Lovisa Wistrands OBS: Flirt är en nutida kärleksroman som utspelar sig i verkligheten såväl som i chatt och på sociala medier. Som bekant gillar jag hur hon skriver fantasy och var därför nyfiken på hur hoppet in i en så annorlunda genre skulle bli för henne. Jag hade något av en hatkärlek till kärlekshistorian i Alvblodstrilogin men i OBS: Flirt golvar den mig totalt.

Det tog en stund för mig att komma in i Lovisas kvicka språk och tempo, men efter några kapitel slogs jag av hur passande det är för den aktuella boken. Att så pass mycket sker online är något som skulle kunna gå antingen väldigt bra eller ganska dåligt och lyckligtvis gillar jag det skarpt. Det känns nära hur relationer i dagens samhälle ser ut och är lätt att relatera till. Jag kom på mig själv med att bli pirrig av att få läsa chattkonversationerna mellan Isabel och Per och kan så väl förstå hur enkla ord och meningar så lätt kan överanalyseras och övertolkas.

Det var även riktigt mysigt att få följa Isabels författardrömmar! Jag imponerades av hennes envishet och disciplin och tyckte det fanns något så behagligt och rofyllt i att få läsa om hur hon satt i mysbyxor och skrev. Förutom att jag ibland kunde tycka att hon var lite för naiv (vilket jag ser har en poäng handlingsmässigt) var hon relaterbar, småquirky på det bästa sättet och väldigt lätt att tycka om.

Jag var lite nervös av kärlekshistorian innan jag började läsa, det måste jag erkänna. Jag var rädd att Isabel skulle hamna i situationer som jag tyckte var så moraliskt oförsvarbara att jag skulle få svårt för både henne som karaktär och romansen, men det hände faktiskt inte alls! Tvärtom blev jag aningen besatt och hamnade i det fantastiska tillståndet att jag både älskade och fruktade att vända blad - för jag ville så hemskt gärna veta hur det skulle gå men jag ville absolut inte att boken skulle ta slut.

Det enda riktigt dåliga jag kan komma på med boken var just att den tog slut och det om något är ju ett himla bra betyg. I nuläget har jag svårt att förstå hur jag ska kunna vänta på den avslutande delen. Som ni nog har förstått gick OBS: Flirt verkligen hem hos mig och jag kan varmt rekommendera den vidare.

Tack Hoi Förlag för recensionsexemplaret!

Strax efter att jag såg filmatiseringen av To all the boys I've loved before läste jag även boken - i omvänd ordning mot vad jag hade tänkt, men så kan det bli.

Boken var, liksom filmen, ytterst gullig och hade karaktärer som var lätt att fastna för. En av historiens största styrkor är dess stora familjefokus, något jag ofta saknar i YA-böcker. Det var riktigt mysigt att få bli inbjuden till familjen Covey och få ta del av deras smågnabb, deras kärlek för varandra och även deras sorg. Kärlekshistorien tilltalar mig också och är fin att följa. Hela grejen med Lara Jeans kärleksbrev som mystiskt sänds ut är underbart rolig och jag kan verkligen förstå hur pinsamt hon tycker att det är.

Ifall du är rädd att bli spoilad kan du hoppa över det kommande stycket. Någonting jag blev lite fundersam över är var den slutshaming som pågick. Är det fortfarande så vanligt? Har ingenting hänt? Jag tolkar det som att boken vill visa på problematiken med sådant beteende och ta avstånd från såna värderingar (eller?) men jag vet inte helt om den lyckades. Försvaret för att Lara Jean inte bör slutshameas är i slutändan att hon inte har sex och inte att tjejer som har sex ska kunna ha det utan att slutshameas. Är det någon som har läst boken och känner igen vad jag menar?

Sammanfattningsvis gillade jag boken. Den var underhållande, rolig och gullig men lämnade kanske inte ett jättestort avtryck efter sig. Precis lagom för vad jag behövde i stunden.

Eftersom det här är sjätte delen i en serie kan spoilers om föregående delar förekomma. Jag försöker däremot hålla det spoilerfritt från stora händelser i den aktuella boken.

Omläsningen av de fem första böckerna i Throne of Glass-serien + prequelnovellen är härmed avslutad och jag har nu läst ut Tower of Dawn, som jag inte hade läst innan. Från början av boken tänkt att vara en novell men blev i slutändan en riktig bok och en del i bokserien. Boken följer Chaol och Nesryn på den sydliga kontinenten och utspelar sig samtidigt som Empire of Storms.

Jag förstår att det var svårt att hålla den här boken till en novell och jag har inget emot att den blev en riktig del i serien men jag tycker nog att den hade kunnat kortas ner något. Mitt intresse pendlade upp och ner under hela boken och är nog den jag har uppskattat minst av Sarah J. Maas böcker. Med det sagt tyckte jag ändå att den var bra.

Efter omläsningen var det roligt att få läsa något nytt av Maas igen. Jag tycker att den bidrar bra till resten av serien, men framför allt är är det intressant att få följa Chaols resa och fysiska och psykiska läkande. Han växte mycket för mig, men det var oundvikligt att jag skulle sakna resten av karaktärerna åtminstone lite. Den sydliga kontinenten är intressant att läsa om och det är roligt att få se ännu mer av den här världen.

Sammanfattningsvis fängslade Tower of Dawn mig inte på samma sätt som de föregående delarna i serien, men anledningarna till det är förklarliga och i slutändan gör det mig inte så mycket. Nu är det inte långt kvar till sista boken i serien kommer ut!