoto #bestofnouw

Hej fina ni. Hur underbart med lördag?? Så härligt ju!! Jag har haft en bra vecka hittills. Sista veckan med övertid är nu avklarad och mer än halva tiden på jobbet är också gjord. Jag har ju lärt känna 4 personer på jobbet ganska så bra varav en tjej som jag känner sedan innan (vi jobbade på Telia tillsammans), så vi fyra hänger ihop varje dag och tar luncher tillsammans så det är ju väldigt skönt och roligt. Annars hade dagarna gått otroligt sakta. Hur som helst så har jag hunnit med en uuuunderbar restaurangtur i onsdags. Familjen hade bestämt att vi skulle ut och äta på ett salteri som ligger en bit bort ifrån där vi bor, som vi faktiskt aldrig varit på förut (Junibosand för er som bor i närheten). Jag hade inga höga förväntningar men alltså WOW vad gott allt var!! Vi hade en jättemysig stund där tillsammans, personalen var supertrevlig och maten var verkligen supergod. Så kan verkligen rekommendera er att kika förbi där om ni är i närheten någon gång.

Men hörni, till något tråkigare. Nu är det bara 2 dagar tills Filip (min lillebror) drar och jag tycker verkligen att det känns skitjobbigt. Han är ju 19, gick ut gymnasiet nu i juni och på måndag är det hans tur att åka iväg och tjänstgöra i militären, det vill säga lumpen. Han ska göra sin tid i Stockholm och kommer att vara där i nästan ett helt år. Jag vet att han kommer få komma hem och hälsa på ibland men eftersom att det är Corona nu så kommer han inte att få komma hem en enda gång på hela första månaden!!! Jag bor ju inte hemma längre men är hemma och hälsar på varje dag vilket betyder att vi träffas minst 6 dagar i veckan. Så att nu behöva vara utan han en månad känns så jobbigt. Men jag vet att det här kommer bli jättebra för honom och han kommer förmodligen lära sig otroligt mycket där. Men ni förstår säkert hur jag känner också, det längsta vi någonsin varit ifrån varandra är en vecka och det var när jag var på språkresa i England. Lillebrorsan min <3. Hoppas i alla fall att allt är jättebra med er. Kram.