Hej alla,
Den senaste veckan har varit helt galen, för bara 5 dagar sedan trodde jag att det inte fanns den minsta chans att jag skulle behöva lämna USA på grund av coronaviruset men nu sitter jag här och kan behöva åka hem imorgon. Det går så himla fort att jag knappt ens hinner känna någonting, jag känner mig bara tom. Igår var jag med mina vänner och vi åkte till Wallowa Lake, 10 minuter från där vi bor. Och när jag kollar upp på bergstopparna så fylls mina ögon med tårar, jag har kanske inte märkt av det men lilla isolerade Wallowa County har verkligen blivit mitt andra hem. Vi har mer rådjur än människor, en skola på 130 personer och inte ens ett Walmart men vad gör det när jag hittat en så jävla underbar ny familj här in the Wallowa Mountains? Ju mer jag tänker på det så vet jag inte om jag klarar av att komma hem. Jag älskar Sverige, men tanken på att vara tillbaka på Hammarö får mig att vilja gråta mer än att vilja le. Jag vill inte lämna Oregon. Jag vill inte lämna the Mayhew family, mina bästa vänner Arian och Morgan. Jag vill inte sluta på Enterprise High School. Jag vill inte, jag kan inte. Jag vet inte hur det ska gå men jag får ta en dag i taget, det är ända sättet. Samtidigt är jag så tacksam över allt jag fick uppleva, både bra och dåligt. Tack till er alla, jag älskar er mer än vad som kan förklaras.

Tjenare!!
Här borta i the pacific northwest så har livet rullat på! Vi har haft AFS mid stay orientation som alltid är lika roligt, jag har besökt U of O vilket var en otrolig upplevelse och jag hoppas verkligen att jag själv kan gå där en vacker dag... Skolan går bra och förra veckan började jag Track & Field och även om mina ben kändes som gelé efter första träningen så är det alltid så himla roligt att vara del av ett lag och umgås med resten av skolan, vi är ju bara 130 elever så man blir som en liten familj! Allt såg riktigt bra ut tills igår kväll när vårt kära lilla virus satte krokben for the whole state of Oregon. Med andra ord, coronavirusets spridning har lett till att alla skolor stängs för resten av månaden, alla sporter har ställts in, prom och graduation är också inställda och vi kan inte resa någonstans eftersom att folk är rädda att det kommer till Wallowa County också. Wiho! Nej, surt är det. Men vi gör det bästa av situationen och jag är inte så väldigt oroad över själva viruset men det är ju drygt att den sista tiden här i USA kommer behöva spenderas i lockdown! Men det är väl en upplevelse det också, och jag och mina kompisar får mer tid att umgås. :)
Hoppas att ni alla runt om i världen tar hand om er, och håll tummarna för att vi utbytesstudenter får stanna kvar de sista 3 månaderna.
Ha det bra!

Heeeeej!
Oj, jag har ju inte uppdaterat på nästan 2 månader! Men jag kan säga er att det är en positiv sak, då jag helt enkelt har haft för mycket för mig för att ens ge bloggen en tanke! Jag trivs oerhört bra i min familj och vi hittar på massa roligt tillsammans, Portland, Bend, the Oregon Coast och många släktbesök, bland annat hos rich Aunt Linda och morbror Seth! Mina älskade bästa vänner är bland de finaste jag vet, ni får ett par bilder på dem med ;) Allt som allt så går allt bra och jag har svårt att tro att över halva tiden har passerat. Hur gick det till? Jag längtar efter att komma hem till Sverige men hur ska jag kunna lämna detta livet bakom i vad som kanske blir en evighet? Ja ni, jag ska njuta allt jag kan det sista halvåret. :))
Ha det bra allihopa!