Utkast: 12/1/17

Jag famlar med nycklarna till lägenheten och går med lättsamma steg mot bilen som står parkerad några meter ifrån det gulvita lägenhetshuset. Trots att klockan är halv nio och jag enbart fått tre timmars sömn känner jag mig ovanligt levande.

Lättnaden och den levande känslan börjar försvinna ju närmre jag kommer den stora gula byggnaden. Ju närmre jag kommer parkeringen som alltid lyckas vara upptagen. Egentligen vet jag att jag kanske kommer sakna den här platsen om ett år när jag gått ut men för tillfället är det den sista platsen jag känner för att spendera de kommande timmarna på. Jag vill bort, hem och tillbaks till min säng, dra täcket över huvudet och drömma mig bort. Min motivation är som bortblåst och för tillfället känns trean som en katastrof. De nya lärarna vi fått måste nog vara de mest förvirrande personerna vi stött på hittills och tro mig, min gymnasietid har varit fylld med knäppisar.

Jag kan inte vänta tills detta är över, trots att det kommer kännas märkligt att inte ha en plats att gå tillbaks till, och trots att jag redan vet att jag kommer förlora kontakten med majoriteten av klassen. Jag känner mig bara så klar. Undrar om jag kommer känna likadant när dagen faktiskt är här? Det är ju faktiskt nästan att halvår kvar. Jag vet inte, vi får väll vänta och se.

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229