Glashus och tända ljus

Du frågade om jag skulle lägga upp det här. Jag svarade nej. Det hade jag inte tänkt. Men nu fick jag lite inspiration så lite om kvällen kommer att beskrivas. Inte mycket dock. Det fina med det är att det bara är vi och minnena som ingen kan ta ifrån oss. Nu när jag vet att du läser skäms jag lite så du kanske kan låtsas som att du aldrig sett mina ord?

De timmarna ute med dig kändes overkliga. Från tidig kväll till månljus tog vi oss igenom oväntade tårar, mjuka konversationer och flera av de där stunderna som bara händer ibland och som får allt annat att stanna. Jag har aldrig känt mig så trygg och lycklig som då. Jag ville inte att det skulle ta slut. Men på ett sätt är det väl inte det heller. Slut alltså. Det finns många fler kvällar som väntar.

Alla andras tvivel och misstro är sådant jag går och bär på dagarna i ända men du är väldigt bra på att påminna mig om det vackra och äkta. Igår var det bara vi i vår lilla bubbla och det kanske var därför jag inte ville spräcka den, jag ville inte ta in alla andra igen. Men vi blåste ut ljusen och sprang in, rusandes bort från kylan, och fann värmen även hemma. Jag vet att det kommer vara svårt ett tag till men det är sådant jag tror att vi klarar. Vi har tagit oss igenom värre.
Det är du och jag och ingen annan kan ta det ifrån oss.

Glöm aldrig den här kvällen.

Gillar

Kommentarer