Hem
Hej alla,
Den senaste veckan har varit helt galen, för bara 5 dagar sedan trodde jag att det inte fanns den minsta chans att jag skulle behöva lämna USA på grund av coronaviruset men nu sitter jag här och kan behöva åka hem imorgon. Det går så himla fort att jag knappt ens hinner känna någonting, jag känner mig bara tom. Igår var jag med mina vänner och vi åkte till Wallowa Lake, 10 minuter från där vi bor. Och när jag kollar upp på bergstopparna så fylls mina ögon med tårar, jag har kanske inte märkt av det men lilla isolerade Wallowa County har verkligen blivit mitt andra hem. Vi har mer rådjur än människor, en skola på 130 personer och inte ens ett Walmart men vad gör det när jag hittat en så jävla underbar ny familj här in the Wallowa Mountains? Ju mer jag tänker på det så vet jag inte om jag klarar av att komma hem. Jag älskar Sverige, men tanken på att vara tillbaka på Hammarö får mig att vilja gråta mer än att vilja le. Jag vill inte lämna Oregon. Jag vill inte lämna the Mayhew family, mina bästa vänner Arian och Morgan. Jag vill inte sluta på Enterprise High School. Jag vill inte, jag kan inte. Jag vet inte hur det ska gå men jag får ta en dag i taget, det är ända sättet. Samtidigt är jag så tacksam över allt jag fick uppleva, både bra och dåligt. Tack till er alla, jag älskar er mer än vad som kan förklaras.