Min volontärresa till Ghana

Det har nu snart gått två månader sedan jag kom hem från Ghana och jag har flera gånger försökt komma på vad jag ska skriva för att beskriva denna resan. Men hur? Hur ska jag kunna förklara allt jag har sett och framförallt känt?

När jag har blivit frågad om det så är allt jag har kunnat få ur mig "Jo men det var självklart en fantastisk upplevelse. Det är som en helt annan värld, en helt annan kultur och ett helt annat årtionde. Men också väldigt krävande och jobbigt på grund av alla dess skillnader från mitt liv, att de slår barnen i skolan till exempel."

Det är förvisso sant men det är bara en så liten del av resan, täcker liksom inte alla detaljer som ingår där emellan.

Under min tid i Ghana uppdaterade jag varje dag på min Instagram i form av både bildinlägg och storyinlägg. Ni kan hitta allting i efterhand HÄR!. På så sätt kunde vem som helst få följa med mig under mina dagar i Afrika. Jag antecknade också varje dag, vart enda gång jag tänkte på något som jag tyckte var annorlunda ifrån hemma, men mest för mig själv för att jag ville komma ihåg och kunna se tillbaka på vad jag hade för tankar och känslor under den tiden.

Jag ska försöka använda mig så mycket som möjligt av dem till detta inlägg så att ni ska få så stor förståelse som möjligt.

Vi kan börja med lite basfakta om just landet jag spenderade mina tre veckor i, Ghana.

Republiken Ghana är mycket litet och ligger i Västafrika, ungefär lika stort som halva Sverige. Vid den tid då landet blev självständigt, 1957, ansågs Ghana som ett av de mest välmående länderna i Afrika men på grund av ekonomiskt vanstyre och sjunkande kakaopriser på världsmarknaden försämrades landets ekonomi. De har däremot sedan 00-talet förbättrat sin ekonomi med hjälp av höga priser på framförallt deras viktigaste exportvaror, guld och kakao. Dock påverkas de då tyvärr fortfarande väldigt mycket när världsmarknadspriser och väder skiftar.

Då Ghana ligger i den tropiska klimatzonen är årets medeltemperaturen mellan 26 till 29 grader men jag kan berätta redan nu att det var inte under 31 grader en enda dag jag var där. Inte ens de två enstaka dagarna som det regnade hah.

Däremot var dessa regniga dagar något vi skulle kalla för minsts klass 2 varningsstorm. Det blåste så mycket att saker föll omkull och strömmen gick. De kunde hända lite då och då att strömmen försvann, en av gångerna väntade vi i lite mer än 2 timmar på att den skulle komma tillbaka. Man kan väl säga att jag var glad att jag hade en ficklampa med mig då detta inträffade på kvällen då det var kolsvart ute. Fläkten som jag hade i taket slutade ju såklart även då fungera och som jag nämnde innan så var det ju inte direkt kallt hehe.

År 2017 var befolkningen nästan 29 miljoner med en medellivslängd runt 67 år. Spädbarndödligheten låg även då på ca 35 dödsfall per 1 000 levande födslars.

Några av Ghanas problem är avskogning med åtföljande jorderosion, tjuvjakt på vilda djur, vattenföroreningar och brist på färskvatten och skräphantering. Jag pratade även med en del ghananer som ansåg att det ligger stora problem hos regeringen, att de hade kunnat göra mer eller prioriterat bättre. När det gäller sophanteringen så låg det skräp överallt. Och då menar jag verkligen överallt. Det fanns inga soptunnor någonstans ute i samhället så folk bara släppte sitt skräp på marken.

Det officiella språket är engelska med de har även en hel del minoritetsspråk som talas på olika områden i landet. I Saltpond, som ligger i den centrala regionen, där jag befann mig, var fanti det minoritetsspråk som talades.

Jag har sedan jag fick lära mig som liten att alla i världen inte har det så bra som jag har det velat hjälpa till på något sätt, jag har bara inte vetat hur. Under min gymnasietid kom jag fram till att det mest lärorika skulle vara om jag åker till något av dessa lågutvecklade länderna och får se det med egna ögon och hjälpa till på plats.

Jag var på en mässa, SACO-mässan, under mitt sista läsår för att få lite inspiration på vad man kunde göra efter gymnasiet där jag hittade GoXplore. De höll en föreläsning om hur de arbetade och vad det fanns för olika länder och projekt som de hade. Jag blev genast intresserad och sökte upp mer information via deras hemsida. Jag fastnade för Ghana och deras projekt med att arbeta med barn på en skola. Till slut var en tre veckors resa till Afrika bokad och jag skulle för första gången resa helt och hållet själv.

Jag hade bokat ett av de datum som GoXplore hade angett för att komma med i en arrangerad grupp där man arbetade på samma projekt med 4-8 andra volontärer, eller fler. Jag valde ett av dessa datum just för att jag tänkte att de kunde vara kul att träffa lite andra människor som var där av samma anledning som jag, så skulle jag inte heller vara helt ensam. Men så blev det inte... Jag fick reda på att jag skulle vara ensam ungefär halva min tid i Ghana och att de skulle komma två andra tjejer från Finland efter det. Jag var inte riktigt inställd på det men förstår att det inte är jättelätt att alltid få ihop så pass många människor som vill åka till samma land, jobba på samma projekt och resa på samma datum. Jag spenderade två dagar i huvudstaden Accra på ett Hostel som GoXplores samarbetspartners SYTO, Student Youth & Travel Organization, hade ordnat. Jag hade det väldigt bra där, tog det mest lugnt, åt mat, läste en bok och tog in det faktum att jag hade rest halva jordklotet, till ett främmande land, helt ensam.

Jag ska vara ärlig och säga att jag grät första kvällen. Jag kände mig väldigt ensam och började tvivla på varför jag åkte dit överhuvud taget, samtidigt som att jag visste att jag skulle få livets upplevelse och skulle vara jätteglad och tacksam över att jag fått möjligheten att göra detta och faktiskt tog den också. När jag väl kom igång med projektet fick jag andra saker att tänka på men jag kunde fortfarande känna mig ganska ensam i början av resan. Men när två tjejer från Finland kom till volontärhuset efter halva min tid kändes det jättebra, då gick tiden bara alldeles för snabbt och jag ville absolut inte hem.

Andra dagen gick SYTO personalen igenom saker som var bra att veta om Ghana som land och dess befolkning. Saker som jag skulle tänka på som kanske är accepterat i Sverige men som inte är i Ghana och vice versa.

Jag skulle exempelvis tänka på vad jag hade på mig, inte gå runt i flip flops då det ansågs som oanständigt och likaså bara axlar eller klädsel över knäna. Inte heller lukta på maten som jag blir serverad, det är nämligen väldigt oartigt. Konstigt eftersom vi i Sverige ofta luktar på mat för att vi tycker det luktar gott men det skulle man inte göra i Ghana. Hälsningsfraser är väldigt viktigt i Ghana. Säger du inte godmorgon, goddag eller godkväll tycker ghananerna bara att du är otrevlig och ifrågasätter gärna vad de gjort för fel, varför du inte tycker om dem. (Yes det råkade jag ut för två gånger faktiskt) Sedan kan man ju ta en funderare över varför man själv ska hälsa först..? Sedan så här i efterhand så kan jag sakna är det var så, här i Sverige får man ofta konstiga blickar mot sig om man ens skulle få för sig att säga hej till någon man går förbi.

Skaka hand, ta emot saker, äta eller liknande gör man alltid med högerhanden. Försöker du ta emot något med vänsterhanden drar de snabbt tillbaka det de skulle ge dig. Och man hälsar alltid från höger till vänster om det skulle vara en grupp av människor.

Efter en liten sightseeing inne i Accra togs jag vidare till en buss som skulle ta mig till en annan stad, Mankessim, ca 2 timmar från huvudstaden. Jag fick en lapp där det stod Mankessim gas station och ett nummer till en kvinna vid namn Mercy som tydligen skulle plocka upp mig med taxi därifrån och sedan ta mig till volontärhuset jag skulle bo i. Jag insåg ganska snabbt att det inte fanns någon stoppknapp eller någon display som berättade för mig vart jag befann mig, och då jag aldrig varit i Ghana innan hade jag ju såklart ingen aning om vart jag skulle hoppa av. Man ropade tydligen något på fanti, ett av minoritetsspråken i Ghana, när man ville av. Jag insåg att det skulle bli lite svårt så jag frågade den ghananska kvinnan bredvid mig om hon skulle kunna hjälpa mig och mycket snällt gjorde hon det. Hon ropade till busschauffören och sa till mig när det var dags. När jag gick av i Mankessim möttes jag av Mercy och en massa andra människor som sålde både bröd, fisk och allt möjligt.

Till slut kom jag fram till volontärhuset i Saltpond som jag skulle bo i. Jag fick en tallrik full med mat, något jag fick alltid. Ghananerna var absolut inte snåla när de la upp mat till en. Jag fick till och med be min husmor att lägga upp lite mindre mat till mig i fortsättningen för det var alldeles för mycket för mig haha, men gott var det! Då jag hade fått lära mig att ghananer blir väldigt upprörda om man inte äter upp så kände jag att det var ett bättre alternativ än att må dåligt över att jag ätit för mycket mat hehe. Fick fortfarande väldigt mycket mat, det sytes knappt på tallriken att hon la upp mindre till mig men det blev åtminstone lättare att äta upp allt haha. Bilderna ovan visar vad jag fick för kvällsmat första kvällen och även hur volontärhuset och mitt rum såg ut!

Min frukost bestod oftast av ananas, som förövrigt smakade helt fantastiskt!, och bröd. Det fanns så att smör och nutellaliknande pålägg som jag kunde ha på men tycker att det var godast att inte ha något alls faktiskt haha. Jag saknar faktiskt den frukosten ibland. Ananas som en otroligt mycket smak tackar man ju inte nej till och det där brödet är svårt att förklara haha för det kändes lite plastigt på något sätt men det var såå gott haha!

Mina dagar bestod mestadels av att jag vaknade runt 5:00, dels på grund av att det var då som byn började sina dagar ute på gatorna och dels på grund av mina sömnproblem efter malariatabletterna jag började ta innan och under resans gång. Sedan åt jag frukost vid 7:00, gick till skolan vid 7:40, jobbar till 14:30, äter kvällsmat vid 15:00, ja kvällsmat, inte lunch. Efter det gick jag ofta antingen till stranden och såg solnedgången eller la mig utmattad på mitt rum och läste en bok. Somnade väldigt tidigt, runt 19-20 tiden... Inte jättekonstigt att man vaknar så pass tidigt då heller. Jag försökte hålla mig vaken och somna tidigare men vaknade ändå runt 5 så det hjälpte inte direkt hehe...

Min första dag på skolan blev jag presenterad inför alla elever av rektorn. Skolan hade elever från förskoleklass till niondeklass och de var alla lite olika åldrar i klasserna. Exempelvis kunde en skolklass vara i åldrarna mellan 8-12 år men lära sig samma saker och vara i samma utveckling. Antalet elever var endast lite mer än 100 kanske och många av dem hade varken råd eller möjlighet att köpa skrivböcker och annat skolmaterial. På grund av det satt en del barn och bara stirrade in i en vägg mer eller mindre då de inte hade materialen till det.

De började och avslutade alltid skoldagen med att stå på led som på bilden nere till vänster och be till Gud. Jag fick faktiskt möjligheten att be för dem på svenska, väldigt fint att se alla barnen och lärarna göra detta tillsammans varje dag. En lektion var på ungefär 2 timmar och sedan en rast på nästan 1 timme. Fram till skoldagens slut vid 14:30.

Första veckan var det sportvecka i Saltpond vilket betydde att alla skolorna i stan skulle tävla mot varandra i fotboll, handboll och volleyboll. Väldigt underhållande att se på då deras laganda var fantastisk. De skrattade, hade kul och hejade på varandra väldigt mycket!

När det blev lite väl varmt i solen när vi tittade på sporten gick vi iväg till stranden för att få lite frisk luft.

Stränderna var väldigt fina, eller rättare sagt, havet var väldigt fint men själva sandstranden, bara på vissa ställen. Som jag nämnde innan så har Ghana problem med sophanteringen. På de flesta stränderna eller i Ghana rent generellt var det en soptipp. Skräp överallt. Jag såg aldrig en soptunna någonstans förutom inne i mitt volontärhus och på flygplatsen. Det fanns folk som sopade upp soporna på stränderna och vägarna osv. men sen kunde man se lite längre bort ett stort svart moln av rök från alla de sopor som de bara brände upp.

Detta har verkligen minst sagt varit en resa för livet och jag ångrar inte en sekund av det! <3

Ovan kan ni se lite bilder från min tid i skolan med barnen och aktiviteter jag gjorde under min lediga tid! Vill ni se mer skulle jag rekommendera er att besöka min Instagram, där hittar ni massa mer!

Gillar

Kommentarer

anita o claes jonsson
anita o claes jonsson,
Tack för en fantastisk berättelse om din resa! Förstår att du har minnen för livet!
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229

Prenumerera