Hejja Meya och hejja livet.

För exakt ett år sedan var vår lilla Meya 1 dygn gammal och det va precis då vi fick reda på att hon va hjärtsjuk.
Hennes lilla hjärta hade 3 medfödda hjärtfel och en operation var nödvändig för att vår lilla tjej skulle överleva och kunna växa upp med sina systrar.
För 1 år sedan drogs mattan undan under våra fötter och vi kraschade med en hård smäll i marken.
Vad skulle hända nu?
Vi kastades in i en helt ny och en brutalt skrämmande värld.
Jag grät och var arg om vartannat i flera timmar, vi kunde inte prata med varandra eller ge varandra en kram för vi båda kände att det skulle vi aldrig fixa, jag kunde inte ta i min man på flera timmar för han va som en tickande bomb av rädsla och oro, frustrationen över att varken förstå vad som hände eller inte veta hur kommande tid slulle se ut för vår lilla tjej va så jobbig.
Vi behövde va starka för henne!
Efter 1 månad på hjärtavdelningen och biva så blev vi äntligen utskrivna med vår lilla krigare.
Operationen gick strålande, hon återhämtade sog sakta men säkert och gick allt åt rätt håll, även den envetna vätskan i lungorna lyckades vi få bukt på genom att vi var så otroligt noga med mobiliseringen på biva efter operationen.
Det va skrämmande att åka hem, jag va på riktigt livrädd och skakade och sov inte på flera dagar.
Även efter några månader hemma var det ovisst, jag var rädd, jag grät och hade stenkoll på allt men på ultraljuden och kontrollerna på hjärtat såg allt strålande bra ut.

Nu, ett år efter att startskottet på en av dem tuffaste och mest känslosamma resorna vi någonsin kommer att göra så är vi äntligen starka och trygga i situationen.
Jag är inte längre orolig och livrädd varje vaken sekund.
Självklart kommer det över en som en kslldusch ibland. Och vi vet att någon gång i framtiden kan det finnas en möjlighet att hon skulle behöva ytterligare ett ingrepp eller operation.
Det skrämmer såklart vettet ur mig, men jag försöker att intala mig själv att det får vi i såna fall ta då!
Nu efter ett år känner jag att jag inte längre behöver ha en väska och necessär med övernattningskläder och diverse saker redo och färdigpackad  om man skulle behöva åka till sjukhuset under skötbordet.
Dem väskorna har stått där redo sen vi kom hem från sjukhuset och allteftersom Meya har växt har jag även bytt ut kläder och blöjor till aktuell storlek.
Nu i dagarna packade jag upp den.
Jag är osäker på om ens Pontus visste om min väska, risken finns att han visste precis men inte sa något för jag vet att han skulle både stöttat mig och förstått mig precis i dessa känslor och tankar.

Nu känner jag mig stark och trygg och jag kan istället njuta sv varje dag och sekund vi får tillsammans med vår krigarprinsessa.
Vi älskar livet och vår lilla Meya är den mest levnadsglada och sprudlande lilla tjej jag någonsin träffat.
Hejja dig Meya och hejja livet.
Vi har lärt oss så otroligt mycket detta året och vi har vuxit som både människor och föräldrar.

Igår fick vi fira Meyas 1årsdag och det blev ett sånt mysigt och lyckat kalas.
Tack alla som kom för att fira våra två minsta tjejer 💗💗💗

Hejja Livet 💗

// Hanna Grav

Gillar

Kommentarer

Ingajohansson
Ingajohansson,

❤️❤️❤️

nouw.com/ingajohansson
Evaeliasson
Evaeliasson,

Vilken resa ni har gjort med er lilla prinsessa ❤️❤️❤️

nouw.com/evaeliasson
Hannagrav
Hannagrav,

Ja det har varit en tuff resa 💗

nouw.com/hannagrav
Sofia,

Heja Er! Ni är kämpar allihopa.

sportyscorpion837652212.wordpress.com/