tre månader i USA

När jag skriver detta inlägg är det söndag den 15e december, vilket innebär att det är exakt tre månader sedan jag lämnade mitt liv hemma i Sverige för ett år i USA. Jag kan inte riktigt sätta ord på om tiden har gått snabbt eller långsamt, på ett sätt känns det som att jag har bott här i en evighet men samtidigt känns det som det var igår som jag var på Arlanda och vinkade hejdå till pappa. Jag har lämnat allt där hemma; familj, kompisar, mina kaniner, mitt jobb som fransstylist och min vardag och lever nu ett helt annat liv på andra sidan Atlanten. På ett sätt känns det som att jag pausat mitt liv och att det finns vettigare saker jag hade kunnat lagt detta år på. Men samtidigt tror jag kommer att få ut en hel del erfarenheter och bra saker från min tid här. Jag tror att jag i framtiden kommer se tillbaka på detta år som ett av mina mest lärorikar samtidigt som det kommer vara en stor utmaning.

Dessa tre månader har varit fantastiska på många sätt men jag har också stött på en del motgångar, men det är sånt som vi växer av. De första veckorna längtade jag inte hem alls och jag kände att jag ville stanna här för alltid, men nu har hemlängtan börjat smyga fram och jag saknar både djur, familj och vänner. Att bara gå in på ICA hemma och handla mina favoritsnacks, att gå runt i Örebro som är min hemstad och att träffa min bästavän. Jag känner mig också mer begränsad här, hemma hade jag mer pengar och kunde köpa och göra mer som jag ville och eftersom jag var fransstylist planerade jag mitt schema själv vilket jag tyckte var väldigt skönt. Ibland saknar jag gymnasietiden och alla vänner därifrån, igår tänkte jag till och med på att jag skulle vilja skriva en svenskauppsats eller någon skolrapport? Jag tror att mycket har att göra med att det närmar sig jul nu och jag kommer att för första gången i mitt liv fira utan min familj och i ett annat land. Jag känner ingen julstämning alls trots att tredje advent har passerat och hela huset står i julpynt. Men det är nog för att julen för mig handlar om att umgås med familjen och det känns även konstigt att de inte firar samma dag här (25e) samt att det inte kommer vara någon snö. Julen för mig har inte varit detsamma sedan min mamma gick bort för tre år sedan. Att ha gått från att alltid julpynta, julbaka och klä julgranen tillsammans varje år till att inte längre ha den möjligheten. Extra svårt blir det i år då jag inte kommer omringas av någon av mina nära och kära, men de är ju trots allt bara ett samtal bort.

En annan grej är också att det känns som att jag missar så mycket av min lillebrors första år i livet. När jag kommer hem igen är han snart ett och ett halvt år gammal och sist jag såg han var han endast fyra månader. Så det tycker jag känns lite jobbigt, och att jag inte kommer vara där i vår när jag ska bli faster för första gången, något som jag längtat så otroligt mycket efter i flera år. Men samtidigt måste jag leva mitt liv och detta är något jag länge har drömt om och jag är så glad och tacksam över att jag har fått den här möjligheten. Jag ser fram emot att lära känna ännu fler au pairer, åka på fler resor, och framförallt sommaren här i San Francisco för då tror jag att jag kommer kunna hitta på så mycket roligt. Just nu är vädret helt ärligt kasst och jag vill bara att dessa tråkiga vintermånader ska passera, det känns inte som det finns lika mycket kul att hitta på nu som det gör när det är vår och sommar.

Men jag har det samtidigt så bra här och jag vet att detta året kommer vara ett av mina bästa i livet. Jag är så tacksam för allt USA hittills gett mig. Jag har fått vänner för livet och både Nicole och Clara är jag säker på att jag kommer ha kvar efter detta år. Clara och jag umgås väldigt mycket och jag är säker på att det kommer bli jobbigt när vi båda flyttar hem till Sverige igen. Att vi kommer gå från att ha bott 3 minuter från varandra till att bo över fem timmar från varandra kommer nog kännas väldigt konstigt.


Gillar

Kommentarer