Efter mycket om och men fick vi oss till slut iväg på en liten hockeykupp i förmiddags! Björnens syskonbarn Loui spelade sin första hockeykupp, och även om Björnen var bakis och nyvaken så för vi iväg för att hejja på honom!

Han var jätte duktig men tyvärr såg jag inte så mycket av matchen då jag mest jagade efter Affe. Ska inte säga jaga iof, för jag behövde egentligen bara hålla koll så han inte ramlade eller stupade nerför någon läktare hehe.

Vi tog på honom vinterskor och skulle testa låta han gå i dem, jag trodde han skulle snubbla hela tiden och vilja bli buren, men efter en liten vurpa så fixade han det galant, och nu är det som han inte gjort annat än att gå i skor! Så duktig!

På väg hem handlade vi lite, och så blev det lunch och en sovstund för Affe innan mamma och pappa kom hit på tårta. Jag fick jätte fina rosor av mamma, och en ansiktsbehandling, som jag redan gjort hehe, men det var en jätte uppskattat födelsedagspresent!

Både jag och Björnen har varit helt slutkörda idag, han för att han var ute på krogen igår, jag för att jag tydligen inte tål någon slags stress nu för tiden och blir skör och trött för minsta lilla hehe, plus att jag antar att jag fortfarande inte är 100% kry. Därför tänker vi gå och lägga oss när Affe somnat, vi ska se någon serie på datorn i sängen, men vi vet båda två att det egentligen innebär att vi somnar inom tio minuter hehe.

Vi gör inte så mycket annat än att gå, mest Affe då. Han går som han aldrig gjort annat. De senaste dagarna har jag varit dålig, febrig, yr, ångest- men what else is new?

Jag tänker mycket på tiden innan ångesten och hur lätt allt var då. Sen tänker jag att livet på många sätt fortfarande kan vara så lätt, bara jag inte lägger krokben för mig själv hela tiden.

En klok människa sa i och för sig att ingenting är konstant. Livet ändras, man själv ändras, människor runt en ändras, allt är inte alltid till det bättre men alla förändringar medför någon slags lärdom och berikning.

Är det någonting åldern lär en så är det att känna lite mer ödmjukhet inför livet. Först blir man förvånad och frustrerad över att allt inte kan vara perfekt jämt, sen ser man det med klarare ögon. Så klart det inte kan vara det! För att uppskatta de ljuvligaste delarna av livet måste man även gå igenom de mörkaste.

Och med det sagt- idag ska jag duscha, för det har inte varit prio de senaste dagarna. Jag ska försöka skaka av mig den här sjukdomskänslan jag har i kroppen, och jag ska fara och köpa en tårta. Delar av min familj kommer hit i eftermiddag för, yours truly fyller år i morgon! 32 år. Sinnessjukt!

Igår hämtade vi ett paket som vi fått från min familj i Sydkorea. Det innehöll födelsedagspresent till Affe i form av traditionella koreanska kläder!

De hade även skickat med ett litet fotoalbum med foton på dem alla. Åh jag blev så rörd och det var en helt perfekt present!

Kläderna passade Affe perfekt och hur söt blev han inte i dem?!
Är så tacksam!