2018, crossfit, mål, tankar, träning, tävling

Idag går jag lätt framåtlutad, långsamt och med en lätt smärta i de flesta av kroppens muskler. Orsak = crossfittävling. Efter intensiv och målmedveten träning under i stort sett hela hösten och vintern tävlande vi, Jenny och jag, i Halmstad Throwdown. Fyra olika deltävlingar från tidig morgon till sen eftermiddag.

Event 1, timecap 8 min
Marklyft x 20 65 kg
Arena run

Marklyft x 16 85 kg
Arena run

Marklyft x 12 105 kg
Arena run

Marklyft x 8 115 kg
Arena run

Event 2, timecap 8
Renegade bike 8 kcal
Thrusters resten av minuten
Varannan min/person (totalt 4 min/person) upp till 100 thrusters

Event 3, timecap 7 min
Max i snatch
Max i clean
Sista minuten: synkade burpees over bar

Event 4, timecap 11 min
30 toes to bar
30 kettlebell clean and shoulder to over head 16 kg
30 boxjumps over
30 pullups
130 double unders
30 pullups
30 boxjump over
30 kettlebell single arm over head squat 16 kg
30 toes to bar

Här står vi efter event ett och de flesta spänningar och den värsta nervositeten har släppt. En viss lättnad kände vi också över att ha klarat oss förbi omgång tre som innebar tangerat rekord i marklyft för mig och hela 11 lyft på 105 kg för powerkvinnan Jenny. Tyvärr gjorde jag något i ryggen på ett av lyften på 85 kg som hängde med resten av dagen. En sekunds frånvaro av fokus och jag fick stången för långt ifrån mig och parerade med ryggen.

Event två var det som gick bäst för oss. Vi krigade ihop 66 thrusters och efteråt ville jag bara lägga mig ner. Det var en av de vidrigaste wodarna jag någonsin gjort. Maximalt mjölksyre- och pulspåslag. Och inte nog med det så startade event tre direkt efter avslutat event två. Inte lätt att försöka maxa i en snatch med maxpuls. Om event två var vår bästa del i tävlingen blev detta vår sämsta. Lyfte 35 kg, gjorde ett försök på 40 kg men var för trött för att hålla kvar stången över huvudet.

Startklara för tredje eventet. Vid det här laget var kroppen ordentligt trött, men konstigt nog fanns ändå energi kvar när startsignalen gick. Från den här delen tar jag med mig att mina toes to bar och pullups gick över förväntan. Däremot fick varken Jenny eller jag till våra double unders och det var här vi tappade. Vi hann påbörja andra omgången med pullups innan tiden var slut.

Idag kan jag känna mig stolt över vår prestation. Att vi lyckats pussla ihop familj, jobb och en stor mängd träning för att kunna genomföra tävlingen ihop, Jenny och jag. Att vi har tagit vårt eget ansvar för att göra det bästa för den andra. Jag är stolt över Jenny som stått ut med mig.

Att vi kom på plats 18 av 20 spelar mindre roll. Vi uppnådde vårt mål att inte komma sist och framförallt gjorde vi resan tillsammans. Med oss hem fick vi nya personliga rekord och erfarenheter som väger tyngre än vilken placering som helst.

Hela gänget från Power Functional Training som ställde upp i tävlingen. Lika roligt som att tävla själv var det att heja när de andra körde. Jag är djup imponerad av alla starka ”gympolare”.

I väntan på finalen där coach Lina deltog och tillslut kammade hem en välförtjänt fjärdeplats!

Nu blir det lite mindre träning ett tag och mer fokus på familjen. Världens bästa familj som låtit mig träna väldigt mycket den senaste månaden. Om någon borde ha en medalj så är det ni.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments