Header

Är det bara jag som bryr mig äcklig mycket om dem som står mig nära? Jag skulle inte kunna somna om jag visste att någon av mina vänner mådde dåligt. Jag åker dit på stört och tröstar dem, jag pratat med dem i telefon tills de vill lägga på, jag letar upp dem om de är ute och går själva... Jag gör allt de ber mig!
Men när man själv mår dåligt känns de som alla tar för givet att man vill vara själv.. Men nej! Vart är min vän som ringer på min dörr och bara kramar om mig utan att ens fråga vad som hänt för personen kan läsa av mig? Vart är vännen som skulle veta att något är fel av att bara kolla på en? Vart är personen som skulle leta efter mig om jag gick ifrån problemen?
Tragiska är att jag har inte en enda vän som förstår mig till hundra procent.. Anledningen varför jag drar mig hem till ensamheten är för att jag vet att ingen kommer fråga "vad är det som tynger", och om de är någon mot all förmodan som frågar sitter de med mobilen rätt i facet.. Som om de inte hade någon betydelse va jag säger..
Jag mår riktigt dåligt över att ge så sjukt mycket till alla andra, men så fort de gäller en själv får man inte ett jävla piss tillbaks..

Och skulle nu någon av mina riktiga vänner läsa detta så kan ni ta in de här och förstå att jag är precis som NI!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments