Gymmet, min räddning!

{Barnen}Allmänt, Träning

I början av året kraschade jag totalt!

Det fanns ingen ork till någonting och det enda jag gjorde vara att gråta, det fanns inget stopp och tårarna bara rann och rann. Jag sjukskrev mig på order av chefen och vi hade långa samtal. Fick order om att lämna Adam på förskolan och bara tänka på mig själv. Åka och fika, åka och träna eller vad som helst. Bara jag gjorde något för mig själv. Jag valde att ta mig till gymmet och var där varje förmiddag i en vecka. Det började sakta kännas bättre och efter en vecka hemma tog jag mig tillbaka till jobbet. Det var tungt och lite kom tillbaka, men jag gjorde det ändå. Träningen fortsatte jag med för det var någonting som verkligen fick mig att kunna komma bort och bara vara. Hade jag inte tagit mig till gymmet den veckan hade jag nog varit hemma bra mycket längre..

Lite senare kom jag även till den punkten där man står i ett omklädningsrum och tittar på sig själv i spegeln och undrar vem det är man ser. Då har det gått ganska långt. När den man ser i spegeln inte alls stämmer överens med den man en gång var och den man vill vara. Detta hände mig i början av året. Jag stod i ett omklädningsrum, skulle prova jeans. Storleken var större än vad jag någonsin haft innan och den jag såg i spegeln var inte mig själv! Skrämmande verkligen. Men efter det har jag spenderat många timmar på gymmet, både för den fysiska och den psykiska delen. Under resans gång har jag fått fantastisk stöd och stöttning. Hade aldrig klarat det utan de två personerna som stått vid min sida hela sommaren och hösten!! Jag är så himla tacksam för det.

På min resa som egentligen bara har börjat har jag lyckats tappa 7 kg och 9 cm runt magen, jeansen har gått ner 4 storlekar. Musklerna börjar smyga sig fram lite grann men än är det lång väg kvar. En liten dipp nu i september/oktober har det blivit på grund av vissa omständigheter i livet men målet finns fortfarande kvar och jag ska ta mig dit!!

Att ta fram bilder på sig själv och titta tillbaka ger verkligen en boost. Att jag faktiskt har lyckats och allt slit har gett resultat. Den första bilden är från Maj -2019 och den andra bilden är från oktober -2019.

Men samtidigt som jag gläds åt vilket resultat jag har lyckats med kan jag inte annat än att bli lite ledsen också, hur kunde jag låta mig själv gå så långt att jag hamnade där jag gjorde? Fast nu ska jag bara se framåt och fortsätta kämpa för att komma dit jag vill.

gymmet är verkligen mitt andningsrum, hög musik i lurarna och bara kunna försvinna in i sin egen värld och fly verkligheten för en timma eller två gör verkligen att jag mår så mycket bättre på många plan. Jag blir en bättre Emma, mamma, fru och kollega.

Gillar

Kommentarer