La buena vida, igen!


Min förra resa till Ecuador handlade mycket om att lära mig surfa, läs mer om hur jag hanterade havet och att hitta sin drömdestination här; http://nouw.com/halsafranmig/destination-dromliv-33122112



Den här gången har jag insett att surfa är inget jag kan att stressa fram att bli bra på. Likväl som yoga, vem stressar sig igenom ett påtvingat pass med gott resultat räcker upp en hand, nu!

Det låter väl rätt basic att allt måste göras med glädje, visst jag älskar inte när Stilla Havet gör en ögon,näsa,hals-skölj på mig, men jag hinner le när vi rör oss tillsammans framåt i samma takt. Vissa mornar är vattnet kallt och på kvällarna kan de va tungt, men som med allt, klyschigt nog, vem ångrar ett pass när en väl gjort de?
Jag känner mig betydligt mer ett med min alldeles egna bräda och jag har släppt stressen, oftast. Jag surfar när jag vill, för de kan man här.

Och hur går de nu då i vågorna?
Mja, typ som sist. Jag plaskar inte runt i vitvattnet lika mycket som sist. Det är lågsäsong och havet är betydligt lugnare än sist och bjuder ut mig till lineupen, ljuvligt! Helt plötsligt blev havet nåt annat.

Under min andra session tog havet min sprillans nya fena och jag var allt annat än glad, i typ två dagar.

Men naturen har sin gång och jag förlät den i förrgår, då jag satt i lineupen och såg hur en stor blåval några hundra meter bort lekte och hoppade i horisonten. Så många gånger jag ropat WOOOW! i havet utan att en enda våg har jag aldrig gjort.
Och vände jag mig om mot stranden såg taket på vårt hus sticka fram bland de molnklädda bergen i skymningen, nyp mig i armen!

Den kvällen kände jag mig så tillfreds när jag sen cyklade hem och fylldes av ljudet av syrsor och eldflugorna som lös upp allén upp mot berget där vi bor, namaste!





  • 42 visningar

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229