Är ni less på mina tulpaner? Det är inte jag hehe. Fick tips av en florist kompis att om man vill att de ska stå sig längre så ska man ställa dem i kallt vatten, och fräscha upp snitt ytan varje dag. Nu när jag är ledig varje dag så är det lättare att komma ihåg att göra det. Jag har satt ihop båda buketterna jag fått i en vas, och ställt den i vardagsrummet så jag kan titta på den varje dag, eftersom jag spenderar mest tid i vardagsrummet nu för tiden.

Ja alltså det här med dagsformen är intressant. Igår kände jag mig helt slut. Jag hade så ont, överallt i kroppen. I huvudet, i magen, i fogarna och ischias. Jag kände mig sjuk, typ febrig, försökte vila och sova på dagen men stördes av olika saker hela tiden så det gick inte. Tur jag fick lite positiv energi av mina tjejer senare på kvällen, men jag var nära på att inte fara för att jag mådde så kasst under dagen. Det är omöjligt att säga hur jag kommer att må från dag till dag, jag mår oftast ganska bra på morgonen, äter frukost, och det är liksom efter frukosten som det är avgörande om dagen kommer bli bra eller inte. Idag känns det, peppar peppar, bättre. Men man vet aldrig.

När jag kom hem från middagen igår så fick jag helt plötsligt ont på högra sidan också, alltså ischias. Har hittills klarat mig undan med bara vänstra sidan, så jag har kunnat lägga tyngden på höger och halta mig fram med vänster. Men hur fasiken ska jag göra nu när både vänster och höger sida gör ont? Haha, det går ju nästan bara att skratta åt eländet! Vad annat kan jag göra? Så känns det idag i alla fall, igår var jag så himla låg och nere. Vill inte vara det, vill försöka tänka att det bara är en period och när han kommer ut så blir det bättre. Men när man bara går hemma och har en hel del tid till reflektion och tankar så är det svårt att hålla sig positiv hela tiden.

Nå väl, istället för att fortsätta med min klagofest så kanske jag skulle ge mig på en sån där gravid lista? Tycker de är roliga att läsa på andras preggos bloggar, så jag testar göra en jag också!


Vilken vecka är du i nu?
Vecka 40 (39 +1).

När fick du reda på att du var gravid?
Den 19e juni 2017.

Blev det en chock?
Ja, fast samtidigt inte. Jag kände det på mig på något konstigt sätt,
men eftersom vi försökt så länge kom det ändå som en chock.

Hur gamla är du och din partner?
Jag fyller 31 år (!) om en månad ungefär, och min sambo fyller 35 år i november.

Hur reagerade du när gravtestet var positivt?
Jag skrek rakt ut, sen började jag gråta.


Hur berättade du för din partner att du var gravid?
Han ville inte veta över telefonen så jag väntade till han kom hem från jobbet, när jag hörde han köra upp på gården sprang jag ut på bron och tryckte upp testet i ansiktet på honom och tjöt : " VISST FASEN ÄR DET TVÅ STRECK?!?!?!?!"

Var det planerat?
I allra högsta grad ja!

Vem i er närhet fick veta nyheten först?
Min syster.

Hur gick ni ut med det officiellt?
Vi hade berättat för våra närmsta vänner och familj, sen när vi gjorde det första ultraljudet la vi ut en bild på instagram. Tror jag var i vecka 15 då kanske?

Känner du dig redo att bli mamma?
Ja, det gör jag. Om man nu kan bli "redo". Jag är redo för den nya utmaningen, och för att bebis ska komma ut. Men att bli mamma är sjukt diffust... jag tror aldrig jag kommer "känna" mig som en mamma eller tycka att jag är fullt ut redo...någonsin!

Hur känns det att ha en bebis i magen?
På riktigt det bästa jag varit med om! Närheten, samtidigt som det är en sjukt konstig känsla. Att han ligger där inne, så nära, men ändå så långt bort hehe.

Hur länge ska du vara föräldraledig?
Det är inte bestämt ännu. Jag vet att jag vill jobba några/någon dag i veckan här framöver, inte att jag ska vara ledig i ett år eller så innan jag återgår. Men allt beror på hur det går med bebis och hans behov, vi planerar att ta det lite som det kommer.

Vilken vecka syntes magen i?
När vi var på det första "riktiga" ultraljudet hade magen blommat ut, så jag skulle säga i vecka 19?

Spydde du mycket?
Nej, jag har sjuk kräk-fobi så jag håller det inne så länge det bara går. Lite dumt kanske, för jag mådde rent ut sagt för jävligt till vecka 17 ungefär. Om jag hade varit en normal person hade jag nog kräkts ganska ofta. Men, jag kräktes faktiskt aldrig! Än så länge ska väl tilläggas hehe man vet ju aldrig!

Har du fått bristningar?
Nej det har jag faktiskt inte, trodde jag skulle få det! Jag har ganska mycket ljusa bristningar runt lår och höfter som jag fått under puberteten och viktuppgång i mina tidigare år. Så jag var säker på att jag skulle få bristningar under graviditeten, men de verkar än så länge hålla sig borta. Vet att de kan komma i efterhand, och gör de det så gör det! Jag oroar mig inte för sådant jag ändå inte kan påverka.

Trodde du att det var en pojke eller flicka?
Var HELT övertygad om att det var en flicka. Så när vi fick veta att det var en pojke kom det lite som en chock, dock känns det nu som att jag aldrig skulle kunna vara mamma åt något annat än en pojke haha, så, jag vande mig vid den tanken ganska snabbt. Och ingen av oss tycker det spelar någon som helst roll!

Hur mycket har du gått upp i vikt?
Jag gick ju ner en del i början då jag mådde så dåligt och hade svårt att äta. Så allt som allt har jag nog gått upp runt 7-9 kg?

Hur vill du att din förlossning ska se ut?
Så smidig som möjligt, så smärtfri (hehe) som möjligt, och att jag får stöd och känner mig trygg. Vill helst inte gå sönder så mycket, och om jag gör det, få bra med smärtlindring och eftervård!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Middag på Taco bar igår med mina tjejer. Länge sen vi alla sågs, och vi hade grejer att fira! Både nya jobb och bebisar! Tänka sig, snart är somliga av oss tvåbarns mamma och andra påbörjar nya spännande jobb med allt vad det innebär.

Känner mig väldigt stolt och glad för mina vänners skull! Jag är också väldigt glad att fått ha kommit ur huset en stund och fått känna mig nästintill normal. Jag fick frågan om jag saknar jobbet, och jag skulle ljuga om jag sa nej. Jag saknar jobbet, att jobba, mina arbetskamrater och att ha en mening varje dag hehe.

Jag visste ju att det skulle bli lite så här innan bebis kommer, att jag skulle känna mig lite vilsen och uttråkad. Men när han är här kommer jag ju ha annat att tänka på och sysselsätta mig med!

Det känns i alla fall bra efter god mat, gott sällskap och goda nyheter. Somnade nöjd och glad igår. Vaknat tusen gånger under natten och kan nu inte somna om hehe. Men jag börjar smått vänja mig...

Likes

Comments

​När jag går ​förbi alla fönster i huset och de släpper in magiskt ljus! 
Det är faktiskt en av vårt hus absolut största fördel, ljuset! Särskilt i vardagsrummet. Men tidigt på morgonen är ljuset finast i köket och hallen.

Dock inser man ju när ljuset återvänder att man måste torka fönster. För de är sjukt dammiga och smutsiga, något man inte ser när det är mörkt dygnet runt. Men det får nog vänta ett par månader till. 

När det är så här kallt ute vill man inte direkt stå med öppna 3-glas fönster och hålla på med vatten. Fryser ända in i märgen bara av tanken!​

Likes

Comments

Godmorgon! Det är ljuvligt väder ute, även idag, men tusen minusgrader. Det är lite synd. Inte för att jag är ute, och inte för att jag bryr mig så mycket om grad antalet just nu hehe. Men bara solen, ljuset och tanken på att solen och ljuset snart kommer skänka värme gör en ju helt sjukt peppad på livet!

Här är i alla fall ett av våra babynesten, vi tänkte ta med det till BB, samt filten och snutten. Snutten fick jag av mina fina tjejer på babyshowern och jag tycker den här så himla söt. När jag var liten hade jag en snutte som jag aldrig skildes från, någonsin, den fick inte tvättas heller så den var ganska äcklig. Men om det blir så även med våra barns snuttar så kan jag ju relatera, även om jag nu i vuxen ålder har ett sjukt bacill tänk och bara tanken på otvättade snuttar får mig att rysa.

Det är ju lite roligt det där förresten, vad man har som "snutte" här i livet. Jag hade en, jag tror det var en bakhandduk som mina föräldrar klippt i flera bitar. Min syster hade en nalle, men hon drog inte runt på den så mycket. Hon sov med den varje natt och sådär, men hon behövde den inte så mycket på dagarna. Sam har en nalle, Milian heter han, Mille. Han får, liksom mina snuttar, följa med överallt! Helt adorable som ni kan förstå när han kommer traskandes med en liten luddig brunbjörn under armen oavsett vad vi gör eller vars vi är!

Sen hade jag kompisar som inte har något alls, som klarade sig utan. Jag vet inte vad det säger om mig, eller Sam, eller dem... varför vissa klarar sig helt utan, och vissa måste ha en snutte för att klara livet hehe.

Jo, sen har jag en till fråga jag vill ställa till er! Hur började era förlossningar? Alla säger att "man märker när det är dags". Och det hyser jag inga som helst tvivel om. Men jag skulle vilja veta exakt hur det började, hur kändes det, vars var ni? Hur länge väntade ni med att åka in? Blev ni rädda, peppade, förväntansfulla? Var era sambos/män/kvinnor hemma och kunde hjälpa eller var ni tvungna att ringa hem dem? Vänta på dem?
Det är nog detta jag är mest spänd på, hur ska det börja? Var kommer jag befinna mig när det händer? Mest troligt hemma, för jag är ju typ bara hemma nu för tiden hehe. Kommer vattnet att gå eller kommer värkarna komma först? Många tankar som snurrar i huvudet. Särskilt efter i natt då jag drömde att jag åkte in på BB. Och för att jag idag går in i vecka 40. Sinnessjukt!

Är i alla fall nyfiken på hur det började för er, jag vet att det är olika för alla, och att man inte kan ställa sig in på eller förvänta sig något över huvudtaget, men vill ändå veta! Så skriv gärna, om ni vill dela med er!

Likes

Comments

Ja som jag sagt tidigare så hade jag ett besök hos min bm idag. Sista inbokade tiden innan beräknat datum. Dock blev det ett till besök nästa vecka, för mitt blodtryck var något högt och hon tycker vi ska hålla koll på det. Hon lät inte så orolig, men för säkerhets skull. Dock har mitt blodtryck alltid varit tipp topp så jag blev lite fundersam.

Vi köpte en egen blodtrycksmätare häromdagen faktiskt, och en sån digital örontermometer. Det är enklare att ta tempen på barn med en sådan, och blodtrycksmätaren köpte vi mest för att kunna hålla lite koll då det på Björnens sida brukar kunna vara lite höga blodtryck. Och nu kommer den ju också väl till pass, även om jag måste lita på att min bm har koll så kan det ju vara bra att testa hemma lite då och då.

Jag tror ändå jag vet var det kommer ifrån, eller, för det första var det enligt min bm inte ovanligt att förstföderskor får lite högre blodtryck i slutet av graviditeten. Men sen har jag haft en inre stress, som tydligen visat sig utåt enligt Björnen hehe, de senaste veckorna. Jag har ju snuddat lite vid ämnet tidigare, att det finns människor i mitt liv som kanske inte direkt ger mig harmoni och lugn. De senaste veckorna har det eskalerat och jag vet på riktigt inte vad jag ska göra åt saken.

Det jag har bestämt är att försöka att inte ha så mycket kontakt med den här personen, i alla fall fram till att bebisen har fötts, sen får vi se. Det känns lite dumt att skriva det så här på bloggen, och till er vänner som jag inte orkar träffa just nu så kan jag säga att det inte handlar om er hehe. Det handlar om att min energinivå just nu är på noll och att jag inte orkar göra så mycket mer än att stå ut om dagarna. Den här personen jag talar om är någon inom kretsen av människor som inte räknas som vänner eller kompis, mer familj. Och det är jätte tråkigt att familj inte ska bidra till... positivitet, men så är det ju ibland. Man väljer inte familj, men man måste också komma ihåg att just för att man inte väljer familj så betyder inte heller det att man måste stå ut med vad som helst, eller att man inte har ett val vad gäller umgänge och krav.

I vanliga fall har jag ganska hög toleransnivå, särskilt när det kommer till den här personen. Men just nu när jag själv inte mår bra fysiskt och psykiskt så tänker jag inte stå ut med någonting annat än min nuvarande situation. För både min och bebisens skull. Björnen är också ganska less på mina dagliga nervsammanbrott och frustration hehe, och jag förstår honom! Det viktigaste är att bebisen kommer ut, till en mamma som inte går sönder av inre stress och frustration. Och när det är gjort ska jag ta tag i situationen på allvar. Det lovar jag fasiken mig själv!

Nu ska jag försöka sluta tänka på den här situationen för idag, se om jag kan snoka rätt på någon bra serie att börja sträck se, och längta till i morgon då jag ska träffa några fina vänner och få känna mig normal och social för någon timme.

Likes

Comments

Godmorgon! Jag blir så himla glad att ni är så ivriga att svara på mina frågor och funderingar jag har kring.. ja det mesta vad gäller föräldrarskap, bebisar, men även praktiska saker! Varje gång jag ställer en fråga här så får jag bra och peppiga svar och tips. Jag är oändligt tacksam! För, som ni vet är google en djungel, och även om man får olika svar av även er så är ju ni människor , många av er som jag känner till och känner till era barn och ni verkar alla vara ett gäng härliga människor och barn och jag tycker det är så himla tydligt att även om ni har olika erfarenheter och olika saker funkar för just er så gör ni alla det bästa för era barn och hittar sätt som fungerar i just ER vardag och för era familjer!

Så tack, jag kommer fortsätta ställa frågor, och jag kommer alltid vara tacksam för att ni vill svara och hjälpa mig!

Likes

Comments

Vi förbereder lite varje dag nu känns det som. Om jag hade varit i min forna fysiska form (hehe) hade jag flugit omkring som en virvelvind hit och dit och överallt och gjort allt på en och samma gång. Men nu kan jag som bara planera in en sak om dagen, och om jag lyckas genomföra det så är jag nöjd, och antagligen väldigt trött och slut efteråt hehe.

Vi har flyttat in spjälsängen intill vår säng i sovrummet, planen är att han ska sova i den bredvid mig, och inte mellan oss i sängen. I princip alla säger att det är säkrare och ger bättre sömn både till bebis och till oss. Tänk er bara, en pytte pytte liten bebis mellan mig och Björnen, 110 kg björn som rullar hit och dit i sängen. Herregud...mardrömscenario! Visserligen mysigare att ligga tätt tätt intill på nätterna, men, jag tror nog vi gör oss alla tre en tjänst om vi försöker ha honom sovandes i spjälsäng bredvid oss istället!

Hur gjorde ni, eller gör ni? Sover ni med bebis i sängen, i spjälsäng bredvid? Och hur länge sover man med bebis i samma rum? 

Likes

Comments

Igår hade jag en riktigt pigg dag! Jag orkade till och med städa lite i huset och äta lunch med svärmor. Björnen slutade tidigare från jobbet för att komma hem och hjälpa mig, men han kom samtidigt som svärmor nästan och då hade jag stökat och städat det mesta redan. Så skönt när man känner energin flöda i kroppen. Även om jag senare under kvällen blev ganska dålig i kroppen så kändes det värt det för att få känna sig "normal" och göra något trevligt någon timme.

Svärmor hade med sig tulpaner, och medan jag sov en stund på eftermiddagen kom även mina föräldrar förbi med en bukett tulpaner i matchande färg som Björnen tog emot. Älskar tulpaner, förutom pioner är de nog min favoritblomma. Förknippar dem mycket mer vår och ljusare tider. Vilket vi går mot nu, men det är ju trots allt bara februari ännu, och idag visar termometern -22 grader. Så att påstå att våren är "här snart" är nog en gnutta överdrift hehe.

På tal om vår så ser jag så himla mycket fram emot den här våren! Jag har planer, dock är jag ju inte den bästa på att genomföra alla mina storslagna planer. Men i år kommer jag ju ha mer hemmatid, även om tiden kommer gå mest åt till bebis. Men, jag sa det till Björnen för en tid sedan att jag känner mig så himla mycket "friare" detta året än jag gjort på många många år! Det kan låta jätte knäppt med tanke på att vi snart har en liten som kommer ta all vår tid och som kommer vara beroende av oss. Men jag känner mig fri för att tidigare år har så mycket tid och energi gått åt till att planera att bli med barn, kanske vara med barn vissa tidpunkter så man inte velat göra så många andra planer, eller bara varit för energilös och uppgiven för att orka göra planer. Det har liksom känts meningslöst att planera "meningslösa" saker när man ändå inte fått det man allra helst velat ha.

Ja jag skulle kunna skriva en novell (som vanligt), men detta år kan jag äntligen göra planer med bebis inräknad, jag känner mig så mycket friare för äntligen kommer den där målbilden man haft i huvudet att vara verklig. Sen att den förmodligen inte kommer vara exakt som man tänkt sig det har jag redan nu förstått, ingenting blir någonsin som man planerat och tänkt det exakt. Men det kommer förmodligen bli så mycket bättre!

Idag är Björnen ledig och vi ska nog bara ta det lugnt, i afton ska han iväg på en grej som har med hans eftersöks uppdrag att göra. Och jag ska väl i vanlig ordning... vila hehe. Men i morgon är det dags för det sista besöket hos BM innan beräknat datum, och jag hoppas hon kan hjälpa mig med foglossningarna och tips kring det. Och på torsdag ska jag ut och äta för att fira min vän Emmas nya jobb. Känns bra med några inplanerade saker, så blir jag inte tokig av att "bara" gå hemma!

Likes

Comments

​Helt fantastiskt ​att vara nere på ensiffrigt! Det känns lite konstigt att vi faktiskt är det nu. Även om tiden alltid går framåt, och det är framåt vi alltid strävar hehe. Jag har de senaste dagarna försökt att inte deppa för mycket över min nuvarande fysiska situation. Men det är svårt, både för att jag är en grubblare (finare ord för "tycka synd om sig själv person"), men också för att det ständigt gör sig påmint. Varje gång jag ska stå och gå, och nu även när jag sitter och ligger i vissa ställningar så får jag så fruktansvärt ont. Tidigare har jag ju kunnat krypa, men nu spelar det som ingen roll, för även om det gör mindre ont att krypa så får jag mig knappt upp från krypande ställning. Så, det är pest eller kolera hehe.

Jag hoppas innerligt att bebis kommer på utsatt tid, helst tidigare. Men jag läste någonstans, har kanske redan nämnt det också, att 70 % av förstföderskor går över beräknad tid. Och varför skulle just ​jag ​tillhöra de 30 % som ​inte ​går över tiden? Någonstans måste jag ställa in mig på att i alla fall gå tiden ut, till och med längre. För annars blir jag nog knäpp, eller i alla fall väldigt besviken om det inte blir så.

Jag känner än så länge inga symptom på att förlossning skulle vara på g, men då är det ju inte så för många. För flerparten verkar det som att man egentligen inte känner så mycket alls förrän det sätter igång, och att det kan vara svårt att veta även då, tills de riktigt onda värkarna startar!
Jag har förstås mer sammandragningar nu, och har nog haft en och annan förvärk också. Men så hör man ju att många har det från vecka 20 någonting, så det är ju inte mycket att hänga i granen heller vad gäller förlossnings start. Och ingenting som gör ont ska jag tillägga. Dock är det lite obehagligt nu när hela magen dras ihop i en sammandragning, den är ju så full av bebis, förut när den blev hård av en sammandragning kändes det ändå som att det fanns plats över eller hur jag ska förklara det. Nu när bebis tar så mycket plats och det är så trångt så känns det som att magen bokstavligen ska spricka när den blir sådär hård!

Jag måste försöka att inte tänka på det så mycket, han kommer när han kommer. Men det är svårt. Både för att man längtar så innerligt men också för att jag hoppas att mina fogsmärtor ska försvinna eller i alla fall förbättras efter han kommit ut! Men jag måste helt enkelt försöka njuta av den här sista tiden ändå! Det är ju trots allt ganska härligt att kunna slumra till när som helst under dagen, vilket behövs då jag sover riktigt dåligt just nu. Jag vaknar säkert 5-6 ggr per natt, går på toa, har ont i magen eller ryggen eller fogarna. Men så länge jag kan få ro och vila under dagarna tycker jag det ändå är ganska ok!

Och tänk att jag kan se obegränsat med OS eller Netflix! Bara en sådan sak, vet inte hur många gånger man suttit på jobbet och önskat att man kunde få ligga hemma i soffan och se på netflix en hel dag utan dåligt samvete hehe. Det kan ju jag göra nu! Men allting i lagom dos antar jag. Jag misstänker att jag kommer se tillbaka på den här tiden och inte förstååå hur jag kunde värdesätta tiden bättre, när liten har skrikit en hel natt eller när man inte får gå på toaletten ensam, eller när man inte hunnit duscha eller äta på en vecka hehe. 

Men, uppenbarligen så går ju tiden framåt, och han kommer ju att komma ut. När hur och var kommer jag aldrig kunna påverka, så det är bara att fortsätta bita ihop, försöka njuta av den sista tiden, och prata med min BM om fogarna när jag ska dit senare i veckan för och se om det finns någon lindring!

Likes

Comments

​Godmorgon! ​Det här är en annan del av vårt hem, vardagsrummet. Den del ni oftast får se. Vårt vardagsrum är gigantiskt. Består av två delar egentligen, jag tror att det en gång i tiden var uppdelat i två rum, ett sovrum typ och en vardagsrums del där vi har vårt matsalsbord nu. Om det är de som bodde i huset innan oss, eller om det hände ännu tidigare vet jag inte, men sen öppnades det upp och blev ett enda stort rum.

Den mindre delen med endast ett fönster har vi valt att göra till tv-rum, det blev bara så när vi flyttade in. Men eftersom det är mer fönster i matsalsdelen, och betydligt bättre ljus och utrymme så kändes det naturligt. Vardagsrummet är ett sådant där rum som jag inte riktigt kan bestämma mig för om jag är nöjd med eller inte. Möbelmässigt tycker jag att vi har det vi behöver, dock skulle jag vilja ha en ny tv möbel. Den vi har nu är den vi haft sedan vi köpte lägenheten, där vi bodde i över 8 år hehe. Det är inget fel å den, förutom färgen kanske, och att den väger 10000 kg, men hade gärna velat ha någon som passar mer till det andra.

Jag vill helst inte ha för mycket prydnader och små kraffs i vardagsrummet, men samtidigt är det ett så stort rum, så har man ingenting så ser det väldigt naket ut! Det är en balans... som jag inte är så bra på, ni vet ju jag och inredning...

Något jag gärna skulle vilja ha är en fin matta under matsalsbordet. I vanliga fall, inte på bilderna här, men i vanliga fall har vi en stor och mysig matta under soffbordet och soffan. Men just den här dagen hade det hänt en olycka, en av hundarna var dålig och hade kräkts på mattan så den stod just och torkade nere i tvättstugan efter skurning och skrubbning hehe. Mattor gör ju så himla mycket med ett rum tycker jag! Har varit på jakt efter en matta till matsalsdelen länge nu, men hittar ingen som känns klockren och som jag velat investera i.

Tänkte fortsätta visa er delar av vårt hus. Kanske vårt lilla gästrum, och bebisrummet mer i detalj, och ja, även vårt sovrum. Dock är det kaos i gästrummet just nu. Björnen sover där ganska ofta, för jag väcker honom på nätterna med min dåliga sömn, och barnvagnen står där för den ryms inte någon annanstans. Vårt sovrum är väl ok, men jag planerar att göra om lite där inne någon dag då jag känner mig bättre så jag tänkte vänta till efter det.

Likes

Comments