Destination: Drömliv

Postad i: ecaudor , surf, South america, Surfing


När jag började skriva det här inlägget satt jag på en liten lunchservering vid Stilla Havskusten. Sedan tror jag det blev strömavbrott och det hör inlägget blev aldrig postat.

Och nu har jag precis tittat klart på första avsnittet av Kalles o Britas sex liv och jag kom att tänka på de här inlägget och hur Britas ord och känslor slog rakt in i mig.

Har ni sett de avsnittet? Annars gör det!

Jag har trott jag vart helt ensam, ja näst intill iallafall, om att känna så. Ja alltså att inte känna sitt hjärta och inte veta sin dröm.

- men ja, hur hamnade jag där, i skyddet från regnet under ett tak i en liten sydamerikansk fiskeby?
På en kontinent jag aldrig någonsin satt min fot på och ärligt, aldrig skänkt en tanke till. Något måste ju ha fört mig dit.


Att tro att alla val i livet på nåt vis är utstakade finns i min filosofi, och att livet bjuder på överraskningar lika så.

Sen trodde jag aldrig då i skrivande stund att jag skulle sitta på en uteservering i regnet där de inte ens förstår att jag vill ha en kopp kaffe.

Så där satt jag kaffesugen tillsammans med en hund och tre sovande ecuadorianer som slagit sig till ro för en lunchlur där under taket med mig, medan mannen som fört mig hit var i havet utanför och förhoppningsvis tog resans våg.

Nu vet jag ju att den vågen togs mycket senare, i solnedgången, på vår strand, stranden vid den lilla byn, byn där vårt hus byggs.



Jag vet inte om jag var i paradiset. Kanske för att jag aldrig fantiserat om mitt eget paradis. Jag har vart fullt upp i att kämpa i mitt vardagskrig att jag inte ens blickat ut över horisonten och funderat vart eller vad jag egentligen vill.

För mig är de enklare att säga vad jag inte vill ha än vad jag vill fylla mitt liv med tråkigt nog.

Stress, tidsbrist och prestationsångest har tryckt bort vad min inre röst försöker säga mig. Det går inte att lyssna med stetoskop vad mitt hjärta bankar hårt för. Det är ju något jag måste lyssna efter själv, men hur gör man det när man lyssnat efter andras hjärtan och viljor? Följt deras rytm istället.

Sen tror jag de är ytterst viktigt att fråga sig själv vad ens paradis är, fråga sig själv hur DU vill att livet ska se ut, skapa din egen vision än att bara följa strömmen.

Skriva ner det på ett papper, säga det högt ut till universum. Nej fan, skrika ut det! Skrika det DU vill. Skriva med bläck som inte går att sudda. Det är du och ditt liv är nu.




Jag beundrar min pojkvän som kämpar för sin dröm och sitt paradis där borta i i Ecuador. Nu efter några år så börjar grunden till hans egna hus byggas upp bland de lummiga kullarna med utsikt över havet.

Jag kan bli så avis på människor som har tydliga mål, stark tro, en envishet och strävan framåt.

Med min tid här i Ecuador ger jag mitt
vardagskrig och innebördeskaos vit flagg,
Dear stress, just lets break up!

Jag ska börja lyssna mera på hjärtat än hjärnan, stanna upp och bara vara.
Sen inser jag hur tyst mitt hjärtas röst är,
hur stressad jag är och min själ känns bortkopplad,


Och jag känner mig ännu mera tacksam för att vara med om den här resan.
Lets surrender!


Gillar

Kommentarer

halsafranmig
halsafranmig,
Åå lena!! så tacksam för dina ord💗nouw.com/halsafranmig
Sofie Broström
Sofie Broström ,
Jättefint skrivet, och så klokt! Känner verkligen igen mig.
halsafranmig
halsafranmig,
Tack Sofie! 💛 ja det är så lätt att bara kastas med och glömma av sig själv.. Att vara vid sin egen sida jämt, men ändå inte lyssna på sig själv.. stor kram!nouw.com/halsafranmig
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229