Utkast: 04:48 på caféet

“Ditt namn stavas likadant framlänges som baklänges, visste du det?” konstaterar han och tittar frågande på mig.

Jag tittar skeptiskt på honom, han som nyss bjudit på en blaskig drink inne på Caféet. Han med den rosa skjortan och med en svartgrå jackan hängandes över stolen bredvid. Han är söt, pojkaktig och nonchalant, och nu tycks han vänta på ett svar. Dessutom verkar han tro att han är den första som någonsin berättat detta för mig. Att mitt namn faktiskt, på riktigt stavas likadant framlänges som baklänges. Han ser stolt ut. Som om han precis fått en uppenbarelse som han senare ska få ta emot nobelpriset för.

“Mhm'' mumlar jag och fortsätter sippa på min syrliga drink.

“Ska du inte säga tack?”

“Tack?”

“Du verkar inte så pratsam, synd.. För du är snygg..” fortsätter han

''Jaha, nä.. tack?'' säger jag igen.

Vi granskar varandra från varsin sida av det kvadratiska bordet och det är inte svårt att förstå att han inte är helt nöjd med mig som sällskap. Han blänger lite medan han dricker sin vodkaredbull och knapprar med händerna i bordet. Jag försöker komma på något att säga för att lätta upp stämningen men inser snabbt att han är lika intressant som en icapåse. Han tittar länge på mig, som om han försöker se in i mig, se vad som döljer sig bakom det ljusbruna håret. Om han bara visste.

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229