Enda gången på året jag inte är politiskt korrekt och konsumerar minimum, varken förespråkar det heller. Klart man ska köpa julklappar till barnen! Köp en bil till din 18åring! Köp den där tröjan till mamma! Julafton ska vara the time of the year och det ska vara fullt under granen.

Men vad önskar hon sig?
Jag har tyvärr verkligen inte önskat mig något i år faktiskt, litet av ett socialt experiment, för att se om min släkt är helt fantasilösa och ger mig pengar som annars. Men jag hoppas på...

- Robotdammsugare
- Högtalare från Marshall
- Airpods
- Pyjamas

Känns som att min önskelista avslöjade min tråkiga personlighet. Tycker om att städa, lyssna på musik och ha pyjamas på mig. Helst samtidigt också.

Är det svårt att förstå?
Ingen skriker fula ord efter dig i skolan längre. Ingen knuffar in dig i skåpen, ingen lägger dina ytterkläder blöta i handfatet på toan. Ingen slår dig på röven i korridoren. Du kan slappna av. Alla hatar dig inte. Alla skrattar inte åt dig. Alla viskar inte om dig. Du är inte bytet, och du har inga förtryckare längre.

Men tänk om. Tänk om dem börjar skrika fula ord efter mig i skolan igen. Tänk om jag träffar på mina gamla mobbare från grundskolan. Tänk om någon skriver ”dö” på mitt skåp i skolan. Tänk om det får mig att vilja försvinna därifrån igen. Tänk om det blir som förut.

Tänk om jag är min egen förtryckare. Min egen mobbare. En perfektionist som kritiserar en själv för hårt.