Försöker äta frukost men frustrationen växer inom mig,  jag känner verkligen hur den tar över mer och mer. Jag orkar inte med mornarna längre, att allt skall hänga på mig och bara på mig är inte hållbart. Jag börjar varje morgon med irritation och stress, det är inte långt ifrån att jag sätter mig ner och bara gråter, och huvudvärken kommer oss ett brev på posten varje gång.
Jag önskar så att jag slapp detta eviga tjat och detta eviga stressmoment som bryter ner mig mer ovh mer. Självklart lider jag med honom och önskar verkligen att jag kunde ta bort all hans smärta och trötthet som han plågas så av varje dag och därav inte kommer upp på morgonen. Men det kan inte hänga på mig längre, nu orkar jag faktiskt inte mer, jag kan inte pausa mitt liv och vara så låst till hemmet och vara så fruktansvärt orolig så fort jag skall göra något och kanske inte vara hemma på morgonen. Det måste bli en klar förändring och det är snarast!
Vi har prövat allt, läkarna hittar ingenting, medicinerna verkar inte ge den effekt som läkarna önskar och sömnlabb och röntgen visar ingenting!
Vad händer nu? Vi kan inte bara stå här och trampa, iaf inte jag, jag håller inte ihop för detta längre, det är ett sånt stort ansvar som vilar på mina axlar, allt hänger på mig och det funkar inte längre.
Jag har gjort allt jag kan och vet verkligen inte längre, men en sak är jag väldigt säker på och det är att jag inte orkar mer, jag måste backa nu innan jag verkligen bryter ihop.
Jag vill hjälpa och jag vill stötta, jag vill göra allt för honom samtidigt som jag inte vet vad jag skall göra längre, det gör mig ledsen och jag känner mig återigen svag och värdelös. Jag kan ju såklart inte jämföra mig med hur han har det varje dag, jag ser ju hur ont han har och hur konstant trött han är, hur han har rasat i vikt och jag lever tillsammans med hans dåliga humör där man känner sig både ouppskattad och ivägen nästan varje dag.
Jag önskar så att han kunde få må bra och att vi slapp denna frustration och irritation och stress mellan oss som kommer som ett brev på posten ihop med detta.
Jag är redan så trött i huvudet och tar in mer än vad jag klarar av att sortera i skallen just nu, känns som jag hör allt som händer omkring mig och vissa ljud gör tom ont i mig.
Imorgon kommer jag be honom ringa läkaren igen för nu räcker det, nu får de hitta något eller hjälpa på annat sätt för jag kan inte dra detta själv längre, jag vill kunna vara så positiv och glad och full av energi hela morgonen och sen hela dagen som jag oftast känner när jag vaknar, men som dock försvinner snabbare än en katapult som svingar iväg något i en väldans fart, önskar jag någon gång kunde starta dagen utan stress och utan hjärtat och andan i halsgropen,  jag kan inte ens äta frukost på morgonen pga stressen som omsluter mig, jag hinner helt enkelt inte med mig själv, och hur bra är det när man faktiskt har en så allvarlig sjukdom som diabetes?

Ha en fin Torsdag och ta hand om er och varandra ❤

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Jag försöker verkligen.
Varje dag försöker jag, mer än vad jag faktiskt orkar med.
Jag vet att jag verkligen gör allt jag kan för att det skall bli bra och för att du allt skall fungera, men ändå känner jag att jag är värdelös och inte duger och räcker till. Vad jag än gör så känns det som om jag skulle gjort lite mer eller på ett annat sätt, jag känner mig helt enkelt aldrig tillräcklig.
Är det sant eller är det bara min egna Känsla som säger så, någonting är det iaf som lyckas övertala mig att det faktiskt är så.
Just nu är jag så trött, trött i kroppen och huvudet, jag vill bli frisk i mitt knä så jag kan börja röra på mig mer igen, samla energi och andas frisk luft under en härlig långpromenad med familjen, träna och börja med spinningpassen igen, rida och vara i stallet å greja, jag saknar mitt liv, jag saknar mig själv, Jag saknar att få känna mig pigg och glad även om jag psykiskt mår bättre just nu så är det fruktansvärt tråkigt att inte kunna få röra på sig hur man vill  och det tär lite på mig att känna mig både begränsad och att ha konstant skitont i knät. Jag sover dåligt pga att det gör så ont, efter att ha kört bil, även kortare sträckor så har jag så ont att jag vill gråta, kan inte gå i trappor eller knappt gå ut för att hämta posten eller slänga sopor.
Hur skall jag orka med att ta i lite till, vart kommer jag själv hamna då? Är det värt att slita ut sig själv? Jag står här mitt i livet och vet inte riktigt vilket ben jag skall stå på, vilken riktning jag skall gå eller hur långt åt vilket håll jag kommer innan jag rasar ihop igen. Jag är så redo för nya tag, jag är verkligen så redo och längtar verkligen tills att jag får sätta fart med livet igen på riktigt!

Tack för ditt sällskap och besök idag härliga Millan.
Det är så skönt att ha dig att både prata med och se dig leka med barnen, som för övrigt älskar dig!

Nu skall jag ta och göra mig lite kaffe,hänga tvätt och sedan köra hem Ayleahs kompisar efter en lång och härlig men intensiv dag med utelek och bygg av gungor och kojor och pannkakor i massor.
Mitt knä gör väldigt ont idag så får åka en sväng till apoteket och köpa ny smärtstillande kräm så jag får sovit och kommit upp imorgon!

Ha en fin kväll ❤

Likes

Comments

Vem i hela världen kan man lita på? Sådär jättemycket, Vem kan man blotta sig själv och sina innersta tankar och känslor för? Ibland vet man och ibland är det faktiskt en person man minst anar.
Jag har en person i min närhet som lyssnar, frågar och verkligen  försöker ge mig stöttning och överöser mig med kloka ord vad det än handlar om.
Ibland behöver man få lätta sitt hjärta och ibland behöver man prata om det som tynger en och gör en ledsen, istället för att slåss med sig själv och sina egna tankar, fastna i en ond cirkel och bli frustrerad för att man inte kommer någon vart, då är det så otroligt skönt att ha någon som faktiskt finns och förstår, eller som iaf får en att tro det och får en att faktiskt våga lita på sig själv och välja den väg som är bäst för en.
Jag tror att för oss människor är det viktigt att få bekräftelse på olika sätt, ja jag tror faktiskt att mer eller mindre alla behöver det någon gång i sitt liv.
Jag känner lite så just nu, i det vägskäl jag står och gentemot det håll jag känner att jag vill gå, men fortfarande är osäker, jag vill liksom ha bekräftelse och medhåll om att det är rätt väg för mig och att det är ett val som förhoppningsvis kommer bryta det gamla ständiga tråkiga och hopplösa mönster som inte tycks kunna brytas, oavsett hur man gör eller hur mycket man vill och anstränger sig.
Jag har fått just detta nu i denna frågan, bekräftelse och intygande ord om att det är ett bra val och helt rätt väg för mig att gå. En klapp på axeln som säger, gör det bara, det kommer bli jättebra och du har inget att förlora på det, den klappen på axeln gör så otroligt mycket.
Men tack iaf mamma som verkligen stöttade mig i detta och som verkligen fick mig att våga och ta steget som jag så länge velat göra men varit så osäker på.
Hoppas bara min känsla har rätt, men oavsett så kan det inte bli värre än vad det har varit och är just nu!
Jag hoppas att dagen blir vad jag önskar, att jag sedan kan åka hem och sjunka ner i skolböckerna och få gjort en hel massa uppgifter idag.

Jag är redo för dagen, är du?
Ta hand om er och varandra.

Likes

Comments

Jag sitter på sängkanten och är både stressad och panikslagen.
Jag skall till Ullared idag med lite tjejkompisar, och det är ju så roligt, har längtat till Ullared.
Men min kropp protesterar som vanligt när jag skall göra något annat än att vara hemma.
Mitt hjärta slår hårt i mitt bröst och jag är kallsvettig och det kryper och gör ont innanför huden på mig, jag är nära en pngestattack men försöker att hålla emot, precis det man inte skall göra, jag vill inte starta dagen såhär, jag vill inte sitta här och vara orolig och ledsen.
Jag känner hur jag börjar skaka och det blir tungt att andas, jag försöker verkligen, andas djupt och lugnt, andas med hela kroppen och räknar långsamt upp och ner, till och från 10.
Nu mår jag lite bättre, nu känns det lite lugnare och jag kan förhoppningsvis snart bara känna mig glad och taggad över dagen.

Snart är det morgon och jag kan med gott samvete mot mig själv gå upp och sätta på kaffe och ta en uppppiggande och härlig lång dusch.
Pontus va snäll å röjde ur bilen för mig sent igår kväll så det behöver jag inte tänka på nu på morgonen.
Barnen bestämde kläder igår kväll och de skall äta frukost på förskolan och fritids idag.
Nu känns det ytterligare lite bättre, nu skall jag bara få färdigt handlingslistan inför ullared och skriva tider på barnens schema över sportlovsveckan, och lägga upp en plan för veckans plugg och inlämningsuppgift.

Hoppas det blir en bra dag och att det inte är alltför mycket folk på Ullared!

Va rädd om er och varandra ❤

Likes

Comments

​I stallet så hittade vi en dag en lucka ner till en källare.

​Denna lucka har alltså funnits där hela tiden bara att det har legat diverse saker över den, så som hö påsar och ​foderhinkar mm, men denna gången va det bortplockat och denna spännande lucka uppenbarade sig.

Min vän Jossan kunde inte hålla sig från att kliva ner i mörkret med endast en mobillampa som lyse, jag tycker sånt är lite creepy men efter en stund kunde inte jag heller hålla mig.

Nere i källaren va det gamla boxar och spiltor, gamla verktyg och gamla coola telefoner, och längre in fanns det ett rum som va fullt av massa gamla coola grejer, gamla badtunnor, hyllor, sockerlådor, gamla kricketset i trä och lyktor och massvis med gamla dammiga böcker, det va så mycket gamla fina saker både högt och lågt, en riktig liten skatt kammare, iaf för en som mig som älskar såna här gamla saker.

jag berättade om hur nyfiken vi blivit och att vi hade gått ner i källaren och kollade med stallägaren om sakerna i källaren, om de skulle svara eller slängas. Hon svarade med att det va skräp i hela källaren och det skulle slängas bara att hon inte tagit tag i det ännu., och om det fanns något vi ville ha fick vi absolut ta det vi vill ha, hon blev bara glad om om hon slapp köra iväg allt.

Sagt och gjort!

Dagen efter tog jag och min mamma och åkte till stallet och mötte upp pontus,  som va i full färd med att hjälpa till att packa höpåsar och fixa hästar tillsammans med stallägaren när vi kom. Vi tog på oss varsin pannlampa och behov oss ner i källaren. Vi plockade på oss det vi ville ha och lastade in alltihop i bilen, och innan vi åkte fick jag hjälpa till lite med hästarna och pussa på min solstråle som enbart verkade vara ute efter godis denna kväll.

dagen efter fick jag ett meddelande av stallägaren om att hennes man tydligen  redan hade slänga allt skräp och sen hade sparat allt han ville behålla. Vi fick fota alltihop så hon kunde visa honom vad vi plockat med oss så får vi se om han vill ha tillbaka något.

Iaf så var det ett rum fullt av dollarstore och charmiga skatter. 

Vi får väl se om det är något han vill ha tillbaka eller inte..


Ha en fin dag allihop


Likes

Comments

Idag blev det en dag i stallet som blev lite mer än vad jag faktiskt orkade med.

Allting kändes så bra och lugnt och jag hämtade upp min kära vän på vägen till stallet.

Vi kom fram och skulle till att ta in hästarna i stallet, en av hästarna, vår lilla Vinur blev lite småstressad redan här och visade klart och tydligt att han inte gillade detta med att stå i boxen medan vi gjorde i ordning dem, han ställde sig på bakbenen och snurrade runt, han lyckades tom i farten ta sig ut ur boxen, och där va det nära att han försökte hoppa över den lilla grinden ut till lösdriften, lilla knäppboll vilken tur att han inte försökte sig på detta, har en känsla av att det inte hade gått så bra.

När vi väl fått borstat av dem och fått på sadel och träns så skulle vi ta oss ut ur stallet, och på något vis lyckades min häst fastna med stigbygeln i en kant och slet av hela stiglädret, den gick sönder!

När min vän skulle ta sig ut med Vinur så lyckades han på något sätt fastna i grinden och blev stående, och då passade fölet på att smita i mellan och rymde ut ur hagen och började tugga på de fint planterade blommorna som stod i krukor utanför stallet,denna lilla busiga häst hittar gärna på hyss men är så otroligt snäll och mysig.

Vi kom tillslut upp efter att vi fångat in fölet och stängt in henne tillsamman med resten av hästarna i hagen. Mitt knä gjorde lite ont men än så länge var det inte så farligt. Vi red ut och trots att det var lite kallt och ganska halt på marken så var det härligt och mysigt att komma ut med fantastiskt bra sällskap.

Båda hästarna var pigga och spralliga och det är ju alltid kul med pigga hästar som är fulla av energi när man rider.

Men det dröjde inte länge förren min lilla solstråle fick ett sånt där typiskt ryck hon kan få, dock var jag inte beredd överhuvudtaget denna gången, så när hon kastade sig åt sidan med en himla kraft och sen lade av flera kraftiga bockningar efter varandra så kunde jag inte hålla mig kvar, utan jag flög av som en liten vante men lyckades hålla kvar i tyglarna som tur var eftersom hon gärna springer iväg om hon kommer lös.

Jag ledde henne upp för backen eftersom hon blev lite stressad av situationen och när hon lugnat sig så klev jag upp lugnt och försiktigt och hon stod både still under tiden jag tog mig upp och tills jag satt tillrätta, hon började inte gå förren jag bad henne om det, wow så fantastiskt, hon kanske vart lite smått chockad över situationen också.

Sedan fick jag hoppa av några gånger till under ridturen då jag kände att hon skulle bralla loss igen och blev stressad i vissa situationer, bättre att ta det säkra före det osäkra och försöka hålla henne lugn och fin.

Vinur däremot hade nog skolat om sig till hopphäst och såg hela ridturen som en enda stor fälttävlanstävling och hoppade över både små och stora pölar, precis som om det var något i pölarna som ville äta upp honom, tokiga hästar, kan man annat än att tycka om dem och deras små egenheter.

När vi kom tillbaka till stallet var jag väldigt mör i kroppen och tror bestämt jag fått mig en ordentlig smäll på högersidan kroppen, jag är glad att det inte va andra sidan som åkte på en smäll eftersom jag har både mitt just nu trasiga knä och min höft som inte är helt som den skall ännu på den sidan.

Just nu känner jag av i nacken, ryggen och handleden.

Jaja lite smärta får man tåla och dessutom är det ju sånt man får räkna med när man håller på med hästar, iaf när de är hästar med mycket energi och attityd, men det är ju dem hästarna jag gillar, vi har något gemensamt liksom.


När vi var klara åkte vi hem till Jossan och tog oss varsin efterlängtad god kopp kaffe med både grädde och mjölk i, varvade ner och tjötade, vad jag trivs att umgås med denna underbara människa, och vi hade faktiskt haft en minst sagt händelserik och spännande dag, något kul att komma ihåg och en knäpp och galen som dag vi kan skratta åt.


Ta hand om er och varandra.

Krama om era fantastiska hästar och njut av deras små härliga egenheter.

Likes

Comments

Härliga tidiga morgon!
Finns det något bättre än att vakna pigg och glad med massa energi och bara en härlig känsla inför dagen.
Jag vaknade med två mysiga katter bredvid mig som minsann tyckte vi skulle gosa och mysa lite innan vi gick upp för dagen.
Sen startade jag med att kontrollera mitt blodsocker och ta mitt insulin och diverse mediciner.
Pontus var redan uppe och faktiskt på språng till jobbet när jag vaknade så jag behövde inte lägga min tid och energi på att försöka få upp honom ur sängen, vilken otrolig lättnad, utan kunde istället få mig en varm och mysig morgon kram och en hejdpuss innan han gav sig av ut i kylan och iväg mot jobbet.
Det är så skönt att kunna gå upp och ta lite kaffe och frukt till frukost innan man går och vacker barnen, tända lite mysigt ljus och bara njuta av en lugn och tyst stund. Jag älskar att göra mig en härlig skål med massa färsk frukt på morgonen, det är så friskt och fräscht att äta trots att jag är jättedålig på att äta frukost överhuvudtaget.
För att stunden efter behöva tjata om frukost, tandborstning och att klä på sig, packa väska och dessutom hinna med allt innan skolan börjar, det är ofta vi kommer iväg i sista sekund med andan i halsen och stressen bultande i hela kroppen. Men idag kommer jag nog eventuellt kunna slippa det, det är det absolut värsta sättet att starta en dag på, att behöva tjata och tjata om att göra ditt och datt. Ibland känner man att man vill sätta sig ner och bara strunta i alltsammans, man har nästan lust att säga ä, ja men lös det själv då liksom.
Men idag är nog en bra morgon och jag skall verkligen göra allt för att resten av dagen också skall bli bra.
Jag behöver en bra dag för att kunna få behålla lite lust och energi till ikväll då jag behöver både plugga och städa mitt hus.
Idag blir det en sväng till stallet där 3 hästar skall pysslas om och ridas, och lilla fröken unghäst på snart 3 år skall få lite markträning och motion genom en liten promenad i grimskaft runt stallet med sällskap av vår äldre herre som alltid bara finns sig i allt och är världens tryggaste och mysigaste herre.
Han är en bra förebild för lilla busfröet.

Igår fick jag äntligen två fjärilar tatuerade på sidan av kroppen, en står för min pappa och en står för min dotter som lämnat oss alldeles för tidigt.
Jag är verkligen supernöjd med mina nya mästervärk på kroppen.
Tusen tack för tatueringarna #attitudetatart

Så nu taggar vi sista stunden i lugn och ro innan jag behöver ta tag i 2 härliga flickor som helst vill stanna hemma och leka och busa hela dagen.

Likes

Comments

Jag kan nog räkna timmarna på en av mina händer som jag sovit de sista två nätterna.
Jag har varit orolig och hela kroppen har varit i uppror av stress, ångesten har varit extremt påtaglig och jag har verkligen försökt att hålla mig lugn och andas, men det har inte funkat jättebra.
Haft sånt obehagligt och tungt tryck över bröstet och det känns verkligen som om man är påväg att sluta andas, det är tungt och gör fruktansvärt ont.
Jag önskar så jag bara kunde vifta bort det,  lika lätt som man kan vifta bort en surrande, irriterande liten fluga som inte vill ge sig. Men det går inte. Det går inte att vifta bort, det går inte att stoppa, man måste ta sig igenom och förbi det, men trots att jag haft detta i några år nu och trots alla gånger jag fått ångest och panikångestattacker så är jag fortfarande väldigt dålig på att hantera det, jag blir rädd och orolig och vill bara springa därifrån, springa så fort och så långt jag kan och lämna det långt, långt bakom mig så det aldrig hinner ikapp mig igen.
Men det går inte!
Rummet krymper och börjar snurra och man blir alldeles yr och illamående av att man inte får ordentligt med luft ner i lungorna.
Man får huvudvärk och kroppen börjar att skaka.
Ångesten tar verkligen över totalt och man är helt i dens våld.
Min ena katt Harry är en riktigt speciell liten herre och känner på något sätt alltid på sig när jag inte mår riktigt bra, han kommer då väldigt ofta och kryper upp hos mig och lägger sig på mitt bröst, precis som om han vill ta bort det onda från mig.
Han följer mig runt i huset och släpper mig nästan aldrig ur sikte, min fina lille kille, han är verkligen så speciell på så många sätt❤

Idag åkte jag hem till en av de bästa Vänner jag har för att umgås och dricka kaffe och bara tjöta av oss lite, det var verkligen välbehövligt på alla vis, åh hennes lilla dotter på 4 månader kan ju inte annat än att få hjärtat att Smälta.
Hon tyckte jag skulle komma idag efter att jag igår berättade att jag inte mådde bra och var så trött på allt som hela tiden ville trycka tillbaka mig ner i skiten.
Efteråt, när jag åkte därifrån så mådde jag faktiskt lite bättre och jag kunde med en ny energi åka till affären och handla hem lite frukt och annat nödvöndigt.
Tack för idag min fina vän!

Pontus är nu iväg på fotbollsträning med Ayleah och skall därefter hämta upp en kompis till mig som skall hänga här hemma hos oss ikväll, hon får hålla mig sällskap och dricka kaffe i massor med mig medan jag tatuerar mig.
Det är farligt att ha en man som är tatuerare i sitt hem!

Ta hand om er och varandra!



Likes

Comments

Igår packade jag in mig i bilen för att spendera dagen i stallet med finaste Amanda..

Vi kom iväg vid lunch och hade med oss både kaffe och macka och för ovanlighetens skull så köpte jag även med mig lite kexchoklad, hehe. Vi började med att hälla upp kaffe och satt länge och bara tjötade och umgicks länge innan vi bestämde oss för att hämta in hästen. Hon var lika pigg och glad över att få följa med ut ur hagen som vanligt, och som hon alltid gör så stod hon varken stilla eller va speciellt samarbetsvillig när jag borstade och fixade i ordning henne för en liten ridtur, hon nosade och nafsade i mina fickor på både jackan och ridbyxorna och hon blev nog minst sagt besviken när det inte fanns något godis eller annat mumsigt att tugga på där i, min lilla godisgris.

Amanda fick sitta upp först och eftersom Sol kan va som hon är så gick jag bredvid och höll koll på fröken bus och det kändes ganska ok i mitt onda och skadade knä en efter en stund blev det lite värre ändå.

Sol tröttnade nog lite också efter en stund och började trava iväg och lade av några små men snabba bockningar i farten, sån tur va är Amanda en tuff brud och fick stopp på henne med hjälp av mina ropande instruktioner, jag tog tyglarna och kände mig lite skärrad, Amanda bara skrattade och tyckte det va kul, väl var väl ändå det, Sol kan va lite oberäknelig och testar mer än gärna, speciellt om det sitter någon ny på ryggen, men hon börjar bli bättre och mycket lättare att hantera nu när man känner henne väldigt väl, dessutom kunde man inte rida ut själv på henne för 1 år sedan och det kan faktiskt funka riktigt bra numer ibland, bara man har tålamod och verkligen är tydlig med vad som gäller, man får tänka många steg framåt och verkligen jobba henne framåt mycket tydligt men försiktigt, hon kan helt plötsligt stanna och vägra ta ett enda steg åt något håll, och det hjälper inte vad man n gör, utan där sätts verkligen ens tålamod och den positiva känslan på prov, men va jag älskar denna lilla häst.

Hon kan få mig att må så bra och världens sämsta dag kan snabbt förvandlas till världens bästa när man får umgås med denna lilla fröken, hon är verkligen min Solstråle.


Idag sitter jag här hemma med ett mindre bra knä, det gör så ont och jag kan knappt röra mig, det va nog lite för tidigt och överansträngande att springa bredvid när någon red på det sättet med knät ännu, jag får skylla mig själv.

Eftersom sjukgymnasten tror det är en skada på minisken så behöver det ses över av en ortoped och eventuellt kommer ett kirurgiskt ingrepp behövas, iaf någon form av titthålsoperation, hoppas inte men det verkar verkligen inte bättre än så.

Men nu vet jag iaf att mitt knä varken är redo för alla stallsysslor eller promenader utan jag får fortsätta med att vila och avlasta det så gott jag kan med hjälp av kryckor och uppallade kuddar.


Hoppas ni haft en fin helg och emn bra start på vecka / Kram

Här är lite bilder på min fina lilla Sol ute i sin snöiga hage och visst kan man se att det lyser lite bus i ögonen på henne? ❤

Likes

Comments

Denna Fredag och lördag har känts riktigt bra faktiskt.
Jag har varit extremt trött men ändå på väldigt gott humör, känt mig glad och positiv och umgåtts med lite folk.
Har faktiskt lagt hemmet åt sidan, förutom det vanliga då som disk och småplock efter barnen och matlagning, jag har faktiskt mest försökt varva ner lite grann och umgåtts med barnen och gjort sånt jag blir lugn och glad av.
Fått pluggat en hel del så det inte ligger och trycker och stressar mig alltför mycket, och snart läst ut en serie böcker som inte var alltför bra men jag kan ju inte påbörja något och inte avsluta det sen, speciellt inte böcker, ja jag vet jag är hopplös!
Imorse var min man helt underbar och lät mig faktiskt gå och lägga mig i sängen igen efter jag varit uppe med barnen ett par timmar, och det händer inte ofta men ibland så händer det faktiskt.

På Måndag skall jag prata med min läkare om att höja mina mediciner och även försöka skynda på min samtalskontakt så jag mycket snart kan få börja gå och prata med någon professionell igen.
Jag har haft mycket och väldigt intensiv ångest de sista, känns generellt som det blivit värre igen. Är mycket tröttare än vad jag brukar vara och dragit mig undan och stängt in mig hemma och svarar helst inte i telefon, det är ett tydligt tecken när jag inte mår så bra.
Men förhoppningsvis så är det tillfälligt och går snart över, men det bryter ner en lite som människa och lusten och orken till näst intill allt försvinner väldigt fort.
Så jag är väldigt tacksam för dessa två dagar som varit både lugna och bra.

Hoppas ni har en härlig lördag.
Ta hand om er pch varandra ❤

Likes

Comments