Erik friade

Gud, det här är så stort för mig. Tänk att killen jag varit tillsammans med i sex år och älskar mest av allt nu är min fästman och mannen jag ska spendera resten av mitt liv med. Får nypa mig i armen.

Erik friade till mig den fjärde juli 2019 under våran resa i USA, och nu tänkte jag berätta hur det gick till.

Dagen då han friade hade hela familjen bestämt att vi skulle åka till en fin strand som låg på en liten ö utanför Fort Myers i Florida där vi bodde. Den här resan åkte vi på med Eriks familj, då Malin (hans mamma) skulle fylla 50 år på hösten. Så hela Eriks familj var med och sen var min lillasyster Klara med som då var tillsammans med Eriks lillebror Samuel. Vi hade varit där i ca två veckor och detta var andra dagen i Fort Myers. Det var precis som alla andra dagar i USA OTROLIGT varmt så när vi kommer fram till parkeringen och skulle gå mot stranden så blev det tyvärr så som det lätt kan bli då jag är hungrig, varm, samt har umgåtts mycket och nära inpå... jag blev lite grinig helt enkelt. Vilket jag skäms lite över nu men ibland måste man få vara lite sur.

Så dagen börjar med att jag är grinig, Klara och Erik driver lite extra med mig då som dom brukar göra när jag är såhär. Både Samuel (Eriks lillebror) och Klara fick sig en känga tyvärr, men Erik var så snäll och gullig den här dagen och hade som vanligt ett otroligt tålamod med mig. Så efter massor av kärlek ifrån honom, mat och bad blev jag på mycket bättre humör. Fortfarande lite skör och väldigt klängig på Erik men på bra humör.

Två bilder ifrån stranden. Fina Klara och griniga Hanna på parkeringen.

Det slutar iallafall med en jättemysig dag på stranden och vi åker hem för att göra oss iordning för att fira USA:s nationaldag. Erik och hans familj har pratat så mycket om att vi ska gå ut och äta för att sedan se fyrverkerier på stranden. Jag och Klara tycker mest det är kul att få göra oss lite fina för en kväll.

Okej paus, måste bara understryka att de ända som visste att Erik skulle fria var Eriks familj.

Hur som helst... vi sminkar oss, gör oss iordning och blir lite senare ut till restaurangen än vad vi hade planerat. Jag märker då att Erik blir stressad då vi är sena, men tänker att det bara är för att han verkligen vill se raketerna. Det spöregnar också vilket inte är jättekul. Vi kommer sen fram till en asiatisk resturang som Samuel har letat fram där man kan blir serverad direkt av kocken som lagar maten framför oss på ett bord. Verkligen jättegod.

Både jag och Klara märker att Erik är stressad, men detta är något han lätt kan bli då han har planer han vill hinna med så det är ingen ny grej. Efter maten så sätter vi oss i bilen och bestämmer oss för att åka till en pir istället för stranden, tror det var för att någon bro var avstängd eller att vi ville se fyrverkerierna där det var mindre folk. Minns att jag och klara satt i bakersta sätet i bilen och sa "men gud vad viktigt det är att se fyrverkerier" då man märkte på både Erik och Malin vad viktigt det va att vi skulle se dom. Om vi bara visste.

På restaurangen och sen när Klara och jag sitter i bilen❤️

När vi kommer fram till piren misstänker jag fortfarande ingenting. Fyrverkerierna börjar och vi står och kollar på dom, och gud vad fint det var. Det hade slutat regnat och när det smällde fyrverkerier så speglades dom i vattnet. Klara frågar om jag kan ta kort på hemma och Samuel framför fyrverkerierna, så då gör jag det. Sen kommer Malin och säger, nu är det din och Eriks tur. Så vi ställer oss mot fyrverkerierna och ler in i kameran. Han ger mig en puss. Jag frågar ”känns det bättre nu när vi är här, vi hann ju” han svarar ”nu känns det jättebra” och ler med hela ansiktet. Sen så tror jag att han säger något i stil med ”kolla vad fint” och vänder om mig för att se fyrverkerierna som börjar ta fart, och när jag vänder mig tillbaka igen så står han där, på knä.

Först så förstår jag inte vad det är som händer, "vad gör han på marken" tänker jag. Sen förstår jag vad det är som händer och hela min kropp drabbas av chock. För jag blev som fastfrusen. Jag minns exakt känslorna jag hade när jag stod där. Mitt hjärta gick ifrån noll till tusen på en sekund, har nog ALDRIG haft en sådan puls förut... det blev fjärilar i hela magen, samtidigt så exploderade huvudet med alla tankar som for fram och tillbaka. Har aldrig känt den känslan förut. Det blev liksom som en stöt genom hela kroppen, gud jag vet inte hur jag ska förklara. Men kan tänka mig att man kan känna den känslan om man skrapar fram en miljon på en trisslott. Och samtidigt som jag står där och detta pågår inom mig så kollar Erik mig i ögonen och jag ser att hans mun rör sig men jag hör inte vad han säger, för jag är så otroligt chockad. Sen är det som att jag helt plötsligt får panik inombords, för jag står här och håller på att missa ett av de största ögonblicken i mitt liv för att jag inte lyssnar. Det är ju nu det händer, nu måste jag lyssna på vad han säger och suga in varje liten sekund. Så jag tar mig samman och lyssnar på vad han säger. Och det jag hör honom säga är "jag vill spendera resten av mitt liv med dig så vill du gifta dig med mig?" Jag blir varm i hela kroppen samtidigt som jag fortfarande inte kan fatta vad som faktiskt händer. Mitt hjärta håller ärligt talat på att explodera. Jag är så lycklig, samtidigt stressad över hur jag fått kortslutning i hela kroppen, det känns så overkligt, det här kan inte hända typ. Men det gör det och det är så underbart. Då jag helt har tappat kontrollen över kroppen och hjärnan pga all chock är det första jag får ut mig när jag öppnar munnen, "what the fuck." Hahah herregud, killen i mitt liv friar till mig och det jag får fram är "what the fuck"?!?!? Nu får jag presetationsångest istället. Vad håller jag på med. Jag måste visa hur mycket det här betyder för mig. Så jag böjer mig fram och kysser honom. Han skakar, jag skakar, båda så sjukt nervösa och glada, det här är så stort. Jag tänker, nej jag ska inte ha prestationsångest, det här är våran stund, den är fin på vilket sätt jag än reagerar. Så när jag reser mig upp igen så säger jag högt med darrande röst (nästan skriker) JAAA!!

Jag är så otroligt chockad över vad som precis hände, samtidigt sååå glad. Familjen kramar om oss och säger grattis. Klara är typ lika chockad som jag, haha. Erik och jag håller om varandra och jag säger flera fler gånger "vad var det som hände precis" och "friade du just till mig." Det sjunker liksom inte in. Men efter ca femton minuter så har chocken lagt sig och tårarna börjar rinna. Erik lyser och håller om mig. "Jag har varit så nervös" säger han på vägen hem. Väl hemma så skålar vi med bubbel. Jag är så kär. Sen så ligger Erik och jag vakna till sent på natten och håller om varandra och pratar medans vi väntar på att det ska bli morgon hemma i Sverige så vi kan ringa mina föräldrar.

Den sista veckan som vi hade kvar i USA så är det som om jag har blivit nykär på nytt. Jag vill hela tiden vara med honom , att han ska hålla om mig. Och som den blödiga tjej jag är så är det flera gånger jag börjar gråta när jag tänker på vad lycklig jag är som har honom, bryter ihop två gånger på Wallmart och en gång i bilen till påväg till Tampa. Vi pratar lite bröllop och vad vi vill ha för ringar. För ringarna Erik friade med var två stycken silverringar. Han berättade att han ville att jag skulle få exakt den ringen jag ville ha och att vi ska gå till guldfynd tillsammans så fort vi kommer hem.

Lite bilder ifrån de sista dagarna i USA <3

Så när vi kom hem så gick vi till guldfynd och valde ut våra ringar, en vecka senare så kom dom. Jag åkte och hämtade dom för Erik var på jobbet och sen åkte jag raka vägen hem till mamma och pappa för att visa dom. Dom var så fina. När Erik slutade jobbet vid fyra så bytte vi ut våra silverringar mot dom nya. I dom hade vi skrivit varandras namn plus datumet 4/7-2019. På kvällen så åkte vi hem till min farmor och farfar som bor på en jättefin sjötomt i Lervik och åt mat, mös med familjen och åkte båt. Var sååå glad.

Dagen vi fick ringarna <3

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229