Nätterna är värst

Har aldrig någonsin trott att man kan sakna någon så mycket som jag saknar min mormor, speciellt på nätterna. Då brukar jag sätta på mig hennes ring och hålla i den tills jag somnar. Då känns det som om hon är där, konstigt men hon känns närmre. Hon var min bästavän. Vi har alltid varit nära, hon var den första jag ringde när någonting hände och hon ringde flera gånger per dag. Att hon försvann helt utan förvarning känns overkligt, har inte hunnit ta in det än, telefonen är tyst och det kommer den förbli.

Spenderade halva tvåan hos henne, varje rast och varje hål. Hade svårt att veta vart jag passade in i början jag vill bara fly och det gjorde jag, flydde till henne. Är så oerhört tacksam över att få haft henne som min nonna och för alla minnen. Tiden på sjukhuset känns som en illusion, som om det inte var verkligt. Fick några minuter ensam med henne under den tiden. Då pussade jag henne på pannan och sa att jag var där, att hon inte ska vara orolig och att hon är bäst, bäst på alla sätt och att jag ska göra henne stolt, något jag hoppas att jag lyckas med.

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229