Jag Träffade Selena Gomez

Trettioförsta augusti 2013.

Minns det som det var igår trots att det snart är tre år sedan, wow säger jag bara. Jag och Lisa åkte till Stockholm vid fyra på morgonen, köade ca tolv timmar i spöregn (!!), vilket resulterade i att mitt hår blev kaos. Trots att vi satt tolvtimmar gick tiden vansinnigt snabbt, berodde nog på att vi träffade väldigt många härliga människor där.

Vid tre fick jag gå till en annan kö, då jag hade meet and greet och Lisa hade vanlig. Träffade Sofia och Sanna och vi stod bland de femtio första om jag minns rätt. Man stod i kön i kanske två timmar, sedan var det incheckning och sedan en ny kö. Minns redan då hur nervös jag var, hade svårt att andas och jag skakade hela tiden. Den nya kön varade i kanske en timme sen började det röra på sig, den ena personen efter den andra kom ut gråtandes ur rummet där Selena befann sig och plusen steg varenda minut. Jag var sist utav oss tre, Sanna gick in först, sedan Sofia och sen var det ja, jag.

Kommer aldrig glömma känslan av att gå in i rummet. Det var ett svart draperi man skulle passera och jag minns att jag tänkte att på andra sidan, där står mitt allt. När jag gick bakom så står hon där och ler, allt jag kan få fram är oh my god ca trettio gånger och sedan börjar jag gråta. Jag gråter som aldrig förr medan hon kramar om mig och säger '' aww don't cry''. Hade dessutom med en påse med en scrapbook som hon får och säger '' Is this for me? It's so sweet of you '' och sedan frågar hon om jag är redo att ta bilden. Efter det lyckas jag äntligen säga '' I love you so much, thank you for everything you do you're my everything ''. Jag vet väldigt kreativt men ja, och hon säger '' Aww I love you too and I really appreciate it, thank you for all the support ''. Sedan var det dags att säga hejdå, kramade henne för tredje gången och sedan fick jag gå. Skulle säga att allting kanske tog tre minuter vilket låter jätte kort men jämfört med andras är det en evighet.

Efteråt var alla tre hysteriska, jag skojar inte. Vi var eld och lågor över vad som precis hänt och tårarna slutade inte forsa. När vi väl kommer in i arenan är allt jätte snurrigt, jag är helt borta och i chock över att jag fått träffa henne. Vi hinner inte knappt ställa oss innan jag säger '' Sofia, jag tror jag svimmar nu''. Sen är allt svart, minns att en okänd röst säger '' Jag har dig prinsessan '' och sedan ligger jag bland sjukpersonalen tills Lisa kommer. När jag väl är på benen lyckas vi armbåga oss fram så vi är vid staketet och sedan börjar allt, var så lycklig och är det fortfarande.

Att jag träffat henne efter 6 års väntan är fortfarande overkligt och att jag snart ska göra det igen är bara sjukt.

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229