Vaknade av djävulens huvudvärk imorse. Somnade om ett par timmar och duckade för sms. Har börjat packa lite smått inför morgondagens takeoff och lyckats bli av med tvätthögen som mer eller mindre tagit över golvet i badrummet.

Om en stund ska jag iväg och rida. Ska bli skönt att koppla bort allting annat en liten stund. Jag har fått lite frågor på sistone angående depression och mediciner. Jag har precis bytt tillbaks till mina vanliga efter att ha testat en ny sort i några månader. Är verkligen en sån som förespråkar att testa. Minns inte hur länge jag gått på mina nu men jag har absolut inga planer på att sluta. Däremot tror jag absolut inte att medicinerna gör underverk, men de gör det hållbart. Att jag varit deprimerad så länge jag kan minnas är nog ingen nyhet för de flesta. Men i vintras fick jag ett av mina värsta nedgångar och jag trodde verkligen att jag skulle dö där ett tag.

Min räddning var förmodligen Seidur. Min lilla islandshäst jag fått hyra av en kompis. Jag har inte varit intresserad av hästar på flera år och hade egentligen inga planer på att bli det heller. Det var av en slump Elin frågade om jag ville hänga med på en tur och sedan blev jag fast. Jag tror inte att jag varit så bra som jag varit sedan jag träffade honom på flera år. Jag kommer upp ordentligt, jag engagerar mig och framförallt tänker jag mindre.

Numera gosar jag bara. Sedan har jag självklart dippar också, men de är lättare att överleva nu.

Fick finbesök av min bästis i helgen.

Tänk att jag hade turen att träffa henne på Silver en sommarnatt i juni? Hon är så bra och så himla himla smart. Henne ska ni absolut inte bråka med. Inte med de andra ur gänget heller för den delen.

I lördags drog vi ut i Linköping. Tog några glas med Isabelle och hennes kompis Hanna innan vi drog och vidare ner mot Ågatan. Olivia vinglade till på shotluckan och fick oss nästan utslängda. Otroligt oprovocerat i ärlighetens namn. Kom hem någon gång på natten och Törnrosa striked again. Olivia har ju nämligen en släng av narkolepsi eller liknande. Hon kan verkligen däcka var som helst, när som helst. Denna gång på en perrong.

Igår hängde vi i Linkan nästan hela dagen. Åt lunch och spenderade pengar på Hönke.

Idag har jag däremot jobbat och på onsdag sticker jag till Amsterdam? Har absolut ingen aning om vad jag ska ha med dit så det kommer garanterat bli morgondagens problem.

Way Out West helgen avslutades förra helgen och likaså sommaren. Det är iallafall så det känns nu när höstens kyla börjat leta sig fram. Det var en helg full av fart och djävulskap. Absolut ingenting var i sin ordning, precis som det ska vara.

Jag och Emelie levde loppan under festivaldagarna. Vi flöt runt på olika fester under dygnets alla timmar och träffade gamla och nya vänner. Finns inget som kan beskriva WOW helgen. Det är verkligen årets höjdpunkt och dessutom är verkligen varenda kotte där. Som en samlingsplats för alla som är minst lika galna som vi. När klubbarna började stänga hamnade vi istället på märkliga efterfester eller tappade bort oss på Göteborgs gator.

Men nu har verkligheten slagit tillbaks. Jag har börjat på ett nytt jobb och jag stortrivs. Vikar på Lillgårdsskolan i Linköping vilket också är min gamla grundskola. Var en aning konstigt att numera vara kollega till ens gamla lärare men det rullar. Inte nog med det så har jag även min faster i samma byggnader, så får dessutom se henne lite oftare än vanligt.

Kan dock medge att jag saknar den gamla skolan jag jobbade på, trots att jag höll på att få fnatt där innan sommarlovet bröt ut.