Seidur och Mediciner

Vaknade av djävulens huvudvärk imorse. Somnade om ett par timmar och duckade för sms. Har börjat packa lite smått inför morgondagens takeoff och lyckats bli av med tvätthögen som mer eller mindre tagit över golvet i badrummet.

Om en stund ska jag iväg och rida. Ska bli skönt att koppla bort allting annat en liten stund. Jag har fått lite frågor på sistone angående depression och mediciner. Jag har precis bytt tillbaks till mina vanliga efter att ha testat en ny sort i några månader. Är verkligen en sån som förespråkar att testa. Minns inte hur länge jag gått på mina nu men jag har absolut inga planer på att sluta. Däremot tror jag absolut inte att medicinerna gör underverk, men de gör det hållbart. Att jag varit deprimerad så länge jag kan minnas är nog ingen nyhet för de flesta. Men i vintras fick jag ett av mina värsta nedgångar och jag trodde verkligen att jag skulle dö där ett tag.

Min räddning var förmodligen Seidur. Min lilla islandshäst jag fått hyra av en kompis. Jag har inte varit intresserad av hästar på flera år och hade egentligen inga planer på att bli det heller. Det var av en slump Elin frågade om jag ville hänga med på en tur och sedan blev jag fast. Jag tror inte att jag varit så bra som jag varit sedan jag träffade honom på flera år. Jag kommer upp ordentligt, jag engagerar mig och framförallt tänker jag mindre.

Numera gosar jag bara. Sedan har jag självklart dippar också, men de är lättare att överleva nu.

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229