10 months in america

Vi kan ju vara överens om att tiden går fort när man seriöst inte ens minns att man har vart här i tio månader förens tre dagar efter. Tänkte hela januari att shit, snart kommer jag skriva inlägget om att jag har vart här i tio månader, men så glömmer jag av det? Stabilt liksom. Men nu är det alltså bara två månader kvar av detta äventyr, hur stört är inte det? Minns liksom inlägget jag skrev när jag hade vart här i 2 månader och det är nu 8 månader sen, liksom wtf? Är så taggad på att åka hem, men samtidigt helt förstörd för att jag vet att jag ska lämna kvar Johanna och Sara här och även skiljas åt ifrån Alex. Även fast vi båda kommer vara i Sverige så är hon i Stockholm och jag i Varberg. Även hemskt för att jag ska lämna New York. New York som får mig att må bättre än bäst. Jag kan gå runt där inne med -100 dollar på kontot och ändå vara lyckligaste i världen. New York är magiskt och jag vet inte om jag någonsin kommer känna mig så hemma som jag gör där.

Den sista tiden här ska jag verkligen försöka ta vara på tiden till 100%. Ska spendera så mycket tid som möjligt inne i city. Vara med Johanna, Sara och Alex. Och bara njut av tiden här. Jag är verkligen extremt färdig med au pair jobbet och har verkligen zero ångest över att jag ska åka hem. Det har vart en bra erfarenhet och super kul att få uppleva hur en amerikansk familj lever och få lära sig om hur sjukt annorlunda livet i USA faktiskt är. Men jag är liksom nöjd nu, har insett för länge sen att Sverige är 100 gånger bättre och att USA och americans verkligen är efter i tiden. Är redo att komma hem till automatiska rödljus, köttbullar och folk som är medvetna att världen har mer länder än USA, Kanada och Mexico.

Det är 47 dagar kvar till min resemånad börjar, 47 dagar kvar tills jag lämnar Chappaqua min värdfamilj och min vänner här. 47 dagar kvar att gör legendariska, lets go!!

Gillar

Kommentarer