Min matchingprocess

Jag kan fortfarande inte fatta att jag kommer bo 50 minuter ifrån detta där^ om 45dagar. Hur galet är inte det?

Jag har fått lite frågor angående matchingprocessen samt hur jag hittade min familj osv, så tänkte att jag skulle sammanfatta det i ett inlägg. So here we go!

Först och främst för att kunna matcha med en familj så måste man "anmäla" sig hos en organisation som jobbar med au pairer och har kontakt med en liknande organisation i USA. I mitt fall så har jag valt att vända mig till STS. Man börjar med att ansöka och efter det ska man göra en massa grejer. När man sedan är godkänd på alla punkter, så kommer man att få skapa sig som en slags "facebooksida", där det står om din erfarenhet av barnpassning, om dina driving skills, dina intressen och ett personligt brev till din future hostfamliy. Här lägger man även upp bilder på sig själv, med barn och familj, samt en film där man pratar om sig själv. När den sidan sen är klar så kan familjer som söker efter en au pair gå in här och leta helt enkelt. Om en familj är intresserade av dig så får du ett mejl om detta och sedan brukar även familjen själv mejla till en rätt snabbt. Detta är alltså såhär en matchingprocess börjar. Tycker du familjen verkar bra, så är det bara att bestämma tid för en telefon/skype intervju och sen är det bara att köra.

I min matchningsprocess så har det egentligen tagit bra mycket längre tid än vanligt och jag har sagt nej till mer familjen en vad som enligt är tillåtet. Detta beror på att jag var jätte osäker på när jag ville åka och om jag ens ville åka ett tag, så jag har fått ändrat mitt avresedatum två gånger. Men tillslut bestämde jag mig för att åka i april. Inför min första intervju var jag så nervös att jag trodde jag skulle svimma, men man inser snabbt att familjerna har full förståelse för att ens engelska inte är lika bra som en amerikan, dock är alla lika förvånade hur bra vi svenskar pratar engelska. Pressen över att framstå som en riktigt positiv och säker person är också enormt stor, att förmedla sig på engelska när man är extremt är nervös är verkligen inte det lättaste ibland, men det löser sig.

När jag fick mejlet av denna familjen som jag nu har matchat med, blev jag med en gång fylld med en positiv känsla och redan efter första intervjun kände jag en bra känsla i hela kroppen. Pratade bara med mamman först och vi bestämde att vi skulle prata igen några dagar senare. Jag fick även möjlighet att skypa med deras nuvarande au pair, vilket jag tyckte var super bra. Klart att familjen säger allt positivt om sig själva, så kan vara bra att höra från en utifrån hur dem upplever allt. När vi pratades vid andra gången så ställde vi lite mer frågar, lärde kände varandra ännu mer och hon visade mig runt i huset osv. Jag fick även träffa barnen och efter seriöst två minter säger tjejen "I want her to come here." Asså förstår ni min lycka? Blev så glad och efter det kändes det mer och mer som att det skulle bli familjen jag kommer matcha med. Vi pratade igen dagen efter för att jag skulle från träffa pappan i familjen. Efter att jag hade träffat hela familjen, mejlade dem och sa att dem skulle sova på saken och att jag skulle få ett svar imorgon om vi skulle matcha eller inte. Tror ni jag sov något den natten? Svar nej, var så nervös och från det att jag vaknade vid tio tiden uppdaterade jag min mejl var femte minut, trots att det är 6 timmar tidsskillnad. När det tillslut plingade till i min inkorg och jag såg att jag hade en matchförfrågan, så bokstavligen hoppade jag upp och ner av lycka. Det kändes verkligen så bra och det känns fortfarande lika bra och jag kan verkligen inte vänta tills jag får flytta in hos dem och lära känna dem ännu bättre.

Efter att ha pratat med rätt så många familjer och mejlat med ännu fler, så kan jag lova er att man känner med än gång om det är en familj man klickar med eller inte. Dock ska man absolut inte matcha redan efter första intervjun och det vill heller inte organisationen att man ska göra. Jag pratade till exempel med en mamma och efter första intervjun kändes det skit bra och efter andra kände jag bara absolut inte. Så kasta dig inte in i matchning bara för att du känner dig stressad eller för att du är rädd att det inte kommer höra av sig några mer familjer, för trust me, det gör det. So yes, "You'll know when you find the one."

Är det något mer ni vill veta som är det bara att kommentera nedanför så svarar jag så snabbt som möjligt! xx

Gillar

Kommentarer