9 months in america

Åh så hade det gått 9 månader och lite till. När den 4 januari var här, befann jag mig i Florida med familjen så hade inte ens en tanke på att skriv detta inlägg. Men nu när jag har kommit hem igen och lämnat familjen igen så känns det mer passande.

Det har gått 281 dagar nu sen jag flyttade hit och jag blir verkligen bara helt paff när jag ser den siffran. 281 dagar är en lång tid och det har ändå bara känts som typ max 100 daga? Det går inte ihop för mig hur man kan hata jobbet en dag och bara vilja åka hem men ändå går tiden as fort?! Man lever ju för helgerna som au pair, men jag jobbar i stort sätt varje lördag så lever liksom enbart för söndagar. 1 dag av 7 som jag är helt ledig och ändå går tiden fort, hur? Det är för evigt ett mysterium.

Tiden med familjen hör i USA gav mig verkligen ny energi och det känns verkligen lättare att jobba nu. Innan dem kom hit var jag verkligen nere i en dip och jag tyckte verkligen det var så tråkigt att vara här, ville bara hem och bort här ifrån. Men nu när det står 74 dagar kvar på nedräkningen till jag och Alex drar på livets resa i Cali och Hawaii så känns allt verkligen bara så mycket lättare.

Är peppad på min sista tid här. Ska spendera så mycket tid jag bara kan inne i city, umgås med Johanna och Sara så mycket jag bara kan eftersom dem ej åker hem samtidigt som mig - usch kommer vara så hemskt att säga hejdå till dem. Ja men jag ska verkligen bara ta vara på tiden till max och göra allt jag ej har gjort inne i city än.

Förra veckan fick jag mejlet om att requesta mitt flyg hem och det kom lite som en chock. Precis när jag kom hit hörde jag om hur au pairer fick det där mejlet och jag kände bara "whooooho dem har vart här så länge, tänk när det där är jag?" och så helt plötsligt är det jag. När hände det liksom? Jag har ej skickat inne en förfrågan än när jag vill att mitt flyg ska gå, på något sätt så känns det lite läskigt. Mitt äventyr är snart över och snart kommer jag befinna mig i lilla Varberg igen med nada aning med vad jag ville göra i livet.

Hade förhoppningar om att jag skulle komma på vad jag vill göra resten av livet under tiden jag var här, men verkligen inte. Har verkligen ingen aning. Ska försök hitta mig ett jobb som jag tycker är lite roligt iaf, Gekås var inte mig grej alls och jobba med barn (iaf så små som jag tar hand om) är inte 100% min grej. och spara ihop så mycket jag bara kan och resa ännu mer. Skulle vilja åka runt i Europa, besöka Bali, Sydafrika och Sydamerika. Sen borde jag väl även kanske komma på vad jag vill göra med livet, men äh det löser la sig.

I mina första såna här inlägg brukade jag ju skriva en lista med nya saker jag hade upptäckt med USA under den senaste månaden och denna månaden har jag faktiskt insett lite saker.

- Florida är som ett annat land. Det var så lugnt där? Folk tuttade inte med bilarna när man inte körde direkt vid trafikljusen och det var verkligen bara så mycket mer laid back.

- Florida är verkligen uppbyggt för att köra bil, asså extremt mycket. Det gick inte att ta sig runt utan en bil.

- Har nämnt det innan, men jag har stört mig så extremt mycket på mig det senaste, dem är så sjukt efter i tiden här. Det faktum att landet typ får panik av snö och bara faller ihop. Eftersom dem ej har dubbdäck så kan dem ej köra på snö och eftersom landet är uppbyggt på att köra bil så blir dem liksom fast hemma. Liksom såhär var det kanske på 1700-talet i Sverige? Fast nä vänta, det har aldrig vart så i Sverige, får vi vågar ju faktiskt gå ut i snö.


Gillar

Kommentarer